Laddar laptopen och hämtar ett tomt dokument. Vad jag kommer att skriva här vet jag inte. Än. Som vanligt sätter jag fingrarna i läge på klaviaturen, och något händer. Ibland, ibland inte.

Jag är trött på att kolla tidningar, nät, mejl etcetera. Inget kul någonstans. Trump och Putin, och kompisen i Israel som jag inte kan stava till – har för mycket utrymme, dödar för många på de olika sätt de använder sig av. Vapenvilan i Gaza bröts av ny israelisk attack. N vill inte ha slut på kriget. Vad vill Trump och Putin? Vad vill alla vi andra?

Hänger min lilla tvätt. Och går ut i köket för att fixa min lätt fixade middag. Även om klockan bara är halv fem. Och äter småningom, gott även idag. I morgon blir det nog pannkakor.

Den här omgången i wordfeud jagar vi varandra, syrran och jag. Kul. Just nu leder jag med 22 poäng, det är syrrans tur.

En metare nedanför köksfönstret, han ser inte ut att ha någon fiskelycka. Men han blir inte blöt om fötterna heller idag. Bergen börjar gömma sig i diset, eller molnen. Här nedanför, i Puerto, är det fortfarande lite sol. Mina fönster är öppna.

Systerdotter Petra tipsar om Nordiska Museet som söker dagboksskrivare till ett årslångt projekt. Ska ta kontakt. Så, nu har även jag skickat in min ansökan – liksom många andra. Tack Petra för tanken!

Ytterligare en kille metar. Och farbrorn med stängda krogen går ut en vända. Kollar noga att han stängt sin dörr. Jag slöskriver. Har diskat. Klockan är halv sju. Läser lite igen, i brist på annan sysselsättning.

Längtar hem till mitt bibliotek i Norrtälje, där hittar jag alltid något att läsa – ibland på ”omloppshyllan” där gratisböckerna finns, och där jag brukat ställa min egen bok Free Spin för någon att läsa. Den brukar försvinna, om det är någon bibliotekspersonal som städar bort den vet jag förstås inte.

Saknar sådant här, har varit in på biblioteket här i Puerto, men fastnade inte för att gå tillbaka. Oklart varför, kändes inte tillräckligt enkelt att navigera kanske.

Dammar av klaviaturen på laptopen – det som kanske inte längre heter klaviatur. Hur var det nu? Tangentbord, klaviatur? Strunt samma. Jag vet vad jag dammat av. Vågorna där borta vid den avstängda kajen visar att avstängningen behövs. Även om havet är lugnare i kväll än igår.

Får svar från Miguel. Asia, som hyr ut lägenheten, kollar den 28 att allt är okej, och om, så betalar hon tillbaka min deposit kontant. Tror jag förstod hans roliga engelska – den blir ungefär som min, när autocorrect lägger sig i. Jag får se till att ha städat till den 28 mars alltså, vilket jag nog skulle ha gjort ändå. Den sista lakans- och handdukstvätten får Asia hantera. Liksom fönstertvätt.

Metarna har slutat meta. Snart är det mörkt. Men än flyger både måsfåglar och duvor över husen och havet. Snart landar åtminstone duvorna på det trasiga taket till huset bredvid ”mitt” för natten. Vart måsfåglarna tar vägen vet jag inte, ut över havet? Än har jag fönstren öppna.

Jag börjar bli så där rastlös igen. Vill skriva, vet inte vad. Vill inte skriva, vet inte då heller vad. Nöjd med att ha tvättat sådant som behövde det, och som jag kanske vill använda på hemresan.

När jag provade jeansen idag hittade jag 40 Euro i sedlar i en ficka. Hade jag glömt bort.

Min resväska går inte längre att leda med ett sådant där teleskophandtag – det skadades när jag åkte hit och går inte att dra upp. Därmed blir väskan närmast ohanterlig, om jag ska huka mig och försöka styra den hit eller dit. Nu får den fungera tills jag kommer hem, men det får nog bli en annan väska till nästa resa. En mindre, men bra sort. Vill inte längre checka in bagage. Får se till att ta med mig färre kläder och pinaler. Lär mig allt mera om vad jag behöver och inte behöver, förutsatt tvättmöjligheter.

Efter vägen…