Halv tre på fredagseftermiddagen är Anders och jag hemma igen. Jag är blöt, hel och hållen. Klänningen hänger på tork. Det vräkte ner när vi skulle ut från Ica, och jag fick leta en stund i regnet innan jag hittade bilen… Nu är det skönt i tjock badrock och poncho vid köksbordet. Lotta lämnade oss i Vaxholm för båtfärd hem, och Anders lämnade tillbaka böcker på biblioteket. Därefter var jag tacksam att kunna åka vidare, trånga gator och massor med folk som gick lite hur som helst är inte min melodi.

Jag planerar visit i Helsingör för att fira Karin, som fyllt år. Åker troligen ner fredag 26 september och hem igen kanske 29 september, bokar snälltåget när jag vet säkert. Eller buss?

I morse var den av jobbarna på gården som jag glömt namnet på, här och krattade bort det sista av allt klipp från igår. Jag talade om att jag var så tacksam, och att jag inte väntat mig att de också skulle finputsa. Han blev glad.

Hörlurarna på öronen, musik utan ord – och skrivmöjlighet i lugn och ro. Har inga bra aktuella spellistor, lånar av andra, och har nog inte hittat rätt än. Fortsätter leta, men behöver musiken utan störande ord.

Anders har diskat och torkat, jag fixade maten. Cheesecake´n var god även idag som efterrätt, förrätt crèpes med räkor och dill (rätt menlösa från Flygfyren, mina är godare), kamben med glaze och gårdagens rest av potatisgratängen, sallad. Vi blev ordentligt mätta, och diskbänken var full av disk. Nu fint tom och ren.

I morgon har vi inget program, kanske tar vi en tur ut i skogen tillsammans. Jag med stavar. Ensam har jag inte varit ut någon gång ännu. Längtar. Beror på om det regnar eller inte. Vill inte bli plaskblöt i morgon igen.

Nyss såg vi hela familjen fasan, en unge har de tydligen i år. Hönan promenerade lugnt omkring, medan tuppen och ungtuppen höll sig nära häcken. Haren brydde sig inte alls, utan låg kvar och sov (?). Nu tror jag att jag ser två harar där ute i grönskan.

När jag söker musik är det oftast reklamsnuttar i samma video, gillar inte. Letar vidare. Hararna har försvunnit.

Ibland går det att skriva till ord jag inte förstår, som i Piotr, Zbigniew Preisner. Trodde jag ville lyssna till Emma Schapplin igen, men nu tyckte jag inte ens om hennes röst. Vet att jag lyssnade ofta till Spente le stelle förr. Antingen har min musiksmak ändrat sig, eller så har hennes röst gjort det. Stängde av idag.

Hittar en gammal egen spellista med klassisk musik, kanske går att lyssna till. Jag får numera upp en ruta med ”caption” och ord på engelska som jag inte vill ha, något efter ”killarnas” donande med mina ljudenheter. Jag tar bort, men inte för gott, tyvärr. Tycker dessutom att ljudet skorrar i öronen, om det beror på datorn, mina öron eller lurarna är oklart. Bättre än inget dock.

Do not go gentle into that good night. Med Dylan Thomas. Får mig att lyssna i stället för att skriva…