Fredag eftermiddag, klockan är kvart i fyra och jag sitter på kaféet vid biblioteket, har fixat träningsband gratis på Rehab vid vårdcentralen (nästa gång jag behöver ett får jag ringa och beställa, så att de kan få betalt), lämnat Bokbörsen-böcker, hämtat några böcker på omloppshyllan i biblioteket, bl a Zafon´s Ängelns lek (jag har just sålt det ex jag hade hemma) – nu får jag läsa den i alla fall när jag kommer hem igen. Serendipity, eller så. Tänker inte lägga in den på Bokbörsen nu.

Fick också hörlurarna anslutna till datorn hos mina vänner på radioaffären, gratis, de tog bort dem från telefonen där de var anslutna. De kan inte vara på två ställen samtidigt… Tryck på knappen uppe vid på/av-reglaget, så fungerar anslutandet (försöker komma ihåg).

Har lämnat Bokbörsen-böckerna på Ica, och handlat lite som saknades. Anders jobbar till nu ungefär, är kanske här om en dryg timme. Han ringer när han är på bussen. Vet inte hur länge jag kan sitta här, men de flesta av ungdomarna som var här när jag kom, har nu gått vidare.

Tror härmed att jag fått gjort det jag skulle idag, känner mig nöjd. Syrran vinner wordfeud.

Behöver köpa nya småsockor, men det får vänta till nästa vecka. De jag har åker bara ner under foten.

Nu kommer ett nytt gäng unga människor in, ”jag brukar låta dem sitta här när det inte är trångt”, sade tjejen i kassan när jag kom. Hon fick vänligt några att flytta på sig, så att jag kunde få plats.

Datorn sparar utan anslutning nu, men dokumentet kan inte laddas upp till OneDrive förrän jag ansluter, dvs är hemma igen. Här bryr jag mig inte om något internet.

Tror jag känner att jag ska sitta så här, med folk omkring mig, oftare än jag gör (dvs någon gång emellanåt, jag gör det nästan aldrig). Någonting får mina fingrar att löpa lättare, även om innehållet inte blir ”bättre”. Det som stör mig är ljuden, unga flickor är högljudda, som små barn. Röster och skratt skär i mig.

Mycket jobb med post här, hämta och lämna. Jag inser att de som står bakom disken får lyfta och bära mycket både stort och smått under en arbetsdag.

Personalen vid post-/kafédisken är utbytt, klockan fyra gick en ung man och en annan ung kvinna på.

Jag byter plats och går in på biblioteket igen, sätter mig i en ledig liten ”soffa” och brer ut mig. Tror de stänger klockan fem, jag tänker nog bli här till dess. Vem vet vad jag hittar på att skriva under tiden, femtio minuter.

En man som ser lite sliten ut sitter och nästan sover i en stol, två svarta män sitter vid varsitt litet bord, en skriver på en dator, en ung kvinna läser en tidning, ett äldre par sitter till höger om mig. Hon läser en bok, håller den framför sig på ett sätt som ser obekvämt ut. Han pillar med sin mobil, kanske läser han också. Mobilsidan ser ut att vara fylld av bokstäver.

”Den slitne” bläddrar med några tjugor, och stoppar ner dem i fickan igen. Kanske är han hemlös, och har sökt sig till värmen här inne. Han sneglar under lugg åt mitt håll.

Här är ljuvligt tyst. Hon som en gång talade om för mig att man inte får prata i telefon härinne, går nu med bestämda steg bortåt i lokalen. Hon verkar jobba fredagseftermiddagar, jag pratade med Anders den gången. Hoppas han inte ringer så hon får anledning att tillrättavisa mig igen.

Nu gick han ut, mannen, med sin väska över axeln. Människor kommer och går hela tiden. Några går raka vägen in i biblioteket, andra stannar för att lämna tillbaka böcker. Någons skor gnisslar, några småpratar när de går ut, barn leker tyst innanför det område som är tillägnat barn. Flera ungar är halloween-målade med förfärliga ”blödande” sår i ansiktet.

Tjugo minuter över fyra ringer Anders, på bussen. Det tar ungefär en timme tills han är här. Sista kvarten får jag väl sitta i bilen. Nu har paret packat ihop sina pinaler, kvinnan går med rullator och mannen bär kassarna med mat och böcker. Kanske till en bil utanför, kanske till lokalbussen, eller så tar de en promenad hem.

Biblioteket gör reklam för sin bokmässa, som äger rum i november. Kul att de fortsätter med att arrangera den. Tror jag sålde en bok den gången jag var med.

Kvart i fem sitter jag i bilen och väntar på bussen med Anders. Har dragit tillbaka sätet så långt det går, och har datorn lutan mot ratten. Bilen har inte immat igen än. Får nog vänta en dryg halvtimme. Jag är alltid ute i alltför god tid, utom när jag missar tiden helt. Någon gång i livet har jag nog glömt bort avtalad tid. Det här med att alltid komma för tidigt har jag kanske med mig från tiden i folkskolan, då det var mycket skamligt att komma för sent. Om det var överläraren man fick bannor av, eller rektorn (lite senare, i realskolan) minns jag inte. Bara hur det kändes att vara rädd att komma för sent.

En av mina historier om mig.

Jag går ut när jag tror att bussen kanske kan komma. Det gör den inte, och jag går in i väntsalen i gamla stationshuset. Där sitter den ”slitne mannen” tillsammans med flera andra tämligen alkoholiserade män, varm mötesplats. Jag går ut igen efter en stund, Anders kommer med nästa buss och vi åker hem i mörkret.

Skalar potatis till potatismos, värmer revbensspjället, och äter en god middag. Jag tar ett halvt glas rödvin till maten, Anders får ett helt, en Bordeaux, Chateau Malbat. Gott. Så småningom diskar Anders.

Mina hörlurar fungerar nu med datorn, jag är tacksam att radiobutiken i Norrtälje finns och att killarna där vet vad de gör. Det gör även den unga kvinnan som jobbar där, men idag var hon inte inne.

När jag åkte ut från gården såg jag skylten ”Jakt pågår”. Så någon sorts jakt var det, hoppas jag får sova lite längre i morgon.

Nu kan jag byta band