Bad, och bad igen, och igen…

Krolliljan har vissnat, den enda jag har, den som står precis nedanför trappen. Och lavendeln ser maläten ut, visserligen har jag klippt bort vissna blommor, och det kommer nya, väldigt anspråkslösa i stället. Men den vissnar också sakta. Smällglimmen likaså. Det är mitt i sommaren och jag ser höst. Lommen i sjön. Mognande säd på fälten längs vägen. Inga kvigor längre innanför stängslet till huset en bit bort, vid bondgården där det också finns mjölkkor fortfarande. Två kvigor brukar få beta där, men idag såg jag att gräset var klippt, inte betat.

Min potatisodling har jag inte vågat mig på att kolla, men kanske finns det några flera potatisar där nu. När jag testade för ett par veckor sedan fanns det en enda, tämligen liten en, under den höga och kraftiga plantan. Någon svamp har jag inte letat efter. Ännu. Hoppas komma ut i skog åtminstone någon gång i år. Längtar efter Karl Johan och kantareller. Trattisar har jag torkade så det räcker ett par år. Svart trumpetsvamp är slut, så den hittar jag också gärna. Får nog åka ut till Djurö, mitt gamla ”land” där jag hittar i skogen. Höst.

Klockan är snart nio på kvällen, jag sitter fortfarande ute och det är skönt. Datorns batteri har ioitre timmar kvar, men så länge tänker jag nog inte vara här.

Jag satt tills klockan var nästan tio. Nu är klockan snart nio på måndagsmorgonen, solen lyser och jag äter frukost på altanen. Har inte riktigt lyckats flytta parasollet så att det står bra, men det fungerar. Problematiskt när parasollfoten måste vara tung för att stå stadigt, men då blir för tung för mig att flytta, hur jag än försöker rulla i stället för lyfta och dra.

Smörgåspåläggets italienska skinka lämnar spår på datorns tangenter. Rengöring när jag går tillbaka in. Den mindre haren tittar in när han stannar till utanför altanen, men bestämmer sig för att gräset är grönare annanstans.

Jag försöker få hjärnan att vakna med wordle (klarar ordet på sista försöket) och sudoku, ultrasvårt, men lättare. Syrran wordfeudar inte ännu, för tidigt. Nattens nyheter är mest deprimerande.

På Facebook vill någon sälja det som gör att allt det skrivna till slut blir färdigt. Det som fattas är struktur, och det kan han lära ut. Har inte kollat hur eller pris. Men beskrivningen av att vissa av oss ”skriver, sparar, redigerar, sparar, skriver…” känns träffande (möjligen minus redigeringen). Det mesta jag skriver sparas, men redigeras inte förrän jag emellanåt får för mig att det kanske ”är något”. Sen ligger det fortfarande där i datorns djup. Och eftersom jag har vanan att för det mesta rubricera med dagens datum, har jag ingen aning om vad alla orden vill säga. Så, brist på struktur är nog en bra beskrivning, det också.

Halv tio, tror jag ska ner till sjön för ett morgondopp. Gjorde jag, och det var skönt. Känner mig fräsch och osvettig, en stund. 27 grader, och en skön ljum lätt vind. Nu har solen flyttat på sig så att parasollet står rätt. Fikar med mina kladdiga kanelbullar, utan serviett… Vinkar åt förvaltaren, som är den enda som jobbar nu i juli.

En bil for från platsen utanför badhuset, inga badande, kanske gäster i huset som ligger på andra sidan ån. Det var nog den bilen jag såg igår också.

Sommarmoln och svalor, blå himmel. Hoppas sommaren håller i sig under sonens semester, framför allt under den vecka de hyrt en mycket liten stuga på Resarö. Samma som i fjol, de trivdes med både hus och värdinna.

Även idag har jag en lätt huvudvärk, utan ”anledning”. En liten Dry Martini under kvällen igår, ger mig ingen baksmälla.

Jag översätter några sidor ur Free Spin för min Substack – och inser att jag blir alldeles svettig. Handlar inte enbart om att språket gör det knepigt… Tar en paus igen, men ska inte låta den bli så lång som den senaste (tre veckor). Duschar.

Snart dags för ännu ett dopp. Klockan är bara kvart över tolv, det här är en rastlös dag. Sitter nog en stund till här på altanen. Tror att jag bestämt mig för middag – den gravade laxen som är kvar efter helgen, och en omelett, sallad. Någon lunch känner jag inte för. Hänger gårdagens två svettiga, nu rena klänningar på tork.

Mina pelargoner prunkar, det är verkligen rätt ord för flera av dem. En har elva blommor eller knoppar.

Den här dagen är en som jag skulle vilja tillbringa ute vid havet någonstans, på en lagom bekväm klippa, med badmöjlighet nära, sol och vind. En sån där dag som jag fått många i livet, de flesta i skärgården utanför Stockholm. Idag är det ”min” insjö som gäller, Addarn. Och den är bra nog.

Kollade lite försiktigt under potatisblasten igår kväll. Det verkar vara mest blast. Nu får alltihop vila ytterligare några veckor. Ska nog ge mig på att odla vitlök nästa gång, det gav åtminstone en acceptabel skörd. Får komma ihåg det senare i höst (som om hösten redan vore här).

Bekräftar en Bokbörsen-beställning. Önskar att jag varit smart nog att komma på något som Bokbörsen, där varje beställning medför att sajten tjänar en slant, liksom säljaren. Så smart har jag aldrig varit, lär inte bli heller. Men visst vore det fint med ”passiv inkomst”, det vill säga ha något som skapar intäkter utan att någon behöver göra något utöver det som redan gjorts. Avgiften för ett bokpris på 20 kronor är drygt 6 kronor (inkl moms), plus att jag ger en krona per beställning till läsprojekt i utvecklingsländer. Frakten betalar jag när jag skickar, och får betalt för av beställaren. Bokbörsen gör mig inte rik, men jag gillar idén och att ha något att göra emellanåt.

Ett moln skymmer solen, och det är skönt, också under parasollet. Någonstans har jag klivit ur mina flipflops, kanske utanför duschen. Behöver hitta dem, om jag ska ner till sjön igen. Per fot eller per bil.

Flinar åt mig själv, jag tar bilnycklarna, men går ner till sjön. Kan för skams skulle inte köra bil den lilla sträckan. Inte idag i alla fall. Har nu badat igen, flyttat en stol till den lilla skugga som finns vid badhuset. Ser att det jag trodde var skäggdopping nog är lommen från igår, plus en. Den jag inte såg igår. Typisk lomprofil.

Någon ror långt ute på sjön. Falken som jag inte vet namnet på, flyger över träden vid vasskanten. Jag har flyttat till ett annat hörn, det fläktar skönt och solen drar nog om en stund bort runt huset. Jag är ensam här, borta vid tomtområdets badplats dyker ungdomar från badflotten, kajkar runt på diverse flytetyg. Sommarlov som det ska vara.

Jag gillar sol, men inte att sola. Snart får jag bättre skugga. Det ser nog ganska roligt ut där jag sitter i hörnet av badhusdäcket, med ryggen åt grinden. Utan hörapparater hör jag inte heller om någon kommer. Jag är ganska lugn i att det inte händer, stora huset är tomt och jag har inte sett tecken på att någon är i torpet just nu. Tror dessutom att förvaltaren skulle berättat det för mig när vi vinkade åt varandra i morse, han brukar förvarna.

Mitt skuggiga hörn

Mitt liv är ganska ensamt, med avbrott emellanåt av sonens besök, min danska väninna, syrror – även om det oftast är jag som åker till dem. Den ena vill absolut inte sova borta. Jag telefonpratar med några få, är inte förtjust i att ringa eller bli uppringd. Skyller på hörseln, kanske är det sant. Mejlar hellre, eller kommenterar i blogg och Facebook. För det mesta är jag nöjd med min eensamhet, inser att det nog vore svårt att åter anpassa mig till en konstant närvaro av en annan människa. Men ibland…

Det är trist att inte kunna dela sina upplevelser med någon. Hur små de än må vara. Jag gör det ju via bloggen, men att fysiskt laga mat tillsammans, prata om något som kanske intresserar båda parter, kanske inte, röra vid en annan människa, bli rörd vid. Det saknar jag. Minnen är inte nog.

När det blir för tomt förflyttar jag mig via någon bok. Som när jag var liten, som genom hela livet. Har alltid haft och har flera böcker på gång samtidigt. En del kanske påbörjas och får vänta länge på att läsas igen, men en vacker dag passar det mig att fortsätta. Eller bestämma mig för att inte läsa ut, och i stället annonsera boken på Bokbörsen. Slänger böcker gör jag inte. Ännu.

En mycket ung man paddlar på en bräda in till vassen alldeles invid badhuset. Och där kommer en hund och en tjej emot honom, hunden simmar lyckligt ut en bit. På stranden står en äldre man och ett litet barn. Skönt att jag har badat det jag vill för ögonblicket. Nu paddlar killen bort till tomtområdets badplats igen. Resten av sällskapet har också gått vidare.

Jag har det skönt i skuggan med min tunna morgonrock på. Det var faktiskt för kyligt att sitta i bara en ganska blöt badhandduk direkt efter det senaste doppet. Klockan är drygt halv tre, jag är hungrig. Men här är för skönt för att redan gå tillbaka.

Glömmer hela tiden att jag inte har internet i datorn här nere. Än räcker batteriet.

¨Stim av småfisk, löjor?, snappar luft runt badhuset. Vet sedan sönerna fiskat här förr att det finns både stora abborrar och gös i sjön, och förstås annat. Kräftor finns förmodligen också fortfarande, men inga kräftskivor.

Stolen jag sitter på är tillräckligt obekväm för att få mig att ta ett sista dopp, innan jag går hem. Om en liten stund.

Badade igen och gick hem. Gör kaffe, och hårdkokar ett par ägg till middagens sallad med resten av den gravade laxen, tomater och gurka. Jag kan använda det lilla som är kvar av hovmästarsåsen som salladssås, lite fetaost också kanske. Just nu kan jag inte riktigt tänka på lagad mat.

Har tacksamt badat fem gånger idag (tror jag).

Vid halv sex har jag ätit en formidabelt god sallad, enligt ovan. Har kvar till lunch i morgon också. Men behöver köpa sallad, tomater, paprika så att jag har till resten av veckan. I morgon. Då ska jag ändå lämna en Bokbörsen-bok.

Nu är jag mätt, jag har en Dry Martini på altanbordet framför mig, och en fantasybok att läsa, Wooing the Witch Queen, av Stephanie Burgis. Det lilla jag hittills läst lovar gott, lite ovanlig ingång och intrig.

Parasollet är hoptaget, jag sitter i skön skugga. Tänker inte gå ner till sjön mera idag, men förhoppningsvis även i morgon. Har inte förstått när och var det beramade regnet kommer.

Dagens middag

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar