Jag öppnar ett nytt dokument. Inte för att jag har något angeläget att skriva om. Inser att jag inte gillar att skriva när människor sitter väldigt nära, och kanske kan läsa mina ord. Jag får kanske läsa i stället, men kör skrivande ett tag. Anders ringde precis när jag höll på att kliva ombord, och har kanske lämnat meddelande. Har två som jag inte lyssnat på, de får vänta tills jag är hemma. 2 560 steg på flygplatsen.

Kollade ändå telefonen, det var Anders som ville veta hur jag hade det. Jag textade till honom att vi ännu inte kommit iväg, och skickade också sms till Erik att han ska kolla hur mycket försenade vi blir.

Nu är mobilen avstängd. Vi är i luften, klockan är lokalt halv åtta, i stället för kvart över fem. Kanske har jag blandat ihop tiderna hit och dit.

Flygpersonalen babblar på om toaletter och nödutgångar, på svenska och engelska. Det går att både höra och förstå. Pilotens prat var varken hörbart eller begripligt. Jag är glad att jag använde den låga toaletten på flygplatsen, nu är det många som vill på toa.

Jag kan inte föreställa mig hur det är att ha barn som de mer och mindre vuxna barn jag ser här. Kanske bor de här barnen på något gruppboende annars, och nu har de haft en semestervecka med föräldrarna. Mina fantasier.

Det börjar lukta mat, jag tänker beställa en tapasbricka, och TVÅ GT. En till maten och en före. Känns som om det behövs. Men allt eftersom kvällen gick, och turbulens kom ett par gånger, så blev det ingen vagn med tapas och liknande. Jag fick vara utan mat. Två drinkar under en lång kväll fick vara tillräckligt.

Slog i handen när jag fällde upp bordet, som tur var utan att det blev något blödande sår. Har nya blåmärken, framför allt på vänster underarm – burit kassar och ryggsäck.

Det där med minimalt bagage nästa gång…

Tänker också köpa Pingvin saltpastiller. Inte för att jag vet om jag eller Anders gillar dem, men kanske.

Kvart i åtta. Skulle behöva gå lite, men det är trångt i gången. Glad att jag har flipflops´en på fötterna, skönare än mera skoiga skor.

Små barn har väldigt genomträngande röster – en liten charmör med rött hår och glada fötter och ögon (han har knallat omkring i gången ett antal vändor) börjar nog bli less, är kanske trött och skulle behöva somna. Han har väldigt tålmodiga föräldrar. Nu tänder och släcker han lamporna, råkade trycka på ”personal”-knappen, men personalen uppfattade att de inte behövdes.

Nu muttrar piloten igen, någon borde berätta för honom att han inte hörs, kanske rekommendera någon talpedagog som kan lära honom att prata begripligt.