”Berätta vad du vill göra” – står det mitt framför ögonen på mig. På datorskärmen. Om det vore så enkelt, om jag hade rätt ord så skulle jag kunna berätta. Men först måste jag veta, och så hitta sammanhang och känslor och tankar och först därefter kanske berätta.

Just nu är berättarlusten större än förmågan. Jag är surrig, har inte lust att gå och lägga mig halv nio, men heller ingen stor lust att hålla mig vaken. Har en känsla av att jag kommer att väckas ganska tidigt i morgon bitti, av jobbare på ställningen på grannhuset.

Har absolut ingenting viktigt att förmedla, bara fingrar som vill skriva ord. Fortfarande är jag glad att jag kan, att kunskaperna från handelsskolan i början av 60-talet och Fru Lindströms envisa jobb med att lära oss i klassen att skriva snabbt utan att se vad vi gjorde. På skrivmaskiner, med en skärm över tangentbordet. Lärde mig stenografera också, men det har jag lyckligen glömt. Och någon särdeles engagerad och bra sekreterare var jag kanske aldrig, men jag hamnade på bokförlag några år innan vi fick tre söner, lärde mig mycket om redigering och korrekturläsning, och göra innehållsregister i fackböcker – och lite på den vägen är det fortfarande, drygt sextio år senare.

Där for jag iväg igen, sådär som ”det blir” när jag skriver. Jag läser om författare som gör en synopsis, mer eller mindre detaljerad, och som sedan följer den och skriver, bekantar sig med sina karaktärer och miljö, och skriver och skriver. Redigerar och skriver om, redigerar kanske en vända till. Många har till slut en färdig bok, kanske också ett förlag som tar hand om produktionen.

Jag har ingen synopsis, jag är inte disciplinerad, tvärtom är jag nog ganska lat. Har dåligt tålamod att köra igenom mina texter flera gånger, men har lärt mig att det för det mesta går bra att stryka en hel del. Åtminstone i det jag tror kan ”bli något”, det jag vill ska bli något. Det jag lägger ut i bloggen får vara som det är, med stavfel ibland. ”Apropå” felstavat häromsistens kliar i ögonen varje gång jag får syn på rubriken. Det går för fort emellanåt.

Nu är det tisdagsmorgon, klockan är halv åtta, jag har artrostränat och äter nu frukost. Blåbär utan gröt, klarade inte riktigt av tanken att äta gröt utan mjölk. De få återstående grynen fick åka i soporna. Två smörgåsar, te och en mandarin är övriga frukosten.

Utanför fönstren är det disigt, 17 grader och molnigt enligt mobilen. Blir runt 20 senare under dagen. Jag har inte bråttom ut. Först en härligt långsam frukost med internetkoll. Ser bland annat att min blogg hade 101 visningar, 66 besökare från dessa länder – Sverige (flest), Norge, USA, Spanien, Tyskland, Nederländerna, Irland, Portugal, Finland och Belgien. Tack för läsning, vänner i världen.

För övrigt mest elände. Trump´s medarbetare avslöjar sådant som inte borde avslöjas i chatt, ryska miljardärers hus brinner i Moskva, i Turkiet fortsätter demonstrationerna mot Erdogan och reseledare undrar vad svenska UD har att säga.

Frukosten är konsumerad. Matbojkotten sägs ha lett till matsvinn (som kanske påverkar handlarna). Och Lena Mellin i Aftonbladet hävdar att bred bojkott inte är rätt väg, och att havregryn är gott. Hon rekommenderar oss konsumenter att laga billig mat i stället. Kan ligga något i det.

Fyller på temuggen. Fönstren är täckta av det som kanske är dis, kanske mycket lätt regn. Tämligen ogenomskinliga, men jag tänker inte klänga och tvätta dem. Ingen aktivitet i byggställningen vid huset här bredvid. Bara havet som gungar och skälver i eviga vågor.

Borde någon lära Avast någonting om konsumenters gillande och ogillande? Hur kan de mena att jag ska få lust att köpa något som bara irriterar mig, när köpuppmaningen och varningen kommer ungefär en gång i timmen, när datorn är igång? Och jag har tackat nej, köper alltså inte trots tjatet. Borde vara begripligt. Jag har lust att slänga ut även den gratisprenumeration jag har på deras virusskydd. Har skickat flera mejl, de säger sig vara tacksamma för feedback – men agerar inte på den. Läser förmodligen inte mejlen heller. Dåligt beteende. Eftersom mitt ”ärende” inte stämmer in på något förslag, när man söker kontakt – så fungerar kontakten inte. Moment 22. Är aldrig bra marknadsföring. Men nu ska de inte få stjäla mera energi idag.

Syrran leder wordfeud med 52 poäng, känns ganska oslagbart, men än är det 41 brickor kvar och min tur. Hemma igen, och tar in på syrrans ledning, just nu leder hon bara med 2 poäng, men det är hennes tur. Fick 48 poäng för ordet ”pissa”.

Klockan är två, jag har gått 8 000 steg, druckit en cortado, ätit två stora kulor glass, vanilj och limon, gott. Suttit en stund med Martti och hans tyska vän, pratat en aning tyska och fått mig en caña. Nu skönt att vara hemma.

Diskar frukostdisken, tar bort ännu ett meddelande från Avast om osäkert nätverk, och ännu en fråga från FB om det är jag som loggat in från Puerto de la Cruz, den frågan återkommer varje gång jag går in på FB. De där vad de nu heter, lär de sig aldrig något?

Såg idag en kvinna med de högsta och tunnaste klackar på eleganta skor jag sett på länge. Hur hon kunde gå på knagglig stensättning utan att åka på öronen begriper jag inte. Tog bild utan att fråga.

Fixar tyvärr inte att ta bort alla gata framför damen, hoppas de eleganta skorna syns