Klockan ett torsdag regnar det fortfarande. 21 grader varmt. Jag stannar inne, gör kanske pannkakor till middag idag. Måste inte handla mat. Promenerandet får vänta. Har gjort Duolingo, bloggat, funderat. Nu wordle etc. Tar slut för fort.
Borde är ett ord jag inte gillar. Jag borde nu jobba med texten om Agnes – efter hennes spelmissbruk, sonens död, särbons död, ex-makens demens och död. Men det är för mycket död. Tror jag hoppar över alla döda, minns och sörjer dem, men orkar inte skriva deras historia nu. Och spelmissbruket är också historia. Så vad är kvar? En gammal kvinna i en studio i Puerto de la Crux, Teneriffa. Inne eftersom det regnar fortfarande. Igår lät jag Agnes vara irriterad efter en digital skrivträff. Undrar vad hon är på för humör idag, när hon inte kan gå sig trött? Eller se något annat än väggarna.
Hon är ensam med sig själv – ett ganska vant tillstånd. Ibland leder det till många ord och levande skrivande, ofta blir det enbart omtugg.
Skriver gör hon ändå. Fingrarna behöver gymnastiken, och ibland är hjärnan med. Hon dricker mycket vatten, också när hon inte är ute i värmen.
Jag gick ut när regnet upphört, varmt och fuktigt. Spår (nerfallna löv och frukter från träden) av stormen i natt överallt. Och poliser, brandbil, ambulans efter vägen till stranden, nära den italienska krogen som jag inte minns namnet på – något hade hänt där. Jag gick runt några kvarter för att gå vidare till stranden. Vände när jag såg att caféet inte var öppet, det blev bara 3 800 steg idag. Handlade frukt, en slät avocado och lite annat på Super Cor (nära Alteza, som jag försöker undvika). Det var nog där jag köpte den avocado som var så bra häromdagen.
Kanske blir det en croque Monsieur i kväll, har nu ingredienserna. Mina avocados får mogna i lugn och ro. Har gurka och paprika till.
Den salsa jag köpte var mild, såg mig inte för. Kanske är den bra ändå, oststänger blev det också. Jag gör mig en drink nu när klockan snart är fem, och läser en stund.
De snurriga ostpinnarna till den milda salsan var gott. Just nu känns det inte som om jag behöver någon middag, men det kan ändra sig.
Det ändrade sig, en croque Monsieur var god. Hade ingen riven ost, så jag tog en skiva emmenthaler, inte lika bra som med riven ost. Men gott ändå. Förstår inte att jag aldrig lärt mig göra detta tidigare. Har diskat, utan propp.
Pratar med yngste sonen, och vi är överens om att vi båda är ”bra med ord”. Han hade inga problem efter vaccineringarna i lördags. Var nöjd att han fått dem.
Klockan är drygt sju, det är mörkt därute, och om det regnar eller stormar så vet jag inte det. Varken hör eller ser. Men jag såg vågorna, som kom in i muelle idag, de var ibland förskräckande stora och våldsamma. Tror människor har förstått att det är farligt, såg ingen knalla omkring på murarna runt den gamla fiskehamnen idag. Såg också mannen som jobbar på caféet ovanför hamnen, han som hoppade i sjön och hjälpte några av de som svepts iväg av vågen. Hoppas han får något för sitt mod (eller det kan kanske kallas dumdristighet), han hann nog inte tänka, bara gjorde. Han kom springande till caféet när jag passerade, så han verkar i alla fall ha bra kondition. En vardagshjälte. Det vet i alla fall han, och de han räddade.
På lördag kanske jag ska leta mig fram till det engelska biblioteket. Min läshunger är påtaglig, och jag läser inte på tyska, även om jag kanske skulle klara det. Gillar inte det språket. Och spanskan är fortfarande för klen. Jag lär mig enstaka ord, och kan sätta ihop enkla meningar. That´s all. Not enough.
Har nu sett en Netflix-film, 27 nätter, om en argentinsk kvinna som togs in på mentalsjukhus. Hennes döttrar, eller åtminstone den äldsta, menade att hon gjorde av med den förmögenhet de ville ärva… Kvinnan som skulle låsas in var 83, påstods vara dement, var det inte, men möjligen excentrisk. Bra film. Och spanska talades, parallellt med textad svenska. Klockan har hunnit bli nästan tio, jag inser att film- och tevetittande tar tid. Nu har det fått ta den tid jag är villig att ge. God natt.
Fredag morgon artrosprogram, Duolingo, wordle, sudoku, piller. Nu, klockan är strax tolv, ska jag klä på mig och gå ut. Ingen bild idag.
Kram i ensamheten. 🙂 ❤
GillaGillad av 1 person
Du är en bra kompis för Agnes! Änglarna ser och vet.
GillaGillad av 1 person
Kram tillbaka!
GillaGilla
You are never alone.
Tänk på de 100-tals, kanske 1000-tals medmänniskor du räddat från spelande, tröstat, peppat, informerat och givit hopp, allt tack vare din första men inte sista bok.
GillaGillad av 1 person
Gilla täcker inte min uppskattning av det du ger mig, Jack! Tack!
GillaGilla