Potatis, eller?

Tisdag vid femtiden på eftermiddagen sitter jag på altanen med min middag framför mig – sallad igen. Jag läser, skriver lite, dricker en Dry Martini i små klunkar som räcker länge. Lägger något ord i wordfeud till min syster som leder, som vanligt. Det är nu verkligen halvklart, molnen täcker himlen – och det är varmt i vinden som ökar. Behöver inget parasoll nu, skugga när solen gömmer sig i moln och träd.

Min middagssallad var god även idag. Nu har jag bara lite gurka, babyspenat och tomater kvar. Feta-ost förstås, alltid i kylen, liksom mozzarella numera. Halloumi står jag över, grillar aldrig.

Läser Dottern i Paris av Kristin Harmel. Bra. Lånebok från utmärkta Norrtälje stadsbibliotek.

Med magen full och en halv Dry Martini innanför västen går jag inte ner och badar igen idag. Två dopp får räcka.

Funderar över hur mina föräldrar, och deras, antagligen satt som jag numera, och tänkte ”jag förstår mig inte på världen idag”. Jag vet att jag inte gör det. En värld där de som kallas influencers får unga människor att acceptera snart sagt vad som helst, bara det liknar förebilden. Skönhetsingrepp (ja, det heter ju så, även om den flesta just inte blir skönare, unga eller gamla), skönhetsmedel för barn sålt av en svensk prinsessa, gängkriminalitet, mord begångna av barn för ekonomisk ersättning, robotar som skriver och skapar bilder. Det är nog ungefär som när telefonen uppfanns en gång för mycket länge sedan… Kanske kan det kallas utveckling, kanske något annat som jag inte hittar ordet för.

Halv sju går jag inomhus, diskar middagsdisken (eller snarare disken för hela dagen), bäddar till sängen och drar ner rullgardinen nästan helt. Vill ha in lite luft genom det öppna fönstret. Himlen är ljust molnig. Jag går kanske och lägger mig snart, sådär pensionärsmässigt (fast med annan stavning) om jag såg att en vän på FB skrev häromdagen. Gillade nog inte uttrycket, det var lite väl raljerande, men är ganska så sant. Vi, panschisar, går och lägger oss tidigt. De av oss som inte sitter hela kvällen och ser på (snällare uttryck än glor) teve.

Natten var för varm trots enbart påslakan över mig, och öppet fönster, korsdrag i huset. Kanske har det kommit en regnskur i natt utan att jag märkte det, altangolvet är vått från dropp ur stuprännan, den utan ”slutstycke”. Morgonen är lite molnig, mobilen visar på 22 grader klockan åtta. Jag sitter på altanen med min frukost.

Läser intressant artikel i Expressen om blufföretag på nätet, ofta med svenska namn och ibland beklagande ”tyvärr måste vi nu lägga ner…, priset nersatt med 50 procent”, bilder på produkter som inte stämmer med det kunden får, och Klarna som förtroendeingivande betalningsförmedlare. Många sådana på Facebook. Klarna medger inte att de medverkar i sammanhanget. Men de gör det. Är därmed i mina ögon lika suspekt som de produktsäljande bedrägliga internetbutikerna, med varor som skickas från Kina. Drop-shipping kallas det här.

Bekräftar en Bokbörsen-beställning, och skriver ut faktura och adresslapp. Praktiskt, enkelt.

Kvart i tio har jag varit ner till sjön och fått ett morgondopp. Varken såg eller hörde några fåglar. Molnigt och varmt. Sägs inte bli något regn. Nu fika på altanen. Löser ultrasvårt sudoku, och wordle på tredje försöket.

Tänker inte åka någonstans idag, Bokbörsen-boken får vänta till på fredag när jag ändå ska in och hämta sonen och hans vän. Jag har det jag behöver i kyl och frys. Skalar några potatisar – de kallas färskpotatis – till dagens middag, kalvsylta, kokt potatis och rödbetor.

Halv två sitter jag inne en stund, det känns för varmt ute, 28 grader och halvklart enligt mobilen. Kanske dags för ännu en sväng ner till sjön. Har läst ut boken jag började på igår, den höll.

Hur kommer det sig att getingar och flugor med flera, hittar in – men inte ut? En nattfjäril har valt att sätta sig på det avstängda elementet i toarummet. Jag vet att jag tar död på den om jag försöker flytta den. Dörren får stå öppen, den sitter kvar.

Vid femtiden har jag ätit min middag – Scans kalvsylta (okej, men inte jämförbar med mormors), rödbetor och kokt potatis. Både mätt och belåten. Önskar att jag hade haft vett att fråga mormor om recept, men det hade jag inte.

Lyckades idag i alla fall undvika att svälja en geting som var väldigt intresserad av maten. Jag är möjligen överdrivet ängslig runt getingar, efter incidenten för ett par somrar sedan. Då fick jag åka in till akuten efter att ha svimmat (för första gången i livet) omedelbart efter ett getingstick. Som tur var hade jag vänner i huset och en snäll förvaltare som körde mig in till Norrtälje. Jag fick stanna där några timmar, och vännen Gunilla höll mig i handen. Det behövdes.

Det var ingen allergisk chock, ”bara” en kraftig allergisk reaktion. Fick ingen sån där spruta, som kunde vara bra att ha. Om inte annat så för sinnesfridens skull.

Jag tog dagens andra dopp före middagen. Lika skönt som det första. Vore kul att veta vilken temperatur det är i vattnet. Har tyvärr ingen lämplig termometer.

Vinden tilltar, men parasollet står ännu där det ska. Ett av de föregående släppte ur foten och for iväg över altanräcket. Inte kul. Har kvar foten i ett hörn här på altanen – enbart eftersom jag inte kan rubba den. För tung. Om någon behöver en så välkommen att hämta. Fäller ihop parasollet för säkerhets skull.

Tappade mobilen i backen häromdagen, med liten skada på skärmen längst ner i höger hörn som följd. Idag när jag var på väg ner till sjön, släppte hela framsidan (jag höll i öglan jag har på baksidan) och hamnade på vägen. Jag dammade av, fick ihop delarna, men ser ju att det är en liten glipa nertill. Vad göra? Den fungerar, men verkar lite känslig. Vill inte behöva köpa en ny. Måste ha en som är pålitlig.

Har ställt ut både julstjärna och kaktus på altanen. Kaktusen ser väldigt klen ut, den andra är åtminstone grön och med många blad, om än spretig. Får se om de överlever flytten ut i det fria. Om inte, så blir förmodligen min sonhustru glad, hon har fått ta hand om dem när jag varit borta. Hos henne ser de betydligt livskraftigare ut än härhemma.

Har just begripit att sonen och vännen kommer på söndag kväll, han jobbar i helgen. Jag hade inte tänkt på det.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar