Påskdag, söndag, mulet och har regnat, sju grader ute. Jag har ätit min frukost när klockan är halv nio. Löst wordle på fjärde försöket. Läst rubrikerna i morgontidningarna på nätet. Och Avast hittar fortfarande problem med mitt länge använda nätverk, och tycker att jag ska köpa bättre skydd från dem. En väl påklädd kvinna med hund promenerar förbi.

Tulpanerna har snörpt ihop sig under natten. Och syrenhäcken har släppt loss sina bladknoppar, och är grönare idag än igår. Änderna plaskar i ån.

Duschar och tvättar håret. Smörjer in. Klär på mig. Fikar, klockan är ju strax tio. Läser vidare i My Year Off. Rediscovering Life After a Stroke, av Robert McCrum. En kort stund, orkar inte läsa den boken för snabbt. Orden behöver landa, jag behöver reflektera.

Tömmer Anna Johanssons (namnet skrivet med blyerts på ena hörnbenet) korg som jag numera har ved i. Kanske har den varit barnsäng en gång i Västmanland, den är köpt på auktion i Broarna. Korgen är flätad, med sex ben och träplugg, inte en spik någonstans. Gör rent, med nygamla tidningar i botten, så att åtminstone en del av veddammet kan samlas där och inte på golvet. Tar upp askhinken från källaren, med lite torr ved. Eldar och bidrar till luftföroreningarna.

Jag äter en banan från Colombia, kanariska bananer är godare. Mischa matar änderna.

Potatisgratäng och gravlax till middag även idag. Sallad och ost.

Omplantering av blommor får vänta tills det blir lite varmare och torrare ute. Vill inte göra det inomhus, jag spiller jord överallt och har ett bra stort bord på altanen. Vattnar pelargonerna i stället, övriga får bara ett par droppar vatten.

”Man har inte roligare än man gör sig.” Just nu har jag tråkigt. Gör mig inte glad, fnattar runt och plockar med än det ena, än det andra. Inget som gör mig glad. Lite nöjd med en fräsch vedkorg, lite nöjd med en vedspis jag kan elda i. Lite nöjd med att ha gjort en potatisgratäng igår, som räcker även idag. Lite nöjd räcker inte för att jag ska bli glad. Jag kliver i stövlarna och går ner till källaren och tar upp lite mera torr ved. Lite nöjd därmed också. Tog fem minuter, men nu är vedkorgen full igen. Har lärt mig att det går alldeles utmärkt att gå flera vändor, med en stor kasse fylld med ved – i stället för den trädgårdskorg jag tidigare fyllde och släpade upp till köket. Att bli gammal är lärorikt på många sätt. Men inte alltid så glatt.

Vet att jag ”bör” vara nöjd, mitt liv idag är så mycket bättre och annorlunda än det var för sådär femton år sedan. Inser just nu att det faktum att jag inte längre spelmissbrukar gör mig glad. Inte storskrattande glad, men lite lugnt och stillsamt glad och framför allt tacksam. Också för de katastrofala konsekvenserna av mitt spelmissbruk. Utan dem vore jag en annan idag.

Jag har läst ut My Year Off. En bok värd att läsas av alla, stroke eller inte. Jag lägger ut den på Bokbörsen. Nu får det bli Julian Barnes´ Känslan av ett slut. Gör mig förmodligen inte glad den heller, men tror det är fin läsning.