21 grader, lite moln

Onsdag kväll, tomt dokument. Vill jag skriva, vad vill jag skriva? Har inga fantastiska idéer om romaner si eller så, ingen synopsis (fick leta efter ordet i en trött hjärna). Noll synopsis. Noll tankar. Eller aldrig noll tankar, det tillståndet finns nog inte, men inga kreativa, vidareledande tankar.

Har i alla fall flyttat mig från mallen till ett sparat dokument. Alltid något.

Och jag kan inte släppa tankarna på Elsie Johansson, som just dött. En skrivande kvinna, med så mycken klokskap och sådan förmåga att uttrycka den. Och så finns hon inte längre. Hennes sista roman var Bladet från munnen, den har jag kvar att läsa. Tror att den gavs ut för några år sedan. Hon skrev ändå länge, om det som förmodligen var viktigt för henne att berätta. Jag är tacksam att hon gjorde det. Saknar henne, som jag saknar Bodil Malmsten, de fattas mig.

Torsdag morgon bjuder på sol och lätta moln, 17 grader klockan nio, blir varmare. Jag äter frukost – kefir med någon sorts flingblandning, en smörgås med spansk skinka och te. Har gjort artrosträningen före frukost, annars är risken stor att jag är för trött efter promenaden. Och hoppar över träningen.

Förlorar wordfeud igen, men inte med så många poäng, bara 28.

Nu ska jag klä på mig och gå ut i solen. Insmord.

Jag hann precis upp till hållplatsen för bussen (ingen cortado) som går till Lidl, där jag handlade och sedan tog en annan buss tillbaka, med full ryggsäck och dito kasse. Behövde en dusch när jag väl kom hem, eftersom jag gick halva vägen. Det blev bara 3 400 steg idag. Behövde fylla på förråden inför sondotterbesök till helgen. Klockan är snart två.

Kvart över fem har jag ätit en hård smörgås med ost, och det sista av min goda soppagryta. Ett glas öl till, härhemma. I morgon får jag hitta på något annat till middag.

Jag har tittat en lång stund på brädkillen med våtdräkt som försökt bemästra vågorna, men när jag gjorde något annat gick han förhoppningsvis i land. Han badar i alla fall inte längre. Och det är bara några få andra som står i strandkanten och låter vågorna spola över ben och fötter. Hoppas de nöjer sig med det.

Photo by Wendy Wei on Pexels.com

Lånad bild från Pexels.com – men så här ville han nog surfa

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar