Tisdag, redan 12 augusti, Anders och jag och Lotta åkte in till Norrtälje. Lotta för bussen till Sundbyberg, Anders och jag till biblioteket för återlämning och lån, slängde sorterade sopor och handlade på Ica, och så till Systemet för inköp av vin, gin och vermouth. När vi kom hem och jag kollade kvittot från självbetjäningen hade jag betalat för 2 st Bombay Gin, men hade bara en med mig hem. Telefonsamtal med vänlig kvinna i butiken sade att jag kunde komma in i morgon med kvittot så skulle de kreditera mig. Bra, har inte lust att förlora 300 kronor på mitt eget slarv. Men de där självbetjäningskassorna kan vara luriga, det är lätt hänt att det blir en flaska för mycket när man håller fram den…

Anders köpte en fin kryss till mig, den står nu på trappen. Vi åt varsin räksmörgås på Icas servering, och är nu nöjda och mätta, åtminstone till kvällen. Det blir nog ostpaj och sallad, det finns tillräckligt kvar.

Väl hemma hade jag en order igen på Bokbörsen, fem böcker. Bra att jag ska in igen i morgon.

Nu sitter jag under parasollet på altanen, tror det är lite molnskugga samtidigt. Skönt är det, folk i stora huset gör att jag avstår mitt bad. Det får bli en dusch till kvällen i stället. Nu en Dry Martini, den första på ett par veckor.

Sonen gör mig sällskap på altanen, med en laddning låneböcker och ett glas rödvin. Jag letar ord med ”x” för att få poäng i wordfeud, förgäves. Det är syrrans tur, så hon kanske hjälper mig. Vid femtiden går vi in, det kändes plötsligt svalt när vinden ökade lite. Nu sitter vi vid köksbordet och läser, pratar lite och har det bra. Ingen av oss behöver någon middag ännu.

Så småningom åt vi resten av västerbottenpajen, med majskolvar till. Gott. Vid halv nio är det dags för den här gamla morsan att krypa till kojs, sonen är vaken ett tag till.

Därmed vaknar jag också först på onsdagsmorgonen, äter frukost inne vid halv åtta. Sonen sover fortfarande och får så göra, så länge han orkar. Jag har inte bråttom in till Norrtälje. Jag kollar nätet och dricker mitt svalnande te. Har gjort artrosträningen även idag. 20 grader klockan tio, just ingen vind. Moln täcker större delen av himlen, solen har svårt att ta sig fram. Sonen har vaknat.

Borstar trappen ren från ”frön”, flygande små saker från linden. Min vita kryss lyser. Det är snart höst, men än kallar jag det sensommar. Provade min inlagda saltgurka i morse, tyvärr är den lite väl salt för min smak. Får göra nytt försök, med annat recept. De här åkte i komposten.

For in till Norrtälje och systemet, som vänligt och tillmötesgående krediterade mitt kort med 299 kronor för den gin jag inte köpt. ”Självutcheckningen är lite knepig” – de kände tydligen igen problemet. Så till Ica för bokinlämning, och nya gurkor, dill och ättika. Plockade vinbärsblad på busken vid tomma huset nere vid sjön, när jag också smög mig till ett dopp. Skönt, med vågor som plaskade i mig när jag tog mig ner på stegen.

Nu hemma med en fika och citronrån på altanen. Parasollet uppe för att skymma den sol som nu tittar fram bland molnen. Lite mera vind än i morse, men skönt. Än är det åtminstone sensommar. Sonen äter lunch, rostade grönsaker med en bit kyckling från häromdagen.

Kräftor i kväll, kanske ska göra en gravlaxsås också, har gravad lax som bör ätas inom ett par dagar och bra dill. Köpte en fräsch knippa på Ica, inte en sådan där trist gles i kruka.

Har ställt ut soptunnorna, kanske är det hämtning i morgon, minns inte om de tömdes förra veckan. Börjar läsa Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarsson. Boken hämtades på omloppshyllan på biblioteket häromdagen, men nej. Den behöver jag inte läsa, den får åka tillbaka. Passar förhoppningsvis någon annan läsare.

Jag makar mig in mot mitten av den gamla träsoffan på altanen, så slipper jag den sol som slinker in under parasollet. Sonen håller sig inomhus, vet att han ätit och diskat, torkat disken också, kanske ritar han sina fantastiska karaktärer, kanske läser han, eller tar en tupplur. Jag vet i alla fall att han är i närheten. Okomplicerat sällskap. Är glad åt de här dagarna med sonen, vet att han uppskattar att kunna vara här, ensam och i sällskap med Lotta när de är lediga.

Jag går in och gör den där såsen till laxen. Och så ut igen, med Marika Cobbold Hjörnes bok En smula dröm, en smula kärlek. Kanske är den mera läsbar för mig just nu. Också från omloppet på bibblan. Sonen var vaken, låg och läste. Kommer ut och lägger sig för läsning på altangolvet på en dyna. Något han hävdar är tillräckligt bekvämt.

I kväll ska vi prova ölkokta kräftor, hoppas de är goda. Stenugnsgräddat köpebröd till, gravlaxen med sås. Ost som hävdar att den är lagrad och smakrik. Visar sig. Annars tar vi kryddosten och kittosten från ostmakarna på Rindö. Jordgubbar efter. Alkoholfri öl, kanske varsin liten nubbe – har kvar av de små flaskorna fortfarande. Tror vi äter ute, det är varmt nog. Men än är klockan bara kvart i tre. Vi slipper klä ut oss i kräfttillbehör.

Lägger ostarna att tempereras i köket.

Sen eftermiddag börjar gräsklipparen köra runt och låta illa. Hoppas Mischa avslutar sin arbetsdag snart. Klockan är fyra, har hittills trott att det är arbetsdagens slut här… Jag tar ut en hörapparat, glad för den möjligheten.

Halv fem verkar det mesta av gräsklippandet vara klart. Nej, det har bara flyttat en bit bort. Har aldrig riktigt begripit mig på detta evinnerliga gräsklippande, lite trist att man inte kan låta gräset – och blommorna – växa och ge mat åt flygfän av olika sort. Allt ska hållas klippt och ansat, även om ingen mer än jag och de som jobbar här ser det. Det låter illa. Jag uppskattar det inte.

Merlin hörde en hussvala för en stund sedan, jag har inte vare sig hört eller sett någon svala de senaste dagarna.

Hänger en liten tvätt. Tomatfläcken på sonens en t-tröja verkar ha försvunnit. Sonen har flyttat från altanen ut i gräset. Han kommer ner och upp från liggande utan stora besvär, jag inser att det är längesedan jag gjorde det. Har återupptäckt den långa tången som jag fick när höften var nyopererad. Den hjälper mig när jag letar efter något långt nere i skafferi eller skåp. Vägrar numera att sätta mig på golvet, mina knän vill inte.

Kvällens kräftor, avnjutna på altanen, var mycket goda, lagom hårda i skalen. Diverse ostar gjorde inte måltiden sämre – tack sonen för både kräftor och ost.