Måndag eftermiddag har jag varit in till Norrtälje, lämnat beställd bok, hämtat ett paket på samma ställe, och ett annat på ett annat ställe, i Norrtälje dock. Så jäkla krångligt att leta sig fram till obekanta utlämningsplatser. Obekvämt. Ibland kan jag välja var jag vill hämta något, men inte alltid.

Men nu har jag ett par nya flipflops från Birkenstock, och en foundation från Lyko (som jag kanske kan använda). Väntar på Icebugs i rätt storlek, de jag beställde tidigare var för små, en annan modell än den jag har. Jag har återvänt till den välkända, hoppas den också passar.

Funderar på det där med att sätta potatis – mina sättpotatisar är redan vackert gröna, kommer de att frysa om nätterna om jag petar ner dem i jorden redan nu? Har jag någon van odlare bland mina läsare som kan ge mig ett råd?

Köpte solhatt också, på Kapp-Ahl – ser ut att vara samma som den jag köpte där i förfjol, möjligen en aning mindre brätte, men samma pris som för två år sedan, 249 kronor. One size, made in China av ansvarskännande papper… Känns lite trång på mitt stora huvud, men jag kan nog få den att anpassa sig, kanske gå ut med den i regn?

Nu har jag ägnat ytterligare några timmar till läsning av vännen Karins bokmanus – det blir en bok som behöver läsas av alla som på något sätt finns i en organisation, och tar sin plats där på allvar. Med respekt för sig själv och för de andra i organisationen. Arbetslivet i dag är ett annat än det var för bara några år sedan – och de som finns där behöver orientera sig på nytt. Den här boken visar hur det kan gå till.

Tar paus nu för att göra ugnspannkaka med knaperstekt bacon, och sylt till som jag inte vet vad det är, tror plommon, men har som vanligt inte etiketterat…Visar sig om det är gott till. Eftersom klockan bara är fyra får jag vänta ett tag, läser lite i Folk som sår i snö under tiden. Bokens titel är bara den så förunderlig, och stämmer så fint med innehållet. Det bästa jag läst på mycket länge.

Krånglar med att försöka få åtkomst till sådant som sparats i mitt personliga valv – dels har det fel namn (icke godkänt namn), dels kommer jag inte åt det annat än plötsligt, utan att jag riktigt begripit hur… Nu ville jag ha ett recept på limoncello som en vän efterfrågat, lyckades få fram det – och Word-dokumentet som jag flyttade till mitt skrivbord kan jag öppna. Men inte när jag lägger in det i Facebook´s meddelanden för att skicka till kompisen. Där går det inte att öppna. Pust.

Nu har jag bytt lösenord till mitt Microsoft-konto – såg att det gjorts många försök till inloggning som misslyckats, från Ryssland, Kina, Afghanistan, Palestina… Nu är kontot antagligen så säkert att jag aldrig kommer dit igen.

Ugnspannkakan står i ugnen, önskar att jag haft rimmat fläsk i stället för bacon, men nu får det duga ändå. Längesedan, därnere i Puerto hade jag ingen ugn så all mat jag härhemma gör i ugnen fick utgå.

Det blåser, men solen lyser fortfarande bland moln som verkar vara väl utspridda över himlen. Sätter mig på trappen en stund, med den nya solhatten på. Den haspade ytterdörren ger mig lä.

Jag går in när pannkakan i ugnen är klar. Sylten är plommon, och god, lagom icke-söt. Men nog är det godare med fläsktärningar. Välsignar den som lärde mig att blöta och vrida ur ett bakpapper, som nu till pannkakan. Lättdiskat.

Släpper ut ännu en stor humla som förirrat sig in i huset. Tror mina rosa pelargoner lockar in dem när dörren är öppen.

Nu har jag pannkaka kvar till ännu en middag, i morgon. Men jag tror inte jag värmer den, känns inte som om det blir så gott. Kanske tar jag lite till frukost, i stället för havregrynsgröt och smörgåsar.

Okej, jag är mätt. Disken får vänta en stund. Jag har använt Skona diskmedel – för att inte använda USA-amerikanska Yes – men kommer nog av bli en avfälling, och gå tillbaka till Yes. Som är drygare, och bättre. Hanterligare. Har porovat också Icas handdiskmedel, men nej. Nästa gång blir det Yes igen. Får väl motverka Trump på andra sätt. Alternativa tvättmedel verkar fungera – hur vet jag? Disk för hand är mera lätt att bestämma vad som fungerar och inte.

Jag tänker på solhatten som definitivt har ett par ”rader” färre som brätte än häromsistens. Förstår hur de inbesparade raderna av brätte gör att tillverkaren kanske får lite mera för sin produkt, till lägre kostnad. Etc. Vad som avgör hur klokt beslutet var är min reaktion, efter en tids användning. Jag har köpt solhatten i år igen, men kanske inte nästa år. Etcetera.

Noterar också hur förpackningar blir mindre, till ungefär samma pris som de tidigare större. Några ekonomisinnade människor hos diverse producenter tycker sig ha kommit på något smart. Ungefär som handlarnas ”köp 2” – av alla möjliga produkter som ingen behöver två av samtidigt. Tror de biter sig i, vad är det man biter sig i, foten? Avskyr att känna mig manipulerad och halvt om halvt lurad av producenter och butiker. Kan t ex få mig att gå över från smör till rapsolja i brödrecept. Bland annat.

Sofia, älskad sondotter, framförde sitt hyllningstal till mig i skolan i morse. Det gick bra, hon var stark och publiken berörd. Jag är fortfarande nästan bedövad av det hon skrev. Och jag känner att jag nog idag är den farmor hon behöver, även om jag inte var det när hon behövde det som mest. Då var jag upptagen av mig och mitt. Kanske har hon förlåtit mig. Kanske skulle hennes pappa, Mats, också förlåta mig, nu. Den förlåtelsen får jag inbilla mig.

Anders har nu också läst Sofias ord till mig, och tyckte mycket om det han läste.

Solen stör mig när den lyser rakt in genom kvällens solfönster. Jag sätter laptopen i knät, och försöker skriva medan den hoppar lätt. Än håller den sig där den ska. Varför jag tror att jag ska fortsätta skriva vet jag inte. Tror jag lägger av för idag. Godkväll – god natt får dröja ännu några timmar.

Så här såg det ut i mars i Puerto de la Cruz.