Söndag morgon, vad det är för temperatur ute vet jag inte. Visaren tycks ha gett upp, trots nya batterier nyligen. Sol är det, ingen vind och känns lagom höstsvalt när jag öppnar ytterdörren. Mobilen säger 15 grader när klockan är kvart över åtta. Lite lägre än igår, strålande sol mitt på dagen.

Har tagit mitt piller. En stor rovfågel går ner på samma ställe ett par gånger, en bit bort, men flyger så mot skogen. Tomhänt.

Har sovit bra, och hostar inte längre som tidigare. Börjar känna igen mig. Duolingo klart för idag. Och wordle och sudoku. Wordfeud väntar, syrran har annat för sig.

Gör övningarna i artrosprogrammet, det känns i kroppen att jag inte gjort det på en dryg vecka. Något som ser ut som små fjällskivlingar växer i backen nära komposten. De får stå. Tror jag ska gå ner till sjön när jag ändå är på gång.

Nu, kvart i tio, har jag badat. Doppat mig och tagit några simtag är en riktigare beskrivning. Svalt och skönt. Hemma igen, på altanen med fika, mobil, dator (!), en bok, ett glas vatten (un vaso de agua), skorpor och en rulle hushållspapper. Om jag skulle känna mig snuvig. Gick dessutom ner till sjön, igår tog jag bilen.

Altanen skuggas ännu av den stora asken (kollar för säkerhets skull att det är en ask, lär mig att den förr hamlades för djurföda). Jag är dålig på att skilja på olika träd, men google hjälper mig. Har en app för växter, men använder den just aldrig. Och när jag tänker på appen, kommer jag ihåg att jag borde ha laddat mobilen innan jag gick ut… Inte för att det är någon kö bland de som ringer.

Jag är priviligierad (många ”i”, ett för mycket) privilegierad. Tror det blev rätt nu. Vad jag vill säga är att jag har det bra, min energi är på väg att återkomma, jag är tillräckligt frisk för att vilja fortsätta med det. Fortsätta leva, vara glad(are) ofta(re). Jag är inte deprimerad, är inte ledsen. Men jag är lite för ensam för att tycka att det är kul, samtidigt som jag inte vill ha sällskap alltid. Knepigt att få det att bli bra – vill och vill inte. Strunt samma, just nu är jag nöjd och stillsamt glad. En sketen förkylning kan få mig att gå i däck, men inte stanna där.

Nu har jag glömt kaffet tillräckligt länge för att det ska vara ljummet och drickbart. Doppar min skorpa, varför var det ”fult” att doppa? Fint folk doppade inte, åtminstone inte hemma hos mormor.

Jag ”hoppas från hatt till galosch” som mannen min skulle sagt. Tankarna far från högt till lågt, ingen påtaglig struktur i funderandet eller skrivandet. När jag gjorde artrosprogrammet i morse fastnade ögonen på några böcker i bokhyllan vid sängen.

Leva sin dröm, en antologi där jag finns med. Min text handlar (såvitt jag minns, har inte kollat) om att skriva, kanske till och med få betalt för att skriva. Och jag inser att jag lever den drömmen (minus få betalt). Jag skriver för det mesta varje dag, jag är inte någon berömd eller välkänd författare, men jag är en skrivande människa (för att använda Bodil Malmstens ord).

Boken står bredvid Free Spin, och det är nog dags att inse att jag inte mäktar översätta den till engelska. Min substack får omfatta andra ord på engelska, kanske korta dagsnotiser. I bokhyllan står också en antologi Älska noveller. Mina ord i den boken är skrivna till och om vår son Mats, som är död.

På bloggen har jag enligt statistiken skrivit 3 312 inlägg, sedan jag började för ungefär femton år sedan. Så nog lever jag min dröm om att skriva. Att bli läst är en annan fråga.

Tar bilen och åker ut mot skogen, stannar lite här och där och plockar svamp. Karl-Johan, små och knubbiga, tegelsopp, liten blodriska, kantareller, små och fina. Har en stav med för stöd när jag måste överkomma diken. En svamptur med minimal gång i skogen, perfekt för mina opålitliga knän. Nu har jag rensat alltsammans och förvällt – sparar en del till helgen då Anders och Lotta kommer hit. Men jag ska äta en del i kväll, tillsammans med stekt potatis, och dito lök. Knaprig bacon vid sidan av.

2 500 steg idag, känns som flera. Är väldigt otränad. Klockan är två, jag har hunnit med mycket idag. Ska nog i sjön en gång till idag, känns som om det behövs efter skogen. Annars får jag duscha, så att inga kryp följer med mig. Jag tog ett dopp igen, per bil. Ben och fötter vill inte gå mycket mera idag.

Nu hänger ett stort mörkt moln ovanför mig. Kanske blir det regn.

Olika stadier