Bara 3 000 steg idag, innan jag går in till Puerto och Sofia. Nu är klockan halv tre, hon landar inte förrän halv fem lokal tid. Plus att bussen tar nästan en och en halv timme. Och kanske inte går direkt när hon landat. Det tar bara en halvtimme att gå dit jag ska. Så jag hinner landa också, efter denna händelserika dag.

Längs vägen såg jag en höna som låg och såg lite bred ut, nära häcken bort från Loro Parque. När hon hörde mig reste hon sig och tio små dunbollar knallade fram, olika i färg. Väldigt nya. Tuppen stod en bit ifrån och kollade. Det gjorde mig glad.

Att just nu se en paraglider sväva högt uppe i himlen gör mig också glad. Läser recept på råbiff med gravade äggulor, det senare hade jag inte hört talas om – men så går jag aldrig på Riche i Stockholm heller. Det lär vara en paradrätt där.

Verkar enkelt att göra, ungefär som att grava lax, minus dillen. Samma socker- och saltblandning, hälften på botten i en trång form, gör fördjupningar för fyra äggulor, häll försiktigt ner gulorna och på med resten av sockersaltet. Täck och ställ i kylen, i fyra dygn. Ta fram och borsta försiktigt av, skölj i kallt vatten och torka lätt. Sätt ugnen på 80 grader och lägg gulorna på ett bakpapper mitt i ugnen för att torka, ett par timmar. Kan förvaras lufttätt i upp till en månad i kylen.

Får testas när jag är hemma med ugn igen. Lär smaka lite som parmesan, och kan rivas över olika rätter. Just nu nöjer jag mig med en liten citronyoghurt, kan kanske kallas lunch.

Vid halv sju kom Sofia äntligen, taxi 4 Euro från bussen – så härligt att ha henne här, fint att få ta del av hennes liv och pluggande, och allt som jag saknat. Vi har ätit kyckling med god sallad, och pratat, pratat och lyssnat. Båda. Tacksam. Jag har en sondotter som sitter i soffan, äter semestergodis och ser på spansk teve – jag har inte haft den på mer än någon gång. Har svårt med att allt är dubbat till spanska. Och klockan är kvart över tio och jag är inte i sängen än.

Dessutom har jag en present som väntar på mig när jag kommer hem – två av Yasuragis yucatas i den ursprungliga svart-vita modellen, gåva från Sofias mamma. Så himla glad och tacksam – efter en dålig start slutade den här dagen i glädje av många anledningar. Innan dagen var slut hade jag ändå gått 7 500 steg. Det är jag också glad över.

Nu är det söndag, sol och Sofia är ute på en träningsrunda. Jag nöjer mig med att köra igenom artrosprogrammet här hemma, har ätit frukost länge och diskat. Det verkar bli en varm dag, nu när klockan är tio är det 19 grader.

En liten spov/snäppa springer på stranden nedanför köksfönstret. Den stannar inte länge, fanns antagligen inget ätbart. Jag ägnar mig åt wordle och ultrasvårt sudoku. Syrran har kanske sovmorgon, inget wordfeud-ord ännu.

När Sofia kom hem hade hon gått drygt 9 000 steg, handlat två tunga kassar. Och så lagade hon varsin god omelett med lök och tomat, så nu är jag mätt. Hon läser en stund, har saker hon behöver gå igenom för sitt pluggande.

Det är nu så gott som helmulet, även om mobilen säger 21 grader och sol… Lite blåsigt också. Klockan är halv ett.