Torsdag – är hemma halv ett efter 7 800 steg i kraftig vind. Mörka moln, men än inget regn. Och ingen Palmyra när jag gick ut, ingen Martti på hemvägen. Fick en cortado dock, vid kyrkan.

Trött i kroppen, framför allt knäna. Nu ska jag ta fram den halva pizzan och resten av gambas, till middag i kväll. Och då åkte resten av spenaten, några skivor bacon och soppagrytan också fram, allt hamnade vartefter i stekpannan och blev en god lunch.

Det borras och knackas, i huset bredvid och i gatan nedanför mitt sovrum. Tur de inte jobbar om nätterna. Fast jag hör nog inget ändå, utan hörapparater när jag ska sova.

Hade användning för den tunna regnjackan idag som skydd för vinden, den som jag funderat på att lämna kvar. Nu får den följa med hem, om den får plats i skokassen. Min morgonrock, och kläderna jag har på mig nu, ska också ner någonstans, var får visa sig på fredagskvällen, sista rycket.

Har torkat alla golv, utom i mitt sovrum. Ska ta en vända till i toarummet också, i morgon.

Syrran vann wordfeud, med några poäng. Nu ny omgång, hon leder redan med 21 poäng… Och wordle var svårt idag, fick ge mig. Nu ska jag prova DNs sudoku. Det gick bättre.

Läser dagligen hur väl integrerade, utbildade eller under utbildning, människor som kommit hit när de inte kunnat leva i sitt hemland –nu utvisas, efter många år där de ”gjort allt rätt”, betalat skatt, jobbat, skaffat familj – ett exempel är det gifta par där mannen får stanna, men hustrun utvisas. Båda verksamma inom Frälsningsarmén, kristna – därför tvingades de lämna sitt hemland.

Migrationsverket behöver städas, både vad gäller personal och regelverk. Gör den nuvarande regeringen något åt eländet? Svar nej, applåderar förmodligen – tondöva, förblindade, liksom vår utrikesminister som i veckan varit i Israel och skapat goodwill för en despot och krigsgalen maktutövare, med folkmord i Gaza, och som till och med hans eget folk börjar tröttna på. Dit åker damen och låter sig fotograferas, och användas. Är det ett krångligt sätt att säga ”heja Trump”?

Gläder mig i alla fall åt att en arbetssökande invandrad man vann fem miljoner på Triss nyss. Hoppas det underlättar hans liv.

Hittar i DemensForum nr 3 2017, artiklar om det som kallas demensbyar, bland andra i Holland och i Danmark, Svendborgs demensby. Kanske var det den jag såg på teve, och blev så glad över. Har något hänt i svensk demensvård sedan dess? Får läsa mera i Demensförbundets tidning.

Det vi kallar demensvård i Sverige innebär inlåsning, stressad personal, noll stimulans, inbesparingar på hygienprodukter som blöjor och förmodligen också förbud mot ett glas vin eller en drink av annat slag (detta vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig).

Rösterna emot demensbyar pratar om segregering genom att människor samlas på ett ställe, de bör i stället få plats i samhället. Inte gömmas undan. Låter som tulipanaros. Eller skvader, den där fågeln som varken funnits eller finns.

Jag är fortfarande tacksam att Jan slapp mera kontakt med svensk demensvård, än den lilla och oftast negativa vi hade. Och jag vill inte hamna på ett ställe som Vardaga, som annonserar med bilder av fina måltider och trevliga utflykter, lyckliga dementa män och kvinnor – något som inte finns i verkligheten, det heller. En demensvårdens skvader, pris för boende närmare 13 000 kronor per månad. Vård vill jag inte kalla det. ”Och det är ju ändå slutstationen.” – det sägs en talesman för Vardaga ha yttrat. Hoppas det är lögn.

Först satt jag på en bänk med denna framför mig, sedan gick jag in på kyrkogården – och fick lite frid.

Lite fel ordning på bilderna – denna var precis innan jag gick ut…