Klockan tre har Miguel (mäklare) och Asia inspekterat och funnit allt OK, kastrullen var inget problem den heller, jag har bekräftat att jag vill komma tillbaka till lägenheten på en trappa, november-mars. Och jag har fått tillbaka mina 850 Euro som deponerades innan jag kom hit i oktober. Hoppas ingen tjafsar om att jag har för mycket pengar med mig hem.

De skyfflade runt lakan och handdukar så att allt hamnade i rätt garderob.

Jag gör mig en gin tonic på det sista jag har kvar, kramar ur citronen, och pustar. Skönt, nu gäller bara att jag får min motsträviga stora resväska nerför trapporna i morgon bitti, plus skokasse och ryggsäck. Och att taxin kommer som den ska, och att trafiken inte är i vägen. Jag har femtio minuter på mig, det är inte långt och jag väntar gärna på busstationen, i stället för att stressa med en senare taxi.

Ytterdörren är upplåst i morgon bitti, jag kan lämna min nyckel här i lägenheten. Tänkte lägga den vid teven redan nu, men om jag lämnar den där, så innebär det att jag inte kan gå iväg med soppåsen och komma in igen.  Jag låter Asia slänga soppåsen, det är inget som kan lukta illa i den. Nyckeln ligger nu där vi kom överens om att jag skulle lägga den.

Asia är glad att jag vill komma tillbaka, ”good for me, and good for you”. Sant. Gillar henne och maken, och Miguel, som är ganska kort, smärt, med lockigt mörkt gråsprängt hår som fått växa lite lagom långt, runda glasögon och glada, vänliga ögon. Vackert leende. Omtänksam. Tack Helen, för att du lät mig ”ärva” honom.

Avast tjatar på, jag tar bort.

Är det resfeber, det här att plottra med diverse småsaker, flytta pinaler i resväskan till skokassen, försöka uppskatta vikt hit och dit och veta att det kommer att visa sig på flygplatsen? Vill helst inte försöka flytta något från incheckat bagage till det som får följa med in i kabinen, eller vice versa.

Nu ska jag nog koppla av med att börja läsa Queen of Babble in the big city, den lär räcka ändå medan jag väntar på att få komma ombord på planet. Klockan är bara fem, något måste jag göra för att få tiden att gå. För att stå ut medan tiden går, för går gör den ju, oavsett vad jag gör.

Molnen är nu heltäckande, inte en skymt av någon sol. Men heller inget regn. Kanske högre upp, i bergen.

Nu har jag några månader därhemma, att på något sätt förbättra min spanska. Behöver kunna prata, t ex med Asia, som just inte talar någon engelska, även om hon försöker.

Har sålt och bekräftat försäljningen av en bok på Bokbörsen. Hoppas jag hittar den också, och kan skicka den, när jag är hemma. Kul att det blev napp omedelbart när jag aktiverade mitt konto efter ett halvår. En bok jag inte minns, men har jag lagt in den med annons, så finns den. Väl.

Nu är det två små fåglar som jag inte känner igen, på stranden. Ser inte ut som de jag kallat ”spovar”, har inte långa ben. Letar något ätbart gör de, oavsett art. Det är ganska varmt och skönt ute, fönstret får vara öppet. Farbrorn med stängda krogen satt en stund på sin terrass, men har nu gått in. Killarna som jobbar med huset bredvid har slutat jobba. Och det oväsen jag i morse trodde var en grävmaskin, var lastning av en container på lastbil. Såg det när jag gick ut. Fåglarna har flugit annanstans.

Idag såg jag någonstans att de som tidigare var ”kvällstidningar” nu kallas ”morgontidningar”. Och det är väl korrekt, de går ju att läsa om morgonen numera. Jag ögnar rubriker och fastnar ibland för någon artikel. För det mesta blir jag less på influencers, Ingrossos, andra sk kändisar och icke-nyheter. Icke-viktigheter. Icke-vanliga liv.

Men okej, där går att läsa nyheter också, just nu om jordskalvet i Myanmar. Det som kändes i Bangkok, och i hela sydostasien, och fick höghus att rasa, människor att springa och försöka överleva. Många döda, hur många kanske vi aldrig får veta. Tacksam att för det mesta leva i Sverige, och definitivt aldrig i sydostasien.

Eller om u-båtsolyckan i Egypten, där turister omkommit. Varför i helvete åka till Egypten och sätta sig i en u-båt? Leta efter Atlantis? Den sega turist jag är förstår inte. Och är tacksamt glad för det. Inget, någonstans, skulle få mig att sätta mig i en u-båt. Jag har tittat in i en förtöjd sådan, för många år sedan. Det räcker. Minns också en förfärlig film, som gav mig mardrömmar länge.

Och jag kan också läsa om ministrars aktieinköp – som inte borde ha skett, men vem är förvånad? Vår regering och dess företrädare gör vad de kan för att sko sig, så länge de kan. I värsta fall två år till. För så är det väl?

Molnen nu är sådär lite akvarelligt grå, med emellanåt tydliga gränser mellan mera och mindre grått, gråblått. Och här och där en ljusare glugg, inte sol, men vitare blått. Skarpa konturer, ser nästan ut som en bild av hus utan skorstenar, bara en rak linje som kunde vara taket. Ibland önskar jag att jag kunde måla. Himmel, hav. Dis över bergen.

Klockan sex skär jag den återstående ostbiten i småbitar, och kallar dem tapas. Allt för att tömma kylen. Behöver ingen ”speciell middag” utanför huset idag. Igår trodde jag det.

I morgon ska jag vakna halv sju. Förr skröt jag med att jag inte behövde någon väckarklocka. Jag vaknade när jag skulle, oavsett varför. Dags att testa nu, tror det kommer att fungera fortfarande. Har faktiskt inte använt alarm på mobilen någon gång, tänker inte börja nu. Och annan väckning är inte tillgänglig. Jag får lita på mig. Jag vill duscha, dricka te och äta två smörgåsar, plocka ihop det sista – och vara klar i god tid före halv nio.

Plötsligt minns jag en arm, solbelyst med gyllene hårstrån, en man som inte var min, en gång på en segelbåt med arbetskamrater, för närmare femtio år sedan – den synen chockade mig nästan då, känslan var otillåten, den var stark. Och är fortfarande både stark och vacker, mannen och jag är båda gamla på varsitt håll, det var aldrig något annat som var avsikten. Bara upplevelsen. Kraften. Och ett minne. Konstigt vad som fastnar, och vad som inte fastnar/får fastna. Tur ingen än så länge kan fiska i min hjärna och hitta något jag inte vill ska hittas.

Laddar datorn, ska ladda mobilen i morgon bitti.

Mera blå himmel nu, än grå som nyss. Regnskurar möjliga i morgon eftermiddag, kanske också åska. Men då är jag inte här.

Två små prickar, jag lovar att det är levande fåglar, kanske hjälper det att trycka på bilden…