Klockan är snart ett på denna Folknykterhetens dag, tillika Kristi Himmelsfärds dag. Jag sitter ute i parasollskugga, som gör att jag ser vad jag gör. Himlen är samtidigt både molnig och inte. Det är skönt, tvätt torkar på strecket i stället för att ligga i tvättkorgen. Jag har ännu inte bestämt vad det blir till middag idag. En titt i frysen inspirerade inte. Kanske blir det några sillbitar och det som kallas färskpotatis – de är små och smutsiga, så de är kanske färskare än de stora rentvättade. Kostar ungefär lika mycket per kg.

Någon nubbe blir det inte, har ingen hemma. Men jag har rödlök och gräddfil, och sill i kylen.

Merlin kände för en stund sedan igen steglits, bofink, stare, gråsparv, koltrast, björktrast, hussvala, trädgårdssångare, skrattmås, sånglärka och hämpling (har veterligen aldrig sett en sådan, den betecknas med röd prick=sällsynt).

Mischa jobbar med att bättra på det som husmålningen åstadkom, röd färg där det inte ska vara någon. Han har svartmålat knutbrädorna och kanten på det lilla taket över farstun, nu sätter han upp vitmålade fönsterlister runt de små fönstren på husgaveln. Visserligen täcktes fönster och annat med ljusblå plast, men det röda kröp ändå in vid sprutmålningen.

Pratar med yngste sonen, som möjligen hostar en aning mindre idag, han har ännu en dag kvar av sjukskrivningen.

Och så läser jag, ett kapitel i taget, i den finska deckaren, Den trogne läsaren, av Max Seeck. Den är för ruskig att sluka, måste tas i mindre portioner. Otäckt bra.

Har flyttat mina altanblomster från den lite skyddade positionen på altansoffan, till borden. De rosa pelargonerna är lite för grälla i färgen, men de får duga. Har några som är mera blekt rosa, en står fortfarande inomhus och ska få flytta ut. Så kan den ackompanjera den andra bleka som nu står till höger om soffan, och den vassare rosa kan få stå med sina likadant färgade kompisar på det lilla gamla bordet nära räcket. Som om någon mer än jag bryr sig…

Nu är himlen så molnig att solen inte värmer, parasollet kan tas ner. Eftersom det också finns gluggar bland molnen, får det stå en stund till.

Tar in tvätten som redan är torr, och äter en satsuma när jag ändå är inne i huset. Så går jag ut en stund till på altanen. Jag är tacksam att den finns, och att det äntligen är så varmt att det är skönt att sitta där. Men än har jag inte testat att bada, premiären blir ovanligt sen i år.

Gräslöken på berget har gått i blom, och trängs med förgätmigej och mandelblom. Syrenhäcken nedanför altanen har också slagit ut, små ”fjäderfrön” far omkring, och de blå små veronikorna som gräsklipparen häromdagen såg ut att ha förintat, har hämtat sig och lyser igen i det mossigt gröna. Det är vackert nu, såg i morse gråhägern på sin vanliga morgonrunda efter att (hoppas jag) ha ätit sig mätt nere vid sjön. Grågässen har inte visat sig igen, men de finns där.

Och igår såg jag ”min” tofsvipa på det vanliga stället, en åker vid en kurva längs vägen in till Norrtälje. Ensam, ser i alla fall bara en, varje vår står den där, stilla – och låter sig betraktas. Den gläder mig.

Nu inne vid datorn igen. Molnen blev för många. Kollar bloggen, och ser att någon läst en text från 2013 – Du är fri nu, Tuula. Jag läser den, och tänker på henne. Hon tog sitt liv, när hon inte orkade vara spelmissbrukare längre. När skuld och skam, och bedrägerier, blev för mycket. Hoppas hennes barn ändå idag kan respektera både hennes liv och hennes död.

Mischa har slutat jobba för dagen. Det tomma huset blir fint av hans omsorg. Och jag åt min sill, med Sias gräddkolaglass som efterrätt. Blev både mätt och belåten. Satt en stund på trappen när solen var där, det blev nästan för varmt. Nu ligger moln i stora sjok på himlen. Jag har fått nog sol idag. Klockan är nu kvart i sju. Har läst ut den finska deckaren, rekommenderas, även om jag nog tyckte upplösningen var lite väl konstruerad.

Lavendel, solglasögon och band som håller parasollet på plats när det inte är uppfällt