Arepas

Så kom jag då äntligen ut på nätet igen, utom till mejlen, som länge vägrade att korrigera lösenordet. Jag får vänta någon halvtimme innan jag testar igen. Har ingen aning om vad som bidrog till att det fungerade – kanske var det något krångel med mitt lokala nätverk här i huset. Frustrerande, men okej nu. Även om jag ännu inte har Google Chrome som webbläsare, ett projekt för morgondagen. Gillar inte Microsofts läsare, oklart varför.

Himlen utanför fönstren är dramatisk, medan den ännu går att se. Snart är det mörkt. Ser ut som om det kan regna uppe i bergen, men kanske inte här nere nära havet. Har tänt mitt blockljus, men snart får jag tända bordslampan bakom mig också. Det blir svart fort.

Nu, fem i halv åtta, är det mörkt, men än syns himlen och de mycket svarta molnen. Det blir nog regn i natt, även över staden.

Sofia fick fin respons på sin engelska uppgift, och var glad. Det blir jag med, jag är fortsatt imponerad av denna unga kvinna som har bestämt sig för att det ska fungera att plugga nu. Tio år efter att hennes värld vändes upp och ner när hennes pappa, vår son, förolyckades. Hon vill jobba upp sina betyg för att kunna fortsätta att studera, och jag önskar henne all lycka. Mats skulle vara stolt, är stolt, var han nu än finns. Liksom mamma Teija, som fortfarande är med oss.

Får en fråga från en produktiv författare om jag vill titta på ett annat manus än det vi talade om tidigare – jag säger förstås ja. Vi får se vad han tycker om mitt förslag till arvode. Glad att jag kom åt mina mejl, och såg detta.

Så småningom gick jag förstås till sängs, och sov gott. Vaknade vid sjutiden och gjorde min artrosträning direkt – annars är risken att jag blir lat. Det har regnat i natt, gör det möjligen mycket lätt fortfarande nu när klockan är tio. Jag fikar hemma idag, väntar in vädret lite. Just nu har jag inte stor lust att gå ut. Nätet fungerar, jag har övergivit Microsoft Edge och tagit tillbaka Google – och sålt Avanza USA. Börsen går ner som svar på Trumps åtgärder.

Ringer tre olika samtal, ingen har tid att prata med mig. Yngste sonen ville, han är ledig idag och var fortfarande glad över möjligheten att få flytta på sig jobbmässigt. Fick respons på ytterligare två som jag sökt, bra samtal. Det regnar fortfarande. Ser ut att få bli en innedag, min första på ett halvår. Klockan är bara halv tolv, vad i all världen ska jag göra hela dagen? Även om jag nu kommer in på Kindle och kan läsa böcker där, så har jag ingen lust. Kollar bibliotekets (i Norrtälje) e-böcker, dito.

Kanske ska gå ut i alla fall, ta på mig regnjackan och röra på kroppen. Gjorde så, gick till Dino och handlade potatis, mandariner, lök, annat, tungt – drygt 3 000 steg, alltid något. I småregn. Inga fler promenader idag, även om det just nu ser ut att ljusna lite.

Lär mig att det finns en app, No Thanks, som bistår om man vill bojkotta produkter, t ex från USA. Världen är absurd, hittar informationen på Facebook. Produkter jag kan och vill låta bli, men FB får hänga med ett tag till. Liksom Kindle. Annat Amazon köper jag inte.

På eftermiddagen långt fint samtal med min yngsta kloka syster. Om det mesta som pågår, och det som kanske inte pågår, i våra liv – och i våra vänners. Starka fina lillasyster.

Jag har tagit fram en burk med vita stora bönor ur frysen, de får fylla på kycklinggrytan, så slipper jag skala potatis. Sallad till.

Nu har jag fått en kommentarsmöjlighet till höger i dokumentet – vill inte ha den, men den är där. Och fått bort den genom att klicka på ”ignorera” någonstans därupptill…

Äter min kyckling med bönor, gott. Mätt. Diskar. Laddar datorn. Mobilen räcker till i morgon. Himlen är grå fortfarande, men mera blå, mera öppen bland molnen. Kanske regnar det i natt, men låter bli i morgon? Mobilen tror att det blir regn även i morgon. Nu 17 grader. Klockan är fem.

Läser lite, pratar en stund med en vän/tidigare kund om livet, vänner, kvinnor, gemenskap, Carl Jung. Behov, och manipulation.

Sonsonen har berättat att min bil ska fixas, när han och hans pappa är tillräckligt friska – de har hostat länge. Det är bra, jag behöver bilen när jag kommer hem, och den behöver då vara besiktigad och utan körförbud. De har några veckor på sig.

Nu är brädkillen ute i havet igen, utanför mitt fönster. Han har våtdräkt, åtminsone upptill, som är det enda jag ser. Han for så långt in mot stranden att jag blev orolig, men fick syn på honom igen på väg ut för att möta vågorna. Där tog han sig igenom en stor våg. Men inte upp på nästa. Det kommer flera. Han paddlar omkring för att möta vågor som han kan stå upp i. Lyckas inte så värst, men jobbar på. Jag är glad så länge han har sin bräda väl förankrad. Där kom han upp, och nästan in till stranden. Nu får han paddla ut igen. Ser hur han bestämmer sig för att ducka in under en stor våg, och fortsätta paddla ut. Beundrar envisheten.

När jag vaknar på onsdagen är det sol, 16 grader klockan nio. Kör artrosprogrammet, det har nästan blivit ett behov – om än emellanåt lite tveksamt. Datorn är tillbaka till ”nätverksfel”, så trist. Behöver kolla med Asia om de har något problem med husets nätverk.

Ute på stan fungerar mobilen. Och när jag väl är hemma igen – efter 8 300 steg och en arepa bacon especiale (friterat majsbröd, sallad, tomat, krispig bacon och ett stekt ägg) plus en liten Dorada, på Areperan bakom kyrkan – så fungerar både mobil och dator. Förstår mig inte på detta, har inte sett Asia så att jag kunnat fråga. Får vara nöjd så länge det fungerar.

Jag behöver definitivt ingen middag idag.

Har köpt en liten börs, igen… Nu sitter jag vid datorn med morgonrocken på och tar igen mig. Dricker vatten, glömde ta med mig vattenflaska ut. 20 grader och sol nu på eftermiddagen.

Tittar på några dyra (50-60 Euro) tunna linneklänningar, men än har jag inte köpt någon. Billigare än hemma, och jag behöver ju ersätta min utslitna. Eller vill åtminstone.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar