Vardagsmåndag – lättare att hålla reda på dagarna. Annandag pingst har ersatts av nationaldagen. Akleja, kaprifol och syren står inte länge i vas inomhus, men än är de tillräckligt vackra för att få stå kvar på mitt köksbord. En lätt doft av syren i huset stör mig inte heller.

Tretton grader ute, lätt molnig himmel. Frukost inne.

Läser vännens blogg med rubriken ”ingen lust att skriva” – nej, lust infaller inte ofta numera. Men ”skriv ändå” är ett gott råd, som jag också tillämpar. Inte har jag lust att skriva alltid, inte vet jag heller vad jag kommer att skriva. Men jag låter fingrarna löpa och det blir ord, ibland för många. Bryr mig sällan om att redigera mina blogginlägg.

Yngste sonen ringer, han har fått en läkartid idag. Äntligen. Får honom att skriva en lapp med frågor till läkaren, hoppas han får någon koll av sin långvariga hosta. Jag är tacksam att han till slut ändå fick en läkartid.

Jag har min Yasuragi-rock på mig, hellång (manlig storlek) och skön. Tacksam igen, för fd svärdotters med man generositet. Jag gillar de här rockarna och har slitit ut två. Nu får den här följa med på nästa resa. En av de viktigheter som ska rymmas i min lilla kabinväska.

Senare på förmiddagen är jag hemma igen efter att ha tankat bilen och lämnat betalda böcker. Handlat också förstås. Noterar att Arla krympt Bregott-asken, från 750 till 500 g. Idag för 45 kronor, orkar inte räkna ut vad den skulle ha kostat om den varit lika stor som tidigare. 60 kr kanske, min matematiska ådra är inte särskilt välutvecklad. Klockan är elva, det är hög tid för förmiddagsfika.

När jag hör köksklockan ticka inser jag att jag ju kan ta ur hörapparaterna när jag är ensam hemma. Då blir det ljuvligt tyst omkring mig. Passar på att diska de diskbara delarna också. Regn sen eftermiddag säger mobilen.

Hemma, svettig och orimligt trött i ben och fötter, efter en timmes promenad, runt hjorthägnet. Såg hjortar, plockade blommor, och tog mig hem – 7 000 steg, heja mig! Det här behöver jag göra varje dag, mina ben har glömt hur man går… Trodde jag hade fågelappen Merlin påslagen i fickan, men inga fåglar har registrerats.  Mina nya svarta Icebugs är inte bra att gå i, jag pronerar (heter det så när foten drar åt vänster i höger sko?). Jag var tvungen att köpa ett halvnummer större än de jag har – men det verkar inte så smart. Trist. Får försöka hitta en stadigare sko för mina längre promenader.

Himlen mörknar redan nu, regnet verkar inte vara långt borta. Nu en dusch. Och nu regnar det, skönt att jag fick duschen inomhus.

Sonen ringde och berättade att läkaren konstaterat att det var en viral virusinfektion, att den var på tillbakagång, och att han nog skulle kunna jobba på onsdag. Han fick sitt läkarintyg till jobbet. Han lämnade också någon sorts prov, jag begrep inte vilket. Någon lunginflammation var det inte. Det verkade som om sonen var nöjd med besöket, hoppas nu bara att hostan också försvinner.

Promenaden gjorde mig hungrig, så det blev tidig middag redan vid halv tre – resterna av rostbiffen och potatissalladen, plus ett par små tomater. Nu är jag mätt, och har börjat läsa en gammal bok av Eddings, Belgarath Besvärjaren. Är inte säker på att jag orkar läsa ut den.

Regnet var bara en skur, men det är fortsatt molnigt så det kommer kanske mera. Gör mig inget, jag ska inte ut mera idag. Ska inte hänga någon tvätt på tork ute heller.

Hittade en rosa akleja idag, övriga är blå. Några små prästkragar där det tidigare funnits många och stora, plus några andra blomster. Buketten är fin i det jag nästan tror är mormors märkligt fula snurriga gulgröna vas – men kanske har jag hittat vasen på någon auktion för länge sedan. Jag lämnade hörapparaterna hemma när jag gick ut – insåg när förvaltaren mycket sakta körde om mig att jag nog bör ha dem även när jag promenerar härhemma. Jag hörde inte bilen, bara förnam den. Och han körde som sagt mycket långsamt, vet att jag är mer eller mindre döv.

Borde kanske baka matbröd, men jag har annat bröd i frysen som får duga några dagar. Har bullar kvar också, kom ihåg det innan jag köpte några dyra och tråkiga på Ica.

Mischa satt uppflugen i skopan på traktorn (med kollegan vid spakarna) och putsade häcken runt stora gården, när jag kom hem från Norrtälje. De fick tyvärr lov att avbryta jobbet för att backa och släppa fram mig.

Ett annat borde är att översätta några sidor ur Free Spin. Det lockar mig inte. Så jag prokrastinerar. Ett ord jag inte kände till förrän en bloggande vän för några år sedan berättade hur hon gjorde det. Jag kände igen mig. Måste fortfarande kolla stavningen, prokr.. eller prok..? Datorn rödmarkerar, men jag tror det blev rätt. Betyder ”skjuta upp”.

Har sett förvaltaren åka förbi med det långa släpet. När jag gick ut stod släpet borta vid magasinet, med en mängd tomma pappkartonger, märkta ”levande djur”. Nyfiken. Vilken sort? Kartongerna var inte stora, men kunde nog rymma en eller kanske två änder, dito fasaner – eller flera, om små/halvvuxna. Vad kan man annars tänkas släppa ut här? Eller kanske inte här, kanske i annan skog/sjö med samma ägare. Jag får fortsätta vara ovetande.

Någon dag ska jag nog klättra upp på mitt stadiga köksbord, ta ner gardinerna och den provisoriska gardinstången (en av mormors lattor till vävstolen, som har suttit där sedan jag kom hit, sisådär femton år). Jag ska borra hål, sätta i plugg och skruv och fästen för en oanvänd, alldeles vanlig gardinstång, en sån där som går att förlänga efter behov och som för ut gardinen lite från fönster och vägg. Nu vet jag att jag kan hantera skruvdragaren, bara jag laddar den. Och på bordet står jag säkert, jag kan dra det så att jag når bra på båda sidor. Men inte heller det idag. Just nu är kroppen mör och opålitlig.

Så i stället för att göra ”nytta” har jag använt ett par timmar till internet – mejl, FB, etcetera. Wordle och sudoku. I wordfeud leder syster B med 14 poäng, nog det minsta hittills. Och nu är det min tur. Så nu leder jag med 1 poäng. Och det är hennes tur.