Fredagskväll, mörkt utanför fönstren. Varmt, 16 grader enligt mobilen. Känns varmare när jag hänger ut genom fönstret. Tror aldrig jag vänjer mig vid att det blir svart därute så fort. Hinner aldrig riktigt med. Spelar ingen roll.

Godissugen, men har inte hittat något gott godis här. Annat än den där kolan som kostade mig en ”temporary crown” och en tämligen dryg tusenlapp. Så den påsen får stå kvar i hyllan. Bakverken här är för söta, blir besviken varje gång jag tror jag hittat något mindre sött. Frukt, ja, det äter jag – idag tre mandariner om jag minns rätt. Plommonen får nog ligga till sig några dagar.

Om mina ben vill ska jag gå uppför långa, långa backen och loppisen ovanför Dino däruppe. Får väl frekventera bänkarna som finns strategiskt placerade efter vägen upp – om de inte är upptagna. Flera än jag behöver ta igen sig. Där finns också marknad för grönt och frukt, fisk, kött, färdiglagad mat, serveringar. Och ”musik” av varierad sort, tacksam att jag kan stänga av hörapparaterna.

Ibland är alla bord upptagna av glada resesällskap som skålar i cava. Ibland går det lugnare till, och då kan man hitta en plats och få en cortado eller något annat. Men det blir inte flera ostron där, den enda gång jag ätit några där, var det nog ett som inte var som det skulle. Jag mådde inte bra efteråt – även om det förstås gick över.

Kanske hittar jag någon bok som tål att läsas under hemresan, eller väntetiden på flygplatsen. Jag kommer dit tidigt på förmiddagen, eftersom det inte går någon buss härifrån i lämplig tid – och mitt plan går sen eftermiddag…

Det är syster mins tur att lägga ett wordfeud-ord. Jag har just hittat ett som ger många poäng, men det får tyvärr vänta. Och om det går som vanligt, så hittar hon ett sätt att klå mig. Men enbart med ord. Jag får förmodligen se vad hon hittar på i morgon bitti, hon är vaken senare än jag – och jag kanske tidigare än hon om morgnarna. Eller tidigare med mobilen och wordfeud.

En tanke – det här att spela wordfeud har varit viktigt när jag varit borta så här länge. Jag förstår väl att sonsonen någonstans tappade farten och inte har tid, med familj och jobb, och liten dotter. Men syrran har hängt med, och det uppskattar jag. Kanske har jag till och med lärt mig lite efter vägen, skillnaden i poäng när hon vinner är inte lika stor längre.

Klockan är halv nio, snart dags för en renbäddad säng. Och tack för idag, vem jag nu tackar.

Vaknade tidigt på lördagsmorgonen och gick ut tidigt, uppför långa backen efter min cortado, långsamt. In på marknaden – köpte champinjoner, paprikor, avocados, morötter, någon sorts sallad, en bok på engelska (oläst Hiasen),1 Euro, och en ofodrad jacka, 2 Euro. Det hela gick på ungefär 7 Euro. Gick ännu långsammare hemåt, och var hemma strax efter tolv.

Testar salladen på hårt bröd till lunch – verkar vara kokt vit fisk, morotsflagor, majonnäs, kanske crabsticks, ganska veligt kryddat. Med svartpeppar på blev det ätbart. Behöver inte köpa igen. En mandarin till efterrätt.   Provar jackan/kavajen, verkar hemsydd (saknar etiketter. Välsydd).

Varmt nu, 20 grader och sol. Svalare i morse, bara 16. Jag har gått 5 750 steg, känns som många fler. Genomsnitt i veckan 9 100 (trots att en dag gick bort i mätandet, eftersom jag glömde mobilen hemma). Bra, artrostränade också i morse. Nu behöver jag duscha.

Nu är det bara ytterligare en lördag kvar här, denna gången.

Middag idag blir (kanske) pasta med champinjoner och paprika, lök och vitlök, tomatsås och riven spansk ost. Kanske skivar jag den sista bockwursten i det hela. Eller ett par stekta brödskivor, bacon och ägg. Äter mig ur kyl och frys, ungefär som jag gjorde hemma innan jag åkte i oktober. Känns overkligt länge sedan. Jag har förmodligen inte gått ner ett uns i vikt, med alltför god mat, alltför många cañas och Dry Martinis. Men jag mår så mycket bättre, går så många flera steg, har inte lika ont. Blir stel och trött fortfarande, och hade ont i axlarna i natt. Behöver kanske göra något åt det också.

Syrran undrade häromsistens om jag blonderat håret. Svar nej, men kanske klor i duschvattnet gör att det blir mera gult än hemma. Eller så är det en synvilla. Vill definitivt inte ha gult hår. Ärver gärna min mammas vackra vita hår, och inte enbart hennes ådriga gamla händer…

Senare i eftermiddag ska jag ringa yngsta sonen för att höra hur han haft det denna första vecka på ny arbetsplats. Vet inte om han jobbar idag, eller är ledig, men vill inte störa honom på jobbet. Jag har pratat med mina födelsedagsvänner och gratulerat.

Nu är flera paragliders på ingång.

Försöker använda mina dyra progressiva glasögon, och slippa se dubbelt på långt håll. Fungerar inte bra. Men jag må erkänna att jag inte just använt dem, eftersom de inte är bekväma att röra sig med. Rädd att snubbla. Något behöver göras när jag är hemma igen, och jag behöver kolla hörapparaterna, och dito tänderna (efter spanskt tandläkeri). Och jag måste skaffa ny router, som jag minns det ville min gamla inte fungera när jag åkte.

Fönstret där jag sitter är vidöppet. Gardinen rör sig lite, jag både ser och hör havet. Det är fortfarande varmt och skönt, klockan två på eftermiddagen. En padelsimmare är i sjön, han som åtminstone för mina okunniga ögon ser ut att veta vad han gör. Han dyker rakt in vågorna och paddlar frenetiskt ut för att kunna komma upp på den där stora vågen. När han lyckas, åker han långt in mot stranden, och får jobba för att komma tillräckligt långt ut igen. Nu verkar han behöva ta igen sig på stranden.

En titt i skåpen visar att tomatsåsen inte finns där längre – så det blir nog pasta carbonara med bacon, stekta champinjoner och lite vitlök, riven ost och äggula. Men inte än. Flinar lite när jag kollar statistiken på bloggen – en post från 2 april 2017 som någon läst igår, talar om att jag även då skulle äta pasta carbonara…

Pratar med yngste sonen som är glad efter sin första vecka i nya sammahang. Han är ledig i  helgen. Och så ringer den äldste, och berättar att han och Albin (sonson) fixat bilen, och att den ska besiktigas innan jag kommer hem. Och Erik hämtar mig på Arlanda mitt i natten. Tacksam, lättad, glad – älskar mina söner och deras familjer.