Lördag kväll, Anders har diskat, jag torkat. Middagen var okej, men både ankbröst och rostade grönsaker kunde nog ha varit lite längre i ugnen. Nästa gång ska jag koka både morötter och rödbetor lite innan jag stoppar dem i ugnen.

Det var gott, även om ankan inte blev riktigt som jag trodde. Jag har alltid svårt att få ugnstermometern att hamna på lämpligt ställe, och den drog iväg upp över de 60 grader som angavs i recepten… Jag lät därmed ankan komma ur ugnen kanske en kvart, 20 minuter för tidigt. Den var röd och det ska den vara, men inte blodig, och det var den inte. Grönsakerna var ”al dente”.

Nu laddar vi Jans gamla platta med elkontakten som normalt tar hand om routern. Därmed slipper jag kolla internet och Anders kan senare se vilken film han vill på Netflix eller Viaplay. Anslutningen glappade och var osäker, så jag lade routern åt sidan. Det är inget jag behöver på nätet just nu.

Vi pratar om det som varit, i bådas våra liv och familjens. Minns Anders vistelser i Avesta, hos mormor och moster. Gläds åt det som varit fint, och sörjer annat. Och jag tjatar om att han behöver gå ner i vikt – som om tjat skulle göra någon skillnad. Det som saknas är hans beslut, och beslutsamhet.

Jag jämför med hur jag till slut ändå kunde sluta spela på internetcasinon, det tog tid, jag trillade dit igen, kravlade mig upp och kunde till slut sluta. Innerligt tacksam för att det suget försvunnit. Idag blir jag arg när jag fortfarande får reklam för casinospel, tar bort det direkt. Jag är stolt att jag lyckades.

Just den här dagen är jag också stolt över att jag inte tröstade mig med ett glas vin eller en drink, när jag blev så besviken på den spanska mäklaren. Jag drack te i stället.

Och så är jag stolt över att ha hamnat på andra plats i Duolingos ”emerald league”, och ha gjort övningarna drygt sextio dagar i sträck. Plus att jag faktiskt också kör igenom artrosträningen flera gånger varje vecka. (Promenerar inte så mycket som jag borde, det ska bli bättre när jag väl är nere i ett lite varmare klimat snart.)

Har även gått ner i vikt i brist på alkohol, minus 3-4 kg under de senaste två månaderna. Det behövdes, jag kan se mig i spegeln utan att våndas över min stora mage (den är fortfarande större än jag önskar, men okej).

Heja mig!

Nästa vecka kanske jag får klart för mig om jag vågar provpacka det som ska med till Puerto.

Nu är det söndagsmorgon, jag har just varit ut med en kompostpåse och känt att det blåser, kyligt, 7 grader enligt mobilen. Solen lyser, och värmer kanske lite småningom. Syrran leder wordfeud. Har tagit mitt piller.

Vid tiotiden åkte vi mot Sundbyberg, bilen fullastad (förutom den mat jag tänkt att Anders skulle äta idag, den stod kvar i kylen). Jag åkte hemåt efter att Anders fått in sin packning genom porten, in till Norrtälje och lämnade Bokbörsen-böcker och handlade lite, tankade. Nu hemma med en fika, och köpta djupfrysta kanelbullar (Icas), tinade enligt anvisning i ugn. De förtjänar inte namnet. Nu vet jag det.

Hårdkokar ägg och skalar färska räkor, tänker göra en rejäl räksmörgås till middag. Räkorna nersatta till halva priset, och de är fräscha. De närmaste dagarna får det bli kyckling från häromdagen med fd rostade rot- och grönsaker, blodpudding med bacon och lingon. Jag behöver börja tömma kyl och frys. Tror nämligen fortfarande att jag ska åka till Puerto om nätt tre veckor.

Nu Duolingo.

Får svar om internet, finns i båda de lägenheter jag är intresserad av. Båda har två månaders deposit, åtminstone den ena inkluderar el, vatten och internet i hyran.

Ändrat mig beträffande middagsmat – gör en gratäng med resterna från igår, plus grädde och ost. En bit kyckling till, plus sallad. Räkor och ägg blir lunch i morgon. Eller middag.

Förlorar wordfeud.

Har ätit en mycket god middag. Jag lät morötter, rödbetor etc från igår koka en stund i gräddmjölk, med kryddor och riven ost – och så in i ugnen med riven ost ovanpå också, tills osten fått färg. Kycklingen fick värmas samtidigt. Jag är mätt, och belåten. Har halva gratängen kvar till en annan dag. Lagar ofta för mycket mat, måtten i huvud och fingrar sitter kvar från förr när tre söner och kompisar och vi föräldrar skulle äta middag. Ändå slänger jag mycket sällan mat, det mesta går att äta också efter den första vändan.

Kvart över sex, det mörknar. Jag tänder ljusen på köksbordet och lampan över diskbänken. Disken ligger till sig, ska ta hand om den om en stund. Det blåser ordentligt, och det är vackert med svagt rosa solfärg över skogen långt borta en stund innan det blir riktigt mörkt.

Det här var då det, i augusti – två månader sedan. Boken har jag sålt på Bokbörsen, och någon Dry Martini har det inte blivit sedan dess.