Fredag, mulet. Har varit in till Norrtälje, tvättat bilen i en sån där obehaglig borssttvätt – vi överlevde – lämnat böcker och handlat. Lånat böcker. Biltvätten kostade 399 kronor. Har nu parkerat bilen härhemma borta vid magasinet, för att slippa kladdet från trädet vid min plats. Nöjd med att ha tvättat bilen.

Tre kinesiska städer har intresserat sig för min senaste blogg. Undrar varför.

Fikar. Klockan är halv ett. Har färdig potatisgratäng i kylen, blir nog det med rikligt med ost överst och en god ”tjockkorv” från Lidl till middag, bifftomat, salladsärtor, röd paprika och gurka till.

Ica Flygfyren försökte sälja kalvlever med ”kort datum” – och det kanske man kan säga, eftersom datum var igår…

Diskar min lilla disk. När jag sitter vid köksbordet igen kommer jag på mig med att sitta så som moster gjorde, när hon var gammal och trött. Hopsjunken, med händerna i knät, och ögonen ingenstans. Väldigt stilla. Så jag rätar snabbt på ryggen, lägger händerna här på klaviaturen i stället, och ser på det jag skriver. Men jag är slö idag, skyller på vädret som bara väntar på att få regna.

Gick ut en stund, sopade altanen, kajorna (?) hade rafsat ner en del av innehållet i stuprännan. Trodde jag skulle sitta ute, men solen försvann snabbt. Nu inne och har förberett middagen – dvs blött och kramat ur ett bakpapper, lagt det i lämplig ugnsform och i med potatisgratängen, aningen förbättrad med svartpeppar, Mozzarella och vanlig hyvlad ost. Får vänta några timmar på att hamna i ugnen. Den tjocka korven är snittad, grönsakerna skurna i bitar.

Jag gör mig en Dry Martini, äter syrrans från Cypern hemförda rostade pistagenötter och börjar läsa en bok av Marc Levy, Någon som du. Verkar läsbar, handlar om en fd indisk hiss-skötare och fruns brorson som kommer från Indien, plus folket som bor i huset där den antika hissen finns. Sekwa förlag.

Det som är trist i den här boken, och i de andra böcker jag nyligen läst (bl a från Lind&Co) är att korrekturfelen är frekventa, avstavningar som my-cket är ett skräckexempel (inte ännu i den bok jag läser nu). Korrekturläsning är tydligen något som inte förekommer längre, auto-correct sköter (inte) det jobbet.

Mobilen hävdade att det skulle regna hela dagen idag – det gör det inte. Lite ”räven kommer” över de där väderförutsägelserna. Nu, kvart över tre, regnar det. Soffan på altanen är prickig av regndroppar, min regnmätare. Den fula pinnen med en grön plastbehållare får ligga kvar i källaren. Jag behöver bara se att det regnar, eller att det inte gör det.

Pratar just med syster B, hon har tråcklat ihop min linneklänning, jag behöver prova. Åker dit i morgon och stannar över natt, tar med sängkläder. Älskar min lillasyster av många anledningar, detta är bara en.

Har ätit min middag och diskat, när klockan är kvart över fem. Och nu regnar det. Potatisgratängen blev bra med osttilläggen. Och Lidl´s tjocka korv får klart godkänt.

Ännu en Bokbörsen-beställning, gläder mig. Kan lämnas i Uppsala i morgon. En blöt cyklist far förbi mitt köksfönster.

Jag sjunger, för mig själv – inte någon känd melodi, förmodligen inte någon melodi alls. Här och där med ord, men mest utan – och sången gör mig glad, hur den än låter. Det är bara jag som hör mig. De senaste veckorna har gamla barnsånger sjungit sig i mitt huvud – ”jag ser min fru, jag vaggar henne nu”, ”en sockerbagare här bor i staden, han bakar kakor mest hela dagen, han bakar stora, han bakar små, och är du snäller, så kan du få, men är du stygger så får du gå”. Vilken elak sockerbagare! Fast inte tänkte vi på det när vi sjöng som barn.

Jag minns, tror att jag minns, att vi sjöng hemma – schlagers, ”högt uppe på berget finns ingen polis”, och andra som jag glömt. En röd liten sångbok. Tror också att det var fina stunder.

Jag var inte den av systrarna som kunde sjunga, och musikläraren (vill inte minnas hans namn, men gör det) i folkskolan talade om att jag inte kunde hålla ton – och därför inte fick vara med i någon kör… Han förhindrade min sång länge – men den lossnade i Frankrike, högt uppe bland bergen ovanför Nice. Där sjöng jag alla psalmer och barnvisor jag kom ihåg – och min publik (som också sjöng) var tacksamt fascinerade. Jag var befriad, fri att sjunga som jag kunde.

Sorgligt att den där musikdirektören fick mig att inte sjunga så länge. Det var förmodligen inte hans avsikt. Men jag tog det så. Numera sjunger jag ibland, men helst utan åhörare. Kan nog inte heller nu hålla ton. Ensam gör det mig inget.

Provade klänningen som blir så fin. Andra syrran kom över och vi fikade, hon hade med sig goda bullar. Hade tänkt ta med mig en brödhalva, men det glömde jag. Vi löste wordfeud, syster B vinner snart sagt varje gång – men det är kul i alla fall.

Söndag morgon åt vi tidig frukost, och vid 10-tiden åkte jag hemåt i solen. Väl hemma ställde jag bilen uppe vid magasinet, och då såg jag, och kom ihåg, flädern som sträcker ut sina grenar över elstängslet. Plockade en jordgubbskasse, och ställde i kylen. I morgon ska jag köpa citroner, och så ska det bli flädersaft. Härligt.

Nu sitter jag på altanen (hade glömt sovrumsfönstret på haspen, inget regn som tur var). Det blåser rejält men jag sitter i lä. Vinden har lagt de vita ”klämblommorna” mitt för ingången till altanen från berget. Och potatisen blommar, ska nog kolla om det finns något under ett stånd. Har ätit en stor bit vattenmelon, och har mycket kvar.

Lade telefonen till laddning i fönstret bakom mig, det blev för varmt. Nu är den flyttad till skugga i köket. Routern blev nog också lite för varm, för den vill inte hitta något nätverk just nu. Och det behövs inte, ville bara kolla vad blomstret som vält heter, smällglim kanske.

Läser av syrran lånad bok, Secrets of the Sea House, av Elisabeth Gifford. Hon rekommenderade också en författare som var okänd för mig, Eli Shafak. Jag ska leta på någon bok av henne och läsa, född i Turkiet, skriver på engelska och franska förutom turkiskan, bor i London (tror jag att jag minns). Förmodligen sitter min kära syster nu och pluggar arabiska. Vi har olika idéer om vad som är kul…

Inte min sjö, men vacker ändå