Kväll, snart, denna långfredag. Jag har köpt en ny madrass till gästsängen, så att sonen ska sova gott när han är här. Och en dyr anteckningsbok med läderpärmar, åt mig. På nätet, som är knepigt att handla på. Ser flera annonser för Jysk.com – som inte är deras hemsida. Fusk och bedrägeri, tacksam att mina försök till köp och betalning stoppades.

Nu ska jag värma ett par wienerkorvar från Lidl, och äta ett par bitar sill med kall, kokt potatis dessförinnan. Middag hos mig behöver inte vara så krångligt (även om jag läser om koreanska recept), åtminstone inte när jag är ensam hemma. Ingen nubbe, ingen öl, men en Dry Martini på lut i bakgrunden. Byter tallrik till korven och salladen.

Skrattar åt Caroline Grimwalker på Facebook, som åker tåg och ”råkar” bekräfta att hon är juvelerare, när medpassagerare frågar (förmodligen eftersom hon har ringar överallt där det går att ha /synliga/ ringar).

Korven går ner, resten också. En bit Altbach-ost (tror den heter så) efteråt. Med ett glas italienskt rödvin – på enlitersflaska, räcker länge.

Dimman är borta, men himlen är mulen. Regnet kommer nog i resten av helgen, som förebådat. Bilen gillar att bli lite sköljd, jag gillar att marken får lite väta, men inte vill jag gå ut och gå om det regnar. Eller räfsa blöta löv. Nej, då får det bli inomhusvistelse. Hittar säkert något att göra inne också.

Fick idag trevligt meddelande från en kund på Bokbörsen, som tackade för snabb leverans. Hon gjorde mig glad, dels för att jag lagt hennes åtta böcker i en kartong och sett till att få iväg den direkt, när jag ändå skulle in till stan. Och de hade kommit fram och hon var nöjd. Men också för att det är väldigt ovanligt med den sortens fina kommentar som hon gav mig. Jag fick meddelande från Bokbörsen om att jag hade ett meddelande från en kund. Och min första tanke var ”vad är det nu som är fel”. Så var det inte nu. Och, jag har fått betalt.

Syrran är hos dotter med familj över helgen, har inte ork eller tid att wordfeuda med mig. Och hon vinner den här omgången oavsett, med cirka hundra poäng. Hundrafem när omgången var klar.

Två Dumle-kola i stället för rödvinet. Inte fel. Klockan är sju, jag ska inte gå till sängs än. Då vaknar jag vid halv sex, och det vill jag inte.

Ingen sådan där blå timme i kväll, bara en grå himmel. Har inte varit ner till badhuset och kollat vattentemperaturen med fötterna. Kanske efter det annonserade regnet resten av helgen.

Pratar med yngste sonen som fortfarande är så glad över sin nya arbetsplats och människorna där. Vilket förstås gör mig glad, jag vet hur han haft det. Även om han jobbar hela helgen, är han nöjd och belåten. Nu väntar han på att få okej på semesterplaneringen, så att han kan kolla med brorsan om han och hans vän kan vara på landet åtminstone någon vecka i sommar. Det är länge sedan de var där. Än har han inte fått bekräftelse från jobbet.

Nu regnar det lätt, här i Roslagen. Jag ser det på soffan på altanen, ännu inte på fönstren. Det behövs, tror jag utan att veta. Jag har diskat middagsdisken, det var inte särskilt komplicerat. Regnskuren var nog både kort och lätt, syns lite på trappen också. Kvart över sju tänds belysningen på diverse hus här på gården, gatubelysning är ännu inte på.

Efter lite läsning gick jag förstås så småningom till sängs. Och somnade, och vaknade. Alldeles som vanligt. Somnade om utan stor vånda, och gick upp vid sjutiden. Påskafton. Körde igenom artrosträningen, åt min frukost, kollade nätet och nu är klockan nio. Kallt ute kände jag när jag klev ut på trappen, 8 grader säger termometern. Ser ut att ha regnat rejält.

Förkortar tulpanerna så att de ser fina ut igen. De verkar vara av den sorten som inte riktigt slår ut, utan mera kniper ihop ju äldre de blir.

Facebook verkar ha svårt med både geografi och identitet – de krånglar när jag vill logga in, undrar om det är jag som försöker från Motala – när jag säger att det inte är jag, ska jag byta lösenord – om jag säger att det är jag (kan inte informera om att platsen är fel, inte personen) kommer jag in efter diverse åtgärder från deras sida. Nu tycks jag ha ett nytt lösenord och släpptes in med enbart omvägen via inskrivning av bokstäver, efter att ha angett lösenordet…

Det tråkiga vädret får kompenseras med god mat. Just nu gör jag potatisgratäng (plus en morot som såg ensam ut i kylen), lättstekt lök, ost mellan lagren av potatis och lök, plus överst, och en skvätt grädde – dofterna får mig nästan att äta middag nu. Till detta gravad lax, och champinjoner (som också ser ut att behöva hanteras idag). Men jag får vänta några timmar, gratängen står bra där den står i eftervärme i ugnen.

Jag eldar i vedspisen också, det kändes svalt inomhus. Den duktiga soterskan gjorde så att den fungerar utan problem nu, jämfört med efter tidigare ”sotningar”.

Klockan är kvart över tolv, jag kan se att det blåser och temperaturen har bara stigit till drygt 9 grader. En ensam påsklilja har slagit ut nära vedboden, tre magra narcisser i ”rabatten” bredvid de tre små röda tulpanerna och ett tjugotal påskliljor. Lite färg i det bruna fjolåriga.

Pratar med syster K som höll på med sin symaskin, en kompis bistod. En närstående har fått diagnosen kol, efter lång tid och många läkarkontakter. Nu kan hen få medicin och förhoppningsvis en lättnad. Jag förstår inte varför det ska behöva ta lång tid att få en diagnos som denna, det är ingen ovanlig sjukdom, den ger de symton hen haft, den behöver behandlas. Men vi som är så här gamla är inte prioriterade. Läkare väljer antagligen att koncentrera sin ork på de som är yngre, och produktiva. Inte tärande som vi. Jag blir arg.

Bakpapperet blötte jag och vred ur innan innehållet kom dit – ett enkelt sätt att slippa inbränd mat