2 november, klockan två på eftermiddagen, mobilen säger att det är 30 grader här – och det känns så. Den talar också om ”diskret luftfuktighet”, det är fuktigt nog för min del.

Jag har handlat på Alteza, trist storbutik som ligger nära, och tog sedan en promenad till stranden. Och där satt Martti, som vanligt med en stor caña framför sig. Det var fint att ses igen och stämma av. Han har nu lämnat Tyskland och anställning, och är nöjd med överenskommelsen. Har varit här större delen av tiden sedan sist. Hyr en lägenhet, och vet inte var eller hur han ska leva resten av livet. Jag bjöds på en liten öl, vi pratade och så småningom gick jag ”hemåt”.

För varmt och fuktigt ute. Just ingen vind. Nu hemma och ska duscha om en stund, det behövs. Folk badade vid stranden, men havet såg inte så roligt ut. Och det är förmodligen måttligt renare än när skyltar avrådde från bad – det lär inte ha hänt mycket på fronten reningsverk.

Det blir sallad plus färdig ”salad russe” och en köttbit till middag, kanske stekta bruna champinjoner också om jag ids. Värmen gör mig lat. En av kylens öl till, något vin har jag inte köpt än.

En bok på spanska låg i en låda. Hay momentos que deberían ser eternos, av Megan Maxwell. Har bara läst ett par sidor, men tycker mig förstå det mesta. Asimismo trodde jag betyder samtidigt, kollar. Det betyder dessutom. Där fick jag för att vara stöddig. Men kul ändå att läsa på spanska, nu Duolingo.

Fikar med färsk liten baguette och inhemsk hårdost, irländskt smör (som jag nu ställt i kylen innan det blev flytande). Osten är som hård och torr Svecia ungefär, lite knastrig och lite smak. Ingen osthyvel förstås, och jag glömde min hemma. Får använda den enda stora kniv jag hittills hittat, den är STOR.

Saknar en skön fåtölj att sitta och läsa i. Jag får testa soffan, som lär ska gå att bädda. Men saknar lampa i närheten. I morgon ska jag botanisera i stan, tidigt på förmiddagen. Nu har datorn ändrat från Norrtälje till Puerto de la Cruz, och säger ”soligt” med bild på glödande sol, 25 grader. Por supuesto – naturligtvis. Har hittat skärbräda som ser väldigt oanvänd ut. Därmed har jag hackat vitlök, och skivat champinjoner grovt. Men än får middagen vänta.

Hittar ett rent lakan i förvaringslådan under sängen (man lyfter upp det hela, så visar den sig). Örngott hänger på stolarna för att torka riktigt till natten, har inte sett flera örngott någonstans.

Köket är fräscht och fint, bad- och toarummet likaså. Och det är skönt, gillar inte junkighet just på sådana ställen. Det är lite väl mycket pynt överallt för min smak, jag ställer undan. Plockar ner färgglada solfjädrar (ett ögonblick tvivlade jag på att det var rätt ord, låter så konstigt) från väggen i sovrummet. Där kan min morgonrock hänga i stället, bra krok.

Nu dusch. Brer ut min blöta handduk över ett par stolar. Ingen idé att hänga ut. Hittar hårtorken, och kommer efter en stund underfund med att handtaget går att vrida, så att det sitter ”normalt”. Letar i köket efter stekpanna, hittar ingen. Till slut, inkörd på sidan av ett djupt skåp så att jag måste stå på knä för att nå den, en ny stekpanna. Klockan är nu fem, men jag väntar ännu ett tag med att steka champinjoner och vitlök.

Det skymmer nu så pass att jag tänder batteriljusen. Kanske också några av de värmeljus som är utspridda här och där, i keramikljushållare. Konstgjort olivträd i hörnet vid teven, dito hängväxt på byrån nära ytterdörren, och en typ svärmorstunga på bänk under teven. Annat konstgjort blom i kruka vid soffan. Jag saknar mina blommande pelargoner, men de här slipper jag vattna.

Jag gläds åt mina fina silverljusstakar, lysningspresent från min mormor och morfar, när Jan och jag gifte oss 1962. De trodde nog inte att ljusstakarna en gång långt senare skulle följa med till Teneriffa.

Så har jag också hittat plastpåsarna med kosttillskott i ett av de många facken i min ryggsäck. Tror mig ha koll just nu…

Solnedgång här halv sju, om en nätt timme. Mobilen hävdar 28 grader. I morgon lite högre, och på tisdag ännu lite varmare. Därefter går det ner till mera uthärdliga 25-26 grader. Tror detta är ovanligt varmt, här så här års. UV-index lågt, luftfuktigheten 44 procent.

Kvart över sex, behöver tända taklampan i köket för att se vad jag gör. Dags att göra färdigt middagen, svamp och vitlök är klart. Nu ska köttet stekas, solomillo på spanska är mör fläskfilé. Tror det är vad jag köpt, det ser väldigt rött ut så ett tag liknade det oxfilé. Som heter något annat. Här finns ingen spisfläkt så öppet fönster gäller.

Nu har jag ätit solomillo, iberisk fläskfilé (från Brasilien tyckte jag mig se). Den var god, saftig och mör, och god var även svampen – men färdiggjord ”salade russe” behöver jag aldrig köpa mera. Nu gäller det bara att komma ihåg det också. Jag är mätt, halva köttbiten blir smörgåspålägg eller middag i morgon, med något annat till. En tomat som jag åt försiktigt för att verkligen känna smaken gjorde mig besviken – den var precis som tomater hemma, smaklösa.

Tänkte lyssna till spanska på teven, fick igång diverse kanaler – men inte ljudet. Så jag stängde av igen. Det känns fortfarande både varmt och fuktigt, men nu är det svart utanför mina få fönster. Jag har dragit ner persiennerna, den som eventuellt går i trappen behöver inte kunna se rakt in till mig. Huset verkar lugnt, och tyst – vilket kan bero på att mina hörapparater ligger på bordet.

Pratar en stund med Anders, som mår bra och ville veta att jag gör det också.

Två vägglampor, en vid bordet och en vid soffan, tänds tyvärr samtidigt som den skarpa lampan precis innanför ytterdörren – det sammantagna ljuset blir nästan plågsamt. Så nu är här klen belysning i form av en bordslampa på en byrå nära ytterdörren (byrån går inte att öppna mer än på ena sidan, spelar ingen roll).

Lakan på eftertork

Solomillo

torkställning…