Tisdag morgon, vaknar vid sex, går upp sju. Frukosten avklarad, lite kallnande te kvar i muggen. Får betalning för bok efter påminnelse, plus ny order på Bokbörsen.
Himlen ser disig ut, ungefär 13 grader varmt. Mischa fixar med ännu ett fönster borta i tomma huset. Borstar målningen runt fönsteröppningarna och ser ut att kitta eller måla. Syster B åker till Cypern på två veckor, ska besöka vännen Lena i Nicosia och andra vänner ”på norra sidan”. Syster K fyller 80 år den 30 maj, dessförinnan fyller äldste sonsonen Simon år den 20 maj, 34 tror jag visst att det är.
En björktrast studsar uppför det lilla berget utanför mitt köksfönster.
Klockan tio har jag satt potatis (12 stycken, jag tömde tre säckar jord ovanpå löven i pallen), planterat om pelargonerna och satt ner timjan och rosmarin (butikskryddor) i jorden. Överlever de så är det trevligt. Två pelargoner får stå ute. Dem kan jag lyfta in om det blir kallt.
Jag har också matat en stor trött humla som satt inomhus på min fönsterkarm i sovrummet. Öppnade fönstret och spillde en droppe honung alldeles bredvid humlan, som åt och åt och så småningom orkade flyga vidare. I alla fall ett tag. Jag hoppas den håller sig utomhus. Vill inte att de ska dö av svält inne hos mig, som inte hör dem och kanske inte upptäcker dem.
Nu är frågan om jag även ska plantera om julstjärnan och den ledsna kaktusen. Tror det får vänta, åtminstone tills jag fikat.
Medan jag pysslar med kaffet ser jag humlan inne igen, uppe mot kökstaket. Öppnar fönstret i sovrummet, tror den hittade ut. Ser den i alla fall inte just nu.
Lite senare går jag ner till sjön och känner på vattnet. Kallt och skönt. Stegen är slemmig, den har nog legat i sjön hela vintern. Jag städade bara de två översta stegen. Fåglar längs den korta promenaden: grönfink, gräsand, grågås, kaja, bofink, fasan, gransångare, koltrast, talgoxe, göktyta, svartvit flugsnappare. Tyvärr hör jag dem inte, några såg jag, men de finns enligt Merlin. 1200 steg. Kroppen är trött idag.
Har tagit fram en rulle med markplast ur skrubben, om det blir kallt någon natt får plasten skydda potatisarna. Paketerar bok, den får följa med in till Norrtälje i morgon, om mina nya Icebugs kommer då.
Det är trevligt med pelargoner i ”riktiga” krukor, inte i de där små vingliga plastsakerna. Påskliljorna och de tre narcisserna i ”rabatten” har vissnat. Ska de klippas av där de står, eller ska de få vissna ner? Samma fråga varje år, jag gör förmodligen olika varje år, dessutom. De två pionerna ser ganska blygsamma ut, men de lever mitt bland gräs och annat.
Skriver rent början av mina kommentarer till Karins bokmanus, tyvärr fungerade det inte att lägga in dem direkt vid sidan av texten – något jag missat med inställningarna. Hoppas det fungerar för min vän ändå. Nu paus.
Har tömt kylen på vad grönsaker jag hade – vitkål, palsternacka, morötter, små potatisar, en halv röd paprika, en halv aubergine, purjolök. Alltihop puttrar nu med grönsaksbuljong och blir förmodligen en god soppa/gryta till middag idag, med små prinskorvar ditlagda. Inte den raka tråkiga sorten, det här är den sort som ser ut som prinskorv ska. Sonen har stoppat dem i min frys. Det doftar i alla fall gott i köket.
Och det som är bra med den här soppagrytan är att jag kan plocka upp det jag vill ha, när jag äter. Ingenting är hopblandat till något konstifik gröt, allt kan identifieras (möjligen inte auberginen) och gillas eller ställas på väntelista. I morgon får jag köpa mera grönsaksbuljong, men kanske inte Knorr, tyckte inte den hade någon bra smak.
Karin, vännen som skriver bok om Leading yourself , i Danmark, berättar att hon lagt ut en bild på alla sina anteckningsböcker – de som hon samlat länge, och nu slänger. Det inlägget fick stor respons på Linkedin. Tror många känner igen sig, jag gör det. Min stora kasse med sådana anteckningsböcker ligger i skrubben och bara väntar på att jag ska våga göra mig av med dem. Lovar, ska. Medan jag kan. Karin ska flytta, därav hennes städiver bland sådant som kanske inte behövs längre. Jag ska inte flytta, vill i alla fall inte flytta, men jag är äldre än Karin och vill inte dö med de där böckerna kvar i skrubben…
Och just nu, när jag skriver detta om mina ”dagböcker”, läser jag i Folk som sår i snö, hur Máriddja läser sin svägerskas dagböcker, med minst sagt blandade känslor. Och försöker värja sig.
Har just tagit ut gurkan ur kylen, efter att ha sett en rubrik någonstans om att ”absolut inte ha gurka i kylen”. Nu ligger min gurka på bänken invid diskbänken, hoppas den mår bra där.
Det känns som om jag varit duktig idag – tagit hand om sådant som behövde tas omhand. Sättpotatis, kryddor, pelargoner, grönsaker i kylen, lite manuskoll och kommentarer, läsning när jag ville. Trots att jag var trött, och är fortsatt trött. Doppet i sjön av fötterna lockar till mera dopp, om vädret tillåter. Saknar det.
I morgon fortsätter jag läsa Karins bokmanus, och kommentera på diverse lösa papper som jag renskriver senare. Och jag åker in till stan för att hämta mina Icebugs, och lämna bok. Hoppas jag.
”Hon behövde ta en promenad för att byta ut bilderna i huvudet. Så det gjorde hon”. Citat ur Folk som sår i snö.
Jag äter min soppagryta, den är god. Och räcker till flera måltider. Den får stanna i kylen, så länge. Om kastrullen får plats.

Jag hade en julstjärna en gång som jag satte på balkongen en våår. Den växte så det knakade och jag tog in den igen till hösten. Den blev till ett hängande lövverk till slut. Har för mig att jag hade den kvar i fyra fem år.
Vad du är alert som gör saker. Här är det rena rama lugnet. Vill ingenting och gör ingenting men har skrivit av mig lite. 😀 Kram
GillaGilla
ibland är det rätt att göra ingenting. Kram vännen
GillaGilla