Där jag sitter, på min svarta sittdyna från höftoperationen, på en av Asias stolar, saknar jag en skön fåtölj. En där jag kan sitta bekvämt, med eller utan dyna – och läsa och skriva. De här stolarna är inte bekväma, och soffan är det definitivt inte heller. Den är kanske tänkt att fungera som extrabädd, och det kanske den gör. Men jag behöver inte någon extrabädd, har för många rum och sängar som det är. Jag behöver en bekväm stol.

Har jag det hemma? Tveksamt, fåtöljen Pernilla är lite väl djup och svår att ta sig upp ifrån, bekväm dock, köksstolarna är bra med dynan, sofforna lika osittbara som soffan här.

Kanske ett projekt för mitt hem, slänga ut åtminstone en soffa (har ju två), och se till att skaffa en skön fåtölj i stället. Behöver inga extra bäddar (via soffa) där heller, har två i det som tidigare var mitt och Ulfs sovrum, nu har jag mitt sovrum.

Längtar hem, längtar efter att få bekanta mig med mitt och städa, diska och gå igenom saker och ting. Inse vad mössen haft för sig under vintern, morra och städa. Känna att jag är hemma. Slänga sådant jag varken vill ha eller behöver, kanske sälja det jag tror går att sälja. Knalla omkring i Norrtälje, gå på biblioteket, hitta någon förmodat läsvärd bok i omloppshyllan. Köpa pelargoner till altanen när det är dags, sitta därute och bara vara.

Kanske stoppa in min egen bok igen i omloppshyllan på bibblan, Free Spin. En tanke, den boken kanske kan bli den första av mina böcker på Bokbörsen att säljas för en krona plus frakt?

Vill att Free Spin läses, den behövs tror jag. Ingenting är bättre eller annorlunda när det gäller spelmissbruk och spelberoende nu, jämfört med när jag var fast där. Förmodligen värre, även om det inte debatteras bland allt annat som debatteras. Och en bok lär inte få någon att sluta spela – men kan kanske ändå få någon att fundera, att se sig själv med andra ögon. Att se hur eländigt det kan vara, och vilka konsekvenser det kan få. Och även förstå att livet kan bli annorlunda, bättre, värt att leva – efteråt. Så – nu har jag ändrat priset på min bok på Bokbörsen till en krona, plus porto. Aktiverar mitt säljarkonto efter sex månaders dvala.

Kan väl inte säga att jag direkt längtar efter att träffa min tandläkare, men jag behöver leta upp henne i Vällingby. Jag behöver henne, om inte annat för att ersätta den där ”temporary crown” som jag fått här i Puerto de la Cruz. Och, om jag någonsin i livet längtat efter en tandläkare, så är det henne, Ulrika Molund. Hon är bäst.

Samtidigt som jag längtar hem, så sörjer jag att lämna detta – lämna havet som en ständigt energisk kraft, lämna sol och moln och berg och människor jag mött, och människor jag enbart sett.

Kommer att sakna att inte få min cortado varje morgon på Casa C, ingen caña med Martti, ingen morgonkram och kort pratstund med Palmyra, inget buon dìa till Asia om deras dörr är öppen när jag går ut. Inga hönor, tuppar och kycklingar i häcken längs vägen in till Puerto. Ingen irritation över ständigt gläfsande små jyckar i allehanda form, jag har ingen aning om ras eller sort. Ingen hundskit att undvika att kliva i här och där. Kommer inte att sakna ryggsäckstjuvar, har lärt mig hur de fungerar. Hoppas komma tillbaka hit till Punta Brava, kanske i november.

Klockan är halv åtta, jag behöver tända bordslampan bakom mig för att se vad jag gör.

Jag tänker på hur det var att skriva, när skrivmaskiner och möjligen Tip-Ex att måla över fel bokstäver, var det som fanns. När kopior skulle göras med konstiga maskiner, och vätska och papper hit och dit. När karbonpapper var det som annars fixade kopior. Tacksamt längesedan. Och jag minns hur svårt min hjärna hade att fatta hur det kunde vara att skriva, utan papper. Att ha en skärm och där se vad som skrevs, det var då obegripligt. Idag är det underlättad vardag.

Minns att jag vann en röd IBM-skrivmaskin med kula, för att jag morrade åt en fjantig annons med tjej som i bilannonser. Tror den skrivmaskinen stannade hos arbetsgivaren. Kan ha varit sent 70-tal. Är osäker.

Beach ball-spelarna är i full gång i mörkret på stranden, med lampor nära spelplanen. Det är ett nöje att se dem, när jag går förbi om morgnarna. Alla åldrar, tjejer och killar, äldre män, inte så många äldre kvinnor. De spelar med en glädje som de sprider till oss som ser dem. Jag skrattar ibland högt när jag passerar ovanför dem, och blir lite svenskt förskräckt över att kanske gå över någon obekant gräns. Hittills har det bara väckt ytterligare leenden.

Äldre kvinnor här gör mig också förtjust, även om de inte spelar beach ball. De bär bikinis, åtsittande kläder, fantastiska smycken och väskor och skor och hundar och gubbar som hänger med. Kvinnorna försöker inte se slankare ut, de bryr sig inte om att jag och alla andra ser att de är runda både här och där. Och det är fint, skönt, lätt att omfatta.

Lättare än de unga med sina tangas – heter kanske något annat, men det jag avser är ett snöre mellan skinkorna och möjligen en tyglapp där fram. Har aldrig i livet sett så många kvinnliga rumpor som här. Alla inte njutbara.

Själv har jag inte använt min hela svarta baddräkt en enda gång, vattnet är inte badbart. Och jag längtar inte direkt efter att exponera min gamla kropp i en bikini, är inte lika stark i gillandet av den, som de spanska kvinnorna. Uppskattar de som gillar sig. Tränar på det.

Ibland ser jag kvinnor som är ”omgjorda”, med ansikten som är lyfta och därefter tappade neråt igen – som har hår (eget eller löst) i färger som inte finns. Och som går som de kan, försiktigare än jag, osäkrare på fötterna än jag. Osäkerheten sitter inte enbart i fötterna, den är där i hela apparitionen. Glad att jag aldrig vare sig haft råd eller lust att göra ingrepp i mitt ansikte, fylla ut och släta bort. Det är sorgligt, ingenting får mig att tro att de här kvinnorna är lyckliga och nöjda med sina liv, med resten av sina liv.

Och så såg jag den eleganta kvinnan med omöjligt höga och smala klackar. Kul att det finns alla sorter.

Onsdagsmorgonen är molnig, 17 grader halv nio. Blåsigt och mycket högt UV-index. Får smörja in mig. Nu resten av frukosten, en mandarin, och det sista av mitt te.

Gröna växter