Måndag, 23 juni, regn. Har regnat och kommer säkert mera, och det blåser. Får mig att vänta med lakanstvätt. Någon sol syns inte. Jag vaknar vid sextiden, men går inte ur sängen förrän vid sju. Artrostränar och duschar, före frukost.

När jag tittar på bloggen, ser jag att någon läst ett inlägg från 2011 – långt, en bra bild av hur mitt liv såg ut då. Tacksam för skillnaden. ”Skrivardrömmen” är nog ungefär densamma som då, skriva och beröra den som läser. Basen för drömmar och skrivande är radikalt annorlunda.

Idag ska jag t ex översätta några sidor igen, ur min bok Free Spin. Och publicera på min Substack. Det går lite för lång tid mellan gångerna, men de få läsare som hittat dit klagar inte så att jag hör det. Jag begriper fortfarande inte riktigt hur jag ska publicera mina inlägg – men tror att jag lyckades till slut.

Det regnar ordentligt, kanske sköljer regnet bort lite av lindens kladd. Någon annan biltvätt blir det inte. Eldar i vedspisen. 12 grader ute, är glad att det här vädret väntade till idag. Jag flyttar blomkrukorna på altanen till möjligen mera skyddade platser inför det hällregn som kanske kommer. Översätter ett par sidor till som får vänta på publicering.

Det här är en dag då jag är rastlös – fick leta efter rätt ord. Men rastlös beskriver nog mig just nu, vill och vill inte, vet inte vad. Har för all del böcker att försöka fördjupa mig i, men ingen stor läslust. Ingen vidare skrivlust heller. Kanske är det tillbakablickandet via Free Spin som påverkar mig. Eller helt enkelt vädret.

Det är som om något behöver skrivas, något behöver komma ner på skärmen i stället för att stanna där de här orden kanske är. I mig, även om jag faktiskt inte vet vilka de är, eller varför de spökar just nu. Jag är på ett trist humör, tur att jag är ensam – yrseln från förra veckan är borta, och det är jag glad för.

Kanske behöver jag skriva något annat än om middagsmat, tvätt och städning – eller översättande av några sidor i taget av Free Spin. Det är inte kul att gå tillbaka till de här åren, och återuppleva hur eländigt det mesta var då. För ungefär femton år sedan. Vad man än gör eller har gjort, så länge livet finns, så går tiden. Eller så.

Orden vill inte med mig idag. Jag eldar i vedspisen och nu är det skönt i köket där jag sitter. Ute blåser det och regnar, SMHI varnar för skyfall senare, och än mera vind.

När jag skriver ser jag mina händer lite för bra – de är inte längre min mammas, det hävdade jag för några år sedan. Hennes blev aldrig så här gamla. Inte så här fula heller, med grova ådror och antydan till blåmärken här och där. Tror mig ha förstått att blåmärkena hör till åldrandet, de också. Liksom rynkor som blivit skrynklor, hår som numera är av en annan kvalitet än förr, och lossar lätt. Grått är okej, men inte att det tunnar ur. Än har jag dock inte skaffat hårförlängning. Lär nog inte göra det heller.

”Tantmage” såg jag häromdagen att någon ville slippa. Det är väl det jag också har, men har hittills mest tillskrivit den mitt alltför goda leverne – god mat och dryck, för lite motion. För få promenader, även om jag plikttroget gör min artrosträning. Inte det faktum att jag kanske numera är en tant. Hur som helst så gör min nutida mage att jag inte kan ha en del kläder längre, främst långbyxor som inte är elastiska i midjan. Jag klarar mig ändå med de jag kan ha. Och när jag reser till Puerto i november ska jag ha de mest skrymmande, linnebrallorna med resår, på mig. Min lilla kabinväska rymmer inte mycket.

Jag har ätit middag när klockan är fem. Trist rest av marinerat tunt revbensspjäll, färdiggjort i ugnen, med stekt potatis till. Bra att slippa se spjället i frysen. Blev mätt, salladen äter jag kanske i kväll, annars i morgon, med fetaost. Ingen olja på, så den håller sig.

Läser Inkdeath av Funke, inte så fängslande. Första delen, Inkheart, var bättre.

Det där jag trodde jag ville skriva har inte dykt upp, vare sig i fingrar eller huvud. Hittar en annan bok i hyllorna, En misslyckad kvinnas bekännelser, av Alexandra Potter. Den passar kanske bättre idag.