Lördag, vi har handlat och bestämt oss för renskav till middag, med champinjoner och ris eller potatis, sallad. I morgon blir middagen Icas lösfrysta stora räkor, med sallad och kanske hårdkokta ägg. De räkorna är bättre än de danska, enligt Karin. Hittade idag öl som var både alkoholfri och utan gluten.

Vi fikar hemma, en hård smörgås med rökt lax och en av Karins maränger med mandelmjöl är gott tilltugg. Solen lyser därute. Jag gjorde artrosprogrammet i morse, nu Duolingo. Klart. Wordfeudar med syrran, hon leder knappt.

En vända ner till sjön och så småningom tillbaka hem, i solen. Satt en stund på bänken vid sjön, men ville inte bada. 3 500 steg idag, bra.

Karin jobbar med sitt manus, men tar en promenadpaus nu innan solen försvinner. Middagen lagar vi när hon är hemma igen. Hon går den längre rundan runt hjorthägnet, jag försäkrar att vildsvinen inte kommer att anfalla.

Rullgardinen behövs ännu ett tag för att skymma solen. Kaktusen blir bara vackrare med fullt utslagna blommor i en fin laxrosa färg. Den har tjuvstartat november, och det gläder mig. När Karin ville se en bild på yngste sonen och hans vackert rödrosafärgade långa hår – hittade jag ingen. Jag vet ju att jag är dålig på att ta bilder, men nog trodde jag att jag hade någon tämligen nytagen bild. Får se till att fotografera när han kommer hit till nästa helg.

Karin är hemma igen, renskavsgrytan är klar med lök, vitlök och svamp, men kan stå och puttra lite. Ris ska kokas i min formidabla riskokare (köpt på auktion i Broarna för liten slant och länge sedan), sallad ska blandas. Men inte än.

Vi åt en god middag, glömde salladen. Och pratade, om livet, och allt det andra. Vi kan prata med varandra, och lyssna. Lära av varandra. Det är gott.

Söndagsmorgonen är dimmig och kall, frosten försvinner nu när klockan är runt halv nio och temperaturen stigit till 1,7 grader.

Jag gör artrosprogrammet före frukost, bästa tiden att få det gjort. Vevar med armarna medan jag drar med benen i det gröna artrosbandet runt bordsbenet i köket. Kollar nätet med måttligt intresse, Telias webmail fungerar fortfarande inte. Tittat in på Bokbörsen direkt, inga beställningar.

Dimman är skön, inifrån köket. Tända ljus på bordet och det som ser mjukt och omslutande ut, därute. Nog inte lika inbjudande om jag kliver ut på trappen. ”Ser ut” och ”är” skiljer sig ibland åt. Tror att jag tagit mitt piller.

Bilen är täckt av nerfallna löv, och de fortsätter att falla. Karin bakar maränger med mandelmjöl, amaretti morbidi. Det sista ordet betyder ”mjuk” på italienska. En kopp kaffe får avsluta en lång och skön söndagsfrukost. Och nu har dimman försvunnit.

Nu Duolingo. Och wordle, sudoku. Wordfeud leder syster min, men bara med elva poäng. Det är dock hennes tur, så det kan bli många fler.

En stunds läsning, två rutbrödmackor med ägg och kaviar, kanske en promenad i solen lite senare. Har varit ner till sjön och suttit där en stund, vinden var kall. Kanske såg jag en knipa lite längre bort mot vassen. Gjort ren bilen från fågelskit, tagit bort löv. Meningslöst, eftersom det hela tiden trillar ner nya blad. Vinden bidrar till fallandet. Har rensat tinade räkor till kvällens middagssallad.

”Un/El problema”, maskulin form på spanska – därför att ordets ursprung är grekiskan, och ord som slutar på -ma är därmed maskulinum. Lärde Karin mig idag, via AI, när jag var lite förvirrad av ”a” som sista bokstav och ändå ”un”.

Behöver fortfarande få kläm på skillnaden mellan ser och estar. Kollar Google/AI: ser avser permanenta egenskaper, estar mera tillfälliga tillstånd – ser handlar om VAD någon är (identitet, yrke, kön, nationalitet), estar handlar om HUR (vilket tillstånd någon befinner sig i, ledsen, glad, ensam).

Nu gäller det att komma ihåg också…

Fika med Karin och samtal. Sedan fortsätter hon med sitt manus.

”Min” sjö