Torsdag eftermiddag, lite molnigare nu än tidigare idag, 19 grader. Klockan är halv tre och jag har just kommit in efter en promenad och en caña med Martti. Fint samtal, när jag berättade om Anneli Wester i Kathmandu blev han starkt berörd – vi pratade om hur hon hittat sin plats, sitt liv. Han letar efter sin plats.

Jag har bara gått 4 000 steg idag, satt och jobbade med ett kundmanus i tre timmar innan jag kom ut. Artrostränade i morse, det känns skönt. Nu blir det inte mera jobb idag, fortsätter i morgon med redigerandet. Än fungerar anslutning och internet som det ska.

Jag åt en stadig frukost med havregrynsgröt, äppelmos och mjölk, te, en smörgås med spansk skinka, ett hårdkokt ägg och en mandarin. Är därmed fortfarande inte hungrig, men har tagit fram ett par wienerkorvar till middag, med rostat bröd, paprika och gurka, fetaost. Tror det blir bra. Det blev bra.

Kanske blir det regn i morgon och på lördag. Behövs, och om det regnar kan jag lugnt sitta hemma och jobba med manusredigering.

18 grader nu när klockan är sex, sol och moln. Jag är trött, det var kanske mera ansträngande att redigera några timmar i förmiddags, än jag trodde. Jag gillar ju att hantera ord, men det är ett tag sedan jag jobbade med någon annans ord än mina egna. Kul är det och jag ser fram emot att läsa resten och bli klar över hur det går för Nora. Tacksam för förtroendet.

Det starkaste intrycket idag är Marttis reaktion när jag talade om att hitta sin plats (som Anneli Wester i Kathmandu, Nepal) och att göra skillnad. Att leva det liv man vill och kan. Hans ögon var så sorgsna, hans plåga så stark – min fantasi. Han ville inte prata mera om det, när jag försiktigt efter en stunds tystnad frågade ”what happened”. Och det var okej, vi har en konstig sorts förtrolighet utan förtroenden. Jag tror att jag förstår när hans ögon signalerar något, liksom han när mina (bakom solglasögonen) gör det. Intressant. Ingen kroppslig längtan.

Tror den här boken gjort större intryck på mig än jag riktigt begriper