Undrar om nutida svenska unga människor har en aning om varför? Det här är en sådan där helgdag som kanske var viktig förr, eftersom den var ledig. Idag är den inte intressant för min del.

Jag har klippt mig – eller, det har den duktiga turkiska (?) kvinnan på salongen i Norrtälje, gjort. Så skönt att slippa ha luggen i ögonen hela tiden. Trafiken var inte kul, många är nog långlediga och på väg hit och dit. Har talat med yngste sonen, som fortfarande är förkyld, men låter lite bättre. Det vill till, om han ska orka jobba lördag – måndag, tisdagar är han ledig, liksom varannan helg. Den gångna veckändan var hans lediga… Han har sett Raskens, igen – och förundrats över hur eländigt människor hade det då.

Drygt 16 grader ute, molnigt. Har skickat beställda böcker. Och fick idag förskottsbetalningen för den bok jag redan hade ställt tillbaka i hyllan, nu fick den i stället fara iväg till sin köpare.

När jag satt där hos frissan hade jag inget annat än min spegelbild att fästa ögonen på. Och att titta på den medan håret klipptes, det var inte upplyftande – min ögon är väldigt trötta, och rynkorna bör döpas om till skrynklor. Kinderna trillar neröver. Har gått ner några kilo de senaste månaderna, och det syns framför allt i ansiktet. Jag ser inte direkt pigg ut, men håret blev bra.

Nu har jag tagit fram några av de där finska räkorna ur frysen, ska kolla om de är så bra som säljaren säger. Kokar också ett par ägg (kommer jag just nu ihåg och kan ställa ner värmen och trycka igång äggklockan). Tänker göra mig en rejäl räkmacka till kvällen. Har forellrom också, på burk, om andan skulle falla på – men tror att jag spar den till en annan gång. Räkorna är stora, som utlovat. Hoppas de smakar bra också.

Har övergivit Hellman´s majonnäs i nutida USA-nobbarnit. Icas är duglig, men inte fantastisk. Den får dock duga idag.

Tog fram något jag trodde var stekta champinjoner – nyss när jag också trodde att jag skulle äta en köttbit till middag. Det visade sig vara bruna bönor med tre halva falukorvsskivor… Inte vad jag ville ha. När ska jag lära mig att skriva på den där målartejpen jag har för att veta vad burkarna i frysen innehåller, och när de sätts in? De här bruna bönorna såg ut att ha legat länge, och åkte därmed i komposten.

Det blir kanske regn till kvällen, och även fredag – lördag. Hoppas det inte regnar på syrrans födelsedagsfirande i Uppsala. ”Under morgonen” säger mobilen.

Har den här veckan läst en deckare, vilket jag inte gjort på många år. Den var med bland de böcker jag fick av min vän, som gillar deckare. Jag tänker läsa åtminstone en till, för att försäkra mig om vidare läsning kanske är okej, eller inte. Nu tar jag fram Den trogne läsaren, en finsk deckarsuccé. Av Max Seeck. Den förra var Skuggjägaren, av Camilla Grebe. Kändes mödosamt hopkommen och fängslade inte mig. Återkommer med besked.

Tittar på en sån där springande, hoppande snabb liten svart spindel i fönstersmygen. Den bor där, kanske med kompisar. Jag blir varje gång vi ses lika förundrad över snabbheten (och undrar var och vad den hittar att äta).

Tror jag törs påstå att lindens blad nu är helt utslagna. Det tomma huset målades igår kväll, idag har Mischa målat över rödfärgen på taket över ingången. Och mäter plankor för att kanske göra nya knutbrädor. Vet inte om jag ser någon stor skillnad jämfört med före målandet. Har inte skärskådat huset.

Tror den finska deckarsuccén får vänta lite. Vill läsa annat, men kom mig inte för att besöka biblioteket när jag var i stan. Visst har jag olästa böcker i alla hyllorna, men just nu ingen som direkt ropar på mig. Får väl ta en av de mera lågmälda. Hanif Kureishi kanske, hans Something to tell you.

Räkorna är stora, och smaken är som den ska – men jag kanske ändå föredrar att köpa Icas lösfrysta, när de färska är för dyra. Får med mig dem hem utan märkliga SMS från transportör som bara ”kör i ditt område i helgen” – och till slut hittade hit, efter att inte ha gjort det helgen dessförinnan. Det strulet innebar att jag fick vänta tre veckor på betalda räkor. Tänker inte göra om det.

Långt, gott samtal med syster B, som är hemma igen. Vi bestämde att jag sover över hos henne efter firandet hos andra syrran på lördag.

”Det är som det är, och det blir som det blir.” Syrran B härledde orden till hundraåringen som smet ut genom ett fönster. Jag minns inte, men jag blir ledsen när jag läser orden – de är så utan egen påverkan, så utan förhoppning om att kunna göra något åt det som händer. Syster K säger detta ofta. Jag vet ingenting, och säger ingenting. Vill inte överlämna mig och mitt liv åt ”det blir som det blir” – om jag har ett val…

Håret blev i alla fall bra…