Äventyrligt…

20 grader och regnskurar torsdag morgon, regnet upphör vid 11-tiden, enligt mobilen. Artrostränar. Halv tio har jag avslutat frukosten och diskat, torkat av köksfönstret slarvigt. Ser lite bättre ut. Nu ska jag klä på mig och gå ut, det verkar inte regna just nu. Men först resten av mitt kalla te.

Förlorade wordfeud, syrran vann med två poäng – det lägsta hittills. Jag tar mig.

Så gick jag ut, med soppåsen. Slängde den och insåg att jag lämnat väska och nycklar, mobil etc inne i lägenheten. Gick tillbaka, ringde på hos Asia – som inte hade några extra nycklar, de låg i min lägenhet sedan Sofia var här. Och Miguel, mäklaren, var ”in the south” och skulle inte vara tillbaka förrän vid 18-tiden. Nu var klockan lite över tio.

Jag bjöds in att vänta i Asias och makens kök, det regnar därute. Fantastisk utsikt över havet från stort fönster. De ringer, de kollar en bunt nycklar, alla gamla och några till lägenheten på en trappa. Det var kanske bra att de fick gå igenom allt det. Tonen dem emellan var lite irriterad en stund. Gentemot mig var de enbart förstående och vänliga. Inga nycklar som passade, men de ringde flera samtal och fick napp någonstans. En person som fick upp dörren, med ett encents mynt? I alla fall låg det en cent på trappräcket när dörren var öppen och jag kunde komma in, igen. Nu är klockan tolv, jag satt på en stol i köket och stirrade ut på havet, efter att ha bett om ursäkt för mitt slarv, och för att jag uppehöll dem. Asia har fått de nycklar Sofia lånade.

Nu är alla lättade, de slipper mig i köket, och kan göra vad de ska resten av den här dagen.

Jag behöver gå ut och röra på mig, men försöker vänta ut regnet. Det är mycket lätt, och mycket blött. Gick ut när det verkade hålla uppe, tog på mig regnjackan. Till Dino vid busstationen och handlade (större sortiment än den mindre butiken, som är närmare Punta Brava), och hem igen – i lätt regn.

En kasse på vardera axeln, 5 200 steg, hemma halv tre. Genomsnitt så här långt för veckan 8 000 steg per dag. Duggregnet verkar räcka hela dagen idag, inte en skymt av solen. Himlen är jämngrå.

Syrran har förhoppningsvis något trevligt för sig idag, har inte tid med wordfeud.

Försöker förgäves komma på vad den kan heta, den där grejen jag såg någon ha på sin ryggsäck. Inte schackel, inte hake, inte hasp – men en sak av metall som förband två dragkedjor på ryggsäcken med varandra – och antagligen gjorde det lite svårare för en tjuv att obemärkt ta sig in. Man får klämma den öppen och haka loss den. Vet någon vad jag pratar om?

Nu ska jag snart steka lök, vitlök och champinjoner, kanske lite grön hackad paprika också, och förbereda den lätta stuvning jag tänker mig till de överblivna pannkakorna från igår. Hittade fransk crème fraîche. Gambas läggs inte till förrän crèpen är värmda i mikron, med mycket riven ost. De är ju redan kokta, och blir stenhårda och tråkiga om de får en stund i mikron.

Photo by Ylanite Koppens on Pexels.com
Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar