Onsdagskväll, i morgon skärtorsdag. Varifrån kommer namnet? Googlar, skär betyder ren, Jesus lär ha tvättat lärjungarnas fötter en torsdag någonstans. Jaha. Kanske kommer jag ihåg det nästa gång jag undrar.

Började titta på Once upon a time in Hollywood, med Brad Pitt och Matt Daemon, på Netflix. Men nej. Inte min sort. Har Netflix kvar, eftersom sonen delar med mig. Tittar nästan aldrig.

I kväll är inte himlen så där vackert blå som häromkvällen. L´heure bleu, något jag nästan minns, kanske från franskan i gymnasiet för ett liv sedan. Ungdomarna med rottweilern går förbi, väl påklädda. Blir avundsjuk på deras ungdomligt raska bestämda steg, som jag också hade en gång. Kanske utan att uppskatta dem efter förtjänst då, och definitivt utan tanke på att de inte alltid skulle vara sådana. ”Man vänjer sig.”

Diskar. Och torkar. Och plockar undan. Äter några Dumle-kola, och ställer så undan även den påsen. Tror jag har läst färdigt för idag, sparar mig till i morgon. Jag har åtminstone fyra olästa böcker som jag vill läsa, plus några ”nödalternativ” om inget annat gives. Just nu allt utom en från omloppshyllan på bibblan. Min egen bok stod kvar, betyder i alla fall att ingen av personalen städat bort den.

I morgon, biltvätt med hink och bilschampo, kanske fönstertvätt – åtminstone av något av husets fem-sex dubbla fönster, ute och inne, med morfars käpp som förlängning till fönsterskrapan där det behövs. Bryr mig inte om att tvätta mellan fönsterrutorna. Promenad hela rundan runt hjorthägnet. Kanske ett dopp i sjön, beroende på väder. Visar sig i morgon kväll vad jag gjort – och inte. Behöver inte åka in till Norrtälje i morgon.

Jag tänder mina ljus på köksbordet, även om klockan bara är sju och det inte är mörkt. Tycker om att ha tända ljus. Har hittills kommit ihåg att blåsa ut dem innan jag går till sängs. På Teneriffa hade jag batteriljus – tack Ingwor för tips – och var nöjd med dem. Härhemma blir det levande ljus, också när det inte är svart utanför fönstren, som där.

Tittar lite på Rapport, men tröttnar även där – en boutredare som verkar ha lurat många på stora summor, fortsätter verka utan att någon stoppar honom. Uppdrag granskning i kväll, orkar inte se eländet.  Svenskar evakueras från Gaza, i enlighet med Trump´s idéer om att tömma Gaza. Etcetera. Jag vill bara stanna och gömma mig i min lilla husbubbla här på landet utanför Norrtälje.

Torsdagsmorgonen är gömd i en tjock dimma, för att använda mobilens väderspråk. Ser ganska tråkigt ut när jag sitter vid köksbordet med min frukost. Tio grader varmt, kan bli bättre om/när solen orkar fram. Nu är klockan åtta, och jag har ännu te i min stora mugg. Jordgubbssylten till gröten var bättre än de färska gubbarna.

Tennisspelare rasar över att influencers numera får de pengar de tidigare fick, från sponsorer. Trump träffar Kina, eller inte – Musk deltar, eller inte. Indrivning hos bilmekaniker leder till att en kunds bil beslagtas, med flera liknande nyheter i morgonpressen. Tja.

Halv tio är det fortfarande disigt och grått ute. Kanske bra väder för fönstertvätt. Det var det, fönster i sovrum och kök är tvättade, ett i köket otvättat på utsidan – kommer inte dit, ens med käppen som förlängning. Resten får vänta. Har bytt gardiner i köket också, vita tunna, ”ärvda” av vännen Stina. Upphängningen är originell (mormors en gammal latta till vävstolen och två konstiga klämmor) och fungerar dåligt, borde skaffa något annat. Men inte idag, nu fika med belgiska mandelspån.

Skruvade äntligen i skruven nertill på en av skåpdörrarna under diskbänken. Nu går dörren att stänga. Så gjorde jag hovmästarsås, och tog hand om bröd som skulle in i frysen. Gick min promenad, den andra rundan, förbi förvaltarens hus. Såg en flock vildsvin, 15-16 stycken i olika storlekar, som sprang hundra meter in över ett hygge, parallellt med vägen. Bara ett par småttingar. Fint att se dem på lagom långt håll. Och lärorikt att se hur snabba de var.

En dryg timme, 6 000 steg. Backe upp och backe ner, de nerför kändes mest i knäna. Hade stavarna med mig, behöver vänja mig vid dem. Nu hemma, svettig och törstig. Vatten.

Lägger murklorna i blöt för senare tillagning. Klockan är halv två, och jag är nöjd med min dag idag, vad gäller det jag igår menade att jag skulle göra. Egentligen skulle jag behöva ett snabbt dopp i sjön, men mina ben säger just nu nej. De vill ta igen sig.

Har gjort min murkelsås till gravlaxen i kväll. Smakar bra, får stå till sig lite. Ska koka ett par potatisar också när det blir dags.

Glömde ta in påsktulpanerna från det svalare utrymmet vid skrubben ut mot altanen, men nu står de på mitt köksbord och är vackra. Och längre än igår.

Idag blev det aldrig någon sol, altanen har därmed inte varit i bruk. Jag har rest upp räfsan mot trädet därute, det är vad utomhusjobb jag gjort idag. I morgon får det bli annorlunda. Min pall där jag i fjol satte potatis, är full av löv, jorden syns inte. Ska jag låta löven ligga kvar och hälla planteringsjord ovanpå – eller ta bort löven och lägga dem i komposten? Ett par smala gröna blad sticker upp bland alla löv, vitlök från förr eller något annat? Ibland blir jag arg på mig för att jag inte vet bättre när det gäller att odla – pappa var fenomenal, men jag kan inte minnas att han försökte lära oss döttrar något. Vi knorrade över att behöva hjälpa till och rensa ibland, men jag lärde mig inget.

Apropå växtlighet, så ska jag plantera om pelargonerna i ”riktiga” krukor i morgon. Tror inte plastburkarna de levereras i är bra för dem.

Min kaktus tappade sina få knoppar när jag tog hem den från svärdottern. Nu står den i sovrumsfönstret och ser lite moloken ut, ungefär som julstjärnan bredvid fåtöljen – den senare har tappat blad som de brukar de senaste dagarna, men verkar nu försöka behålla de som är kvar. Den skulle antagligen också må bra av att planteras om – kanske kaktusen också – men tror jag låter dem vara i fred några veckor. De kan behöva acklimatisera sig – som jag själv – efter att halvår på annan plats.

Såg inte bara vildsvin när jag var ute, blåsippor bland alla de vita vackra. Det är vår. Och om det finns ramslök här, så känner jag inte igen den. Däremot har jag dödat fem sådana där pestskråp med vackra rosa blommor. Den är invasiv, och sprider sig fort – har haft några exemplar nere vid vedboden de senaste åren, men de blir färre varje år. Och de har funnits även på gårdens gräsytor, men har minskat. Den är så fin när den börjar komma tidigt innan något annat växer – men sedan brer den ut sig, bladen blir väldigt stora. Har varit medicinalväxt förr. Någon sade att man är skyldig att försöka göra vad man kan för att bli av med den. Ungefär som ”jättebjörnloka” som antagligen heter något annat.