Stilla söndagsmorgon

Sen lördagskväll, Anders är kanske på väg att bli förkyld och går tidigt till sängs. Jag drar ut på sänggåendet för att somna och sova bättre. Solen är på väg ner bakom hus och träd, och vackert upplysta moln som börjar bli rosa. Diskbänken är härligt tom.

Jag har befriat den nyklippta häcken från vissna smågrenar, som inte syntes tidigare. De flesta ligger nu i en växande hög utanför häcken. Några återstår. Syns på långt håll, men inte när jag är därute.

Jag har sett den ena haren idag, i full färd med att äta nyuppkommet gräs. Det verkar som om jag har slutat bada för i år, nu är det länge sedan. De senaste veckorna har varit kylslagna och blåsiga och inte lockat mig till bad.

Jag gör en mugg med kamomillte och inser att jag kan vänja mig vid detta. Inte för att det är särskilt gott, men det sägs vara lugnande och kan vara bra inför natten. Ibland är min sömn inte vad den borde vara, ens utan vin eller Dry Martinis.

För ögonblicket skippar jag all alkohol sedan en dryg vecka, tar en dag i taget och hittills har det gått bra. Kanske hjälper det att jag bara har vitt vin i en BiB, och en flaska rödvin som jag vill ha på lager till lämpligt tillfälle. Lite rött i en BiB också, men det får stanna där, liksom min egentillverkade limoncello, och två små snapsar i kylen sedan i midsomras. Inget att göra Dry Martinis med, tänker inte köpa något heller.

Ska kolla med min läkare vad den nya blodtrycksmedicinen tycker om ett glas vin emellanåt. Intressant att jag inte våndas utan min drajja, eller vin till maten. Har kanske tröttnat. Ska också be honom tala om vilka av mina kosttillskott som möjligen är bra, och vilka jag kan utesluta…

Jag behöver en ny lampa i köksfönstret, slog ju sönder glasskärmen till den jag hade, i somras. Nu när det blir mörkt ute har jag tagit in solcellslampan, men den förslår inte riktigt. Tänder lampan över diskhon bakom min rygg, men det är inte heller riktigt bra. Och den fina danska plafonden i taket lyser inte hemtrevligt, det blir för ljust. Kan kanske byta till ett mjukare sken? Tror att jag minns att det är någon sorts lysrör. Behöver klättra upp och kolla, kan ju passa på att diska skärmen samtidigt. I morgon. Nu tänder jag några ljus på köksbordet.

Hörapparaterna åker ur öronen, när jag inte behöver prata med Anders. Tystnaden är behaglig, och jag är van vid den. Välsignar ofta möjligheten att vara utan hörapparaterna, lika ofta som jag är tacksam när de hjälper mig att höra sådant jag behöver höra.

Skriver upp diskmedel på ”handla-lappen”. Har aldrig kommit igång med att använda mobilen för att göra inköpslistor. Ibland glömmer jag lappen hemma, men kommer hyfsat ihåg vad jag skrivit. Ibland glömmer jag alltihop. Nu kan jag handla i morgon när jag kör Anders in till bussen, om jag vill. Annars får det bli i veckan.

Varje kväll tar jag fram en bok och tror att jag ska läsa. Gör det nästan aldrig. I stället funderar jag en stund på vad jag just nu är tacksam över – varje dag finns något. Jag pratar lite med mig själv, om jag är ensam så hörs det jag säger. Har jag sällskap i huset, pratar jag inombords. Släcker så lampan. Jag har en liten väckarklocka stående på böckerna i korgen framför öppningen till den oanvända öppna spisen. Om jag sträcker upp armen kan jag tända och se vad klockan är. Mobilen är avstängd bredvid flera läsbara böcker, en del påbörjade. Och så ligger jag där i mörkret, vänder mig från att ligga på ena sidan till den andra, vill inte ligga på rygg. Försöker somna, lyckas sällan direkt, men efter ett par timmar sover jag. Tills jag behöver gå på toa. Somnar om ganska snabbt om jag har tur. Emellanåt känns det som om jag inte sovit alls, när jag tar mig ur sängen på morgonen. Det har jag förstås.

För att hålla nattlig vakenångest stången, ligger jag där och låter ett gammalt mantra surra i huvudet. Om och om igen, släpper inte in sådant jag inte vill tänka på, mantrar i stället. Ibland får jag mig att tro att mitt mantra är det jag en gång fick när jag lärde mig TM, transcendental meditation. Sanningen är nog att jag skapat det nuvarande ordet själv, och det är ett ord utan annan betydelse än att fungera just som ett mantra – det har inga associationer till någonting, finns vad jag vet inte i något av mig känt språk. Det är bara till för att få mig in i ett lugnt och meditativt tillstånd. Fungerar för det mesta.

Nu är klockan tio, och det är dags att gå till sängs. Men först ska jag blåsa ut ljusen.

Jag sov utan mantra, låg halvvaken och gick inte upp förrän vid åtta. Nu frukost, 15 grader ute, disigt eller molnigt. Ingen sol i alla fall. Inget regn heller just nu. Och varken harar eller fasaner. En stillsam söndagsmorgon.

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 Responses to Stilla söndagsmorgon

  1. Profilbild för bergalott bergalott skriver:

    Gomorron.
    Här är lika lugnt men jag har varit ut och rastat Molly och det känns fint att få göra det. Det sitter i benen att gå ut direkt med en kissnödig hund. Har henne tills matte är hemma till onsdag från Umeå och jag och brorsan drar till Kalmar på torsdag. Avlångt land vi bor i.
    Mysfaktor 100 i ditt kök och det där med hörapparat har jag inte använt mina och det går så bra såååå. 😀
    Kram ❤

    Gilla

  2. Profilbild för beskrivarblogg beskrivarblogg skriver:

    Fint att du får rasta hundbenen lite, och fint att brorsan följer med till Kalmar och er 100-åring! Använd dina hörapparater, åtminstone med syrran – du vet inte vad du missar! Kram i andanom!

    Gilla

Lämna en kommentar