Torsdag 11 september 2025. Ett datum som väcker onda minnen. Här i Roslagen blåser det nu kraftigt, men inte är det någon storm än (som mobilen hävdade häromdagen). Kanske blir det regn, inget bad idag i alla fall.

Har just bestämt att jag till middag idag ska ta en av två ”thai-kuber” från frysen, lätta att värma i mikron. Ris och kyckling någonting. Längtar ibland efter nylagad thaimat. Äter yoghurt med blåbär till lunch, surt.

Någon har läst Anttis bok Fjärrvärme utomhus, under en björk. Fröna hoppar ut ur boken. Jag har läst ut den, läst om alla Ullas funderingar över sig själv och livet i största allmänhet. Känner igen mycket, roas ibland, och blir ledsen ibland över att saker är som de är, i livet och i boken.

Fram på eftermiddagen äter jag min middag, som är trist. Den är trist i jämförelse med hur thaimat kan smaka. Jag blir mätt. Anders ringer och berättar att Lotta stannar hemma i helgen, men att han kommer. Jag gör i ordning fläskkarrén och sätter in lergrytan i kall ugn, tror vi äter den i morgon.

Miguel (mäklaren) tyckte att den annons jag skickade till honom verkade bra – ”is food”, tog en stund innan jag förstod att han avsåg ”good”. Har anmält intresse, men inte hört något tillbaka. Det verkar vara svårt att hitta något vettigt.

Vid halv sex regnar det, en tom soptunna har vält i blåsten, den får ligga tills det slutar regna. Jag har samlat ihop grenar/kvistar som fallit ner från linden. Godissugen, har inget sådant hemma. Jo, glass i frysen. Tar fram en burk med Sias vaniljglass med äkta vaniljstång. Den behöver stå en stund innan jag kan få det jag vill ha.

Efter glassen är jag mer än mätt.

Regnet blåser förbi det ena köksfönstret så att det är så gott som torrt, det andra, som ligger mitt i vindriktningen, är vackert strimmigt av regn. En stor gren har blåst ner från ett av de höga gamla träden nedanför min vedbod. På rätt sida viltstängslet, dvs inte hos mig. Hoppas harar och fasaner hittat skydd mot vind och regn. Och hoppas att ingen grövre gren trillar ner på min bil – eller kanske det vore en chans att få en ny bil?

Vinden har nog vridit sig lite, nu är även det tidigare torra köksfönstret lätt regnmärkt. Klockan är kvart över sex.

Och nu sitter en blöt liten hare med öronen bakfällda på min gräsmatta och äter mitt i skyfallet och blåsten. Det kan inte vara skönt. Hen sitter i alla fall med rumpan mot vinden. Solenergilampan tänds, haren bryr sig inte. Höstrusk är nog ett lämpligt namn på vädret just nu.

Lergrytan har varit i ugnen i fyra timmar, i lite drygt 100 grader. Var ska den tillbringa natten? Törs inte ställa ut den på trappen, den kan locka dit oönskade matgäster. Tror den får stå i ugnen, stänger av värmen.

Idag, fredag, varken regnar det eller blåser, bara en lätt vind som låter linden vila. Jag får gå ut om en stund och plocka grenar och kvistar som ligger på backen. Det är disigt, eller molnigt, runt 16 grader. Men först frukost.

Lergrytan står i kylen sedan mitt i natten. Har tagit mitt piller. Tar fram bröd ur frysen till sonen.

Nu ligger en rejäl hög med kvistar och avbrutna grenar utanför min syrenhäck. Vinden igår och i natt var inte nådig mot gamla träd. Och just nu regnar det så smått, bra att jag var ut dessförinnan. Vinden ökar också. Tror det är dags för fika, utan skorpor. Nej, dusch och tvätta hår först.

Googlade Gerda Antti – hon är 96 år gammal, och kom med sin senaste bok (såvitt jag begriper) för tre år sedan, Alla mina dagar. Kunde vara titeln på mina samlade blogginlägg också…