Återkommen från Norrtälje inser jag att jag hade tur som åkte in när jag gjorde. En liten lastbil hade kört av vägen och låg i mittrenen längs vägen in till stan. Mötte ambulansen, och kön av bilar gick från Norrtälje till Rösa, några kilometer… Hoppas det gick hyfsat för den som kört bilen.

Köpte arton ganska små tulpaner för 99 kronor (vad för odlaren per styck?), nu står de i kallt vatten med förpackningen kvar, enligt etikettens instruktion. Det blev lite påskgodis också, och zinktillskott, det var på väg att ta slut. Ännu inga nya beställningar på Bokbörsen, det kan innebära att jag inte behöver åka in förrän efter helgen.

Lätt vind där jag sitter, sol i dis – skönt. Läser att det kan bli varmare i Sverige under helgen än i Spanien, där det verkar regna och vara som högst femton grader. Ett besök på bibblan för att lämna tillbaka lästa böcker gav mig tre med hem från omloppshyllan – My Year Off, av Robert McCrum, handlar om ”rediscovering life after a stroke”. Den ska jag läsa nu. De två andra, Julian Barnes´ Känslan av ett slut, och Nick Hornby, A long way down. Den hyllan ger mig ofta mycket god läsning.

Läser boken om stroke och fascineras. Sitter ute ett par timmar, men går in när solen mest gömmer sig i molntäcket på himlen. Det är inte skönt längre. Åt ett par kavringsmörgåsar med halva köttbullar och rödbetssallad till lunch. Gott.

I morgon får jag nog försöka handtvätta bilen, tog bort måsskit på macken – och bilen ser nu värre ut än innan jag gjorde det. Men tvätten på macken är en sån där med roterande borstar, och dem gillar jag inte. Bättre med Mekonomens handhållna slangar med diverse vatten – men här har jag inte hittat någon sådan. Den jag brukat använda ligger efter vägen till Djurö…

Ögonen är konstant ”trötta” och lätt irriterade, näsan täppt – pollen? Har aldrig veterligt varit allergisk, men är det kanske ändå? Ögonen kan nog vara irriterade på grund av konstigt seende – läsglasögon som ibland behövs vid datorn och för läsning, progressiva som bara fungerar för bilkörning. Dubbelseende på längre håll utan glasögon. Sitter förmodligen också för mycket vid datorn.

I morse gjorde jag artrosträningen, men jag har bara gått ”rundan” på drygt fyra kilometer en enda gång sedan jag kom hem för drygt två veckor sedan. Har inte varit i sjön heller, trots att badstegen ligger i. Skyller på gäster och väder, men måste komma igång igen, med både badande och gående. Kanske artrosprogram ena dagen och längre promenad nästa, och så varva detta?

Läser lite trams på Facebook, och en hälsning från en vän och bloggläsare, som jag blir glad över. Tack Renée. Kollar börsen, min går ner ungefär som hela börsen. Ingen panik ännu. Det här årets sparande är borta, just nu.

Syrenhäcken blir allt grönare, änderna far runt i ån, ett par tranor såg jag leta efter något ätbart när jag åkte förbi några nyplöjda åkrar längs hemvägen från stan. Harpaltar lite överallt. Har sett att vildsvinen bökat alldeles bakom det stora magasinet här på gården, men inte hos mig. Inga nya spår av möss i huset, de hittar kanske det de behöver utomhus nu. Lade en sittdyna på trappen, men bestämde mig för att det är för kallt i vinden. Tar in dynan igen.

Ska nog också göra murkelstuvning till den gravade laxen, vet att vännen Stina brukar göra sådan och det är så himla gott. Har egenplockade, länge torkade murklor – jag har överlevt dem i alla år – och grädde, och lax. Det blir nog middagen i morgon. Idag bara några köttbullar och lite av gårdagens potatissallad (Icas Flygfyrens egen, inte särskilt god, potatisen aningen för lite kokt, ganska smaklös). Har svårt att slänga det som trots allt är ätbart.

Någon dag ska jag också göra min egen potatisgratäng, med ost, stekt lök, grädde och mycket ost mellan varven av potatis. Den vet jag blir god, kanske med en bit oxfilé till. Och sallad, nyinköpt sådan.

Påskhelgen, och för den delen, övriga helger, är inte viktiga för mig längre – om de någonsin varit det. När barnen var små var julen viktig, därefter är jag tämligen ointresserad. Ledig är jag ju för det mesta ändå. Och religiösa helger har jag nog aldrig förstått mig på. Begriper inte varför de ens finns kvar fortfarande.

God mat och dryck är något jag ännu kan kosta på mig, efter några fattiga år i samband med mitt spelmissbruk. Tack vare mig själv, och min döde ex-make Jan, har jag nu en ekonomi i balans. Jag har hittills kunnat kosta på mig att hyra på Teneriffa för 850 Euro per månad senast, hoppas kunna göra det igen. Kanske inte ett halvår, men fyra-fem månader under värsta vintervädret här hemma. Blir kanske kvar hemma i oktober, som kan vara en fin höstmånad.

Läser om ”substack” och att göra sin blogg till ”betald läsning” – vem skulle vara intresserad av att läsa min blogg om det kostar säg 10 – 20 kronor per månad, för flera inlägg per vecka? Vore fint att veta. Kräver förmodligen att jag förvarnar mina prenumeranter, och testar. Puh.

Det kräver också att jag själv anser att det jag skriver är värt någonting i form av pengar…

Just nu har jag ett hundratal som prenumererar, och flera som tittar in sporadiskt. Handlar alltså inte om stora pengar, men även små pengar är välkomna. Eller som rubriken i tidningen som ges ut av föreningen för benskörhet, jag har ett ex ligger i bokhyllan, ser rubriken dagligen, ”Den lilla rörelsen, den är också bra.” (Tack Bitten, barndomsgranne i Avesta.) Eller som Bokbörsen. Allt inflöde är välkommet.

Äter mina köttbullar, bestämmer mig för att slänga resten av potatissalladen – den är inte ätbar. I kompostpåsen gör den kanske någon nytta. Rödbetssalladen är okej. Jag blir mätt, ett glas italienskt rödvin gör min måltid aningen mera njutbar. Eller kanske enbart en aning njutbar. Falu rutbröd till hjälper också. Skit att jag går på att potatissalladen var 10 kr billigare än annars. Ska försöka komma ihåg och inte göra om.

Påsktulpaner