Söndag, den sista i november och den första i advent. Här känner jag inte av någon julstämning eller julstress – temperaturen håller sig över 20 grader varje dag, även om det också är lite molnigt. Jag inser att jag behöver blogga någon gång emellanåt, om jag ska behålla de trogna som prenumererar på bloggen.

Idag tog jag fel på svensk och spansk tid igen, trodde det var en träff i Ewa Å´s grupp om bokutgivning klockan 14 här, det var 14 där – och 13 här… Då var jag fortfarande ute på stranden och såg på havet i sällskap med Martti, som bjöd på en caña. Martti kunde också peka ut riktningen mot Tauro, motsatt mot den jag trodde igår. Ibland är det inte mycket som blir rätt. Ingen katastrof varken det ena eller det andra, tror frågestunden filmas så att jag kan titta efteråt. Och Tauro ligger kvar, kanske jag försöker hitta det där engelska biblioteket igen.

Har lyckats få till det med app för att läsa böcker från biblioteket i Norrtälje. Så nu kan jag låna där, när jag nu inte hittar andra böcker.

Har gjort Duolingo för idag, tagit mitt piller i morse till frukosten. Klarat wordle och sudoku också. Kollat vikten som ligger still runt dryga 65 kg, det är jag nöjd med. Och jag har läst och redigerat i mitt kundmanus, har bara börjat – men det lovar att bli spännande. Uppskattar en kund som litar på mitt omdöme så till den milda grad att jag får ändra direkt i manus. För säkerhets skull markerar jag mina ändringar med rött, så att författaren ser vad jag gjort.

A menudo betyder ofta på spanska. Och el retrato är porträttet. Vissa ord har svårare att fastna i mitt huvud än andra.

Funderar på om jag ska orka gå ut igen, och besöka den indiska restaurangen som ligger ganska nära. Sondotter Sofia och jag var där när hon besökte mig i vintras, och de var både trevliga och serverade god mat. Annars blir det sallad här hemma, kanske med tonfiskröra och ägg. Känner jag mig själv rätt stannar jag inne. Men än är klockan bara halv tre, här. Har just messat sonen Anders och gratulerat på namnsdagen. Råkade se att det är idag, när jag ögnade igenom Aftonbladet. Namnsdagar är annars inget jag kommer ihåg.

Häromdagen var jag in i kapellet på den stora kyrkogården som ligger i närheten. Vackert, med fräscha blommor. Inte så där överdrivet ”guldigt” som kyrkor här ofta är. Jag sätter mig ibland på en liten bänk där utanför, och bara vilar i lugnet omkring mig. Gravarna sköts om, blommor vattnas och byts ut. Ibland av anställd personal, ibland av människor som på något sätt hör ihop med den eller de som ligger i gravarna. Många har stora och påkostade monument över sin grav, sällan anspråkslösa gravstenar. Många finns i väggarna, med porträtt och blomsterutsmyckningar.

Nästa vecka ska jag ta mig an en skrivutmaning – minimum 600 ord varje dag i veckan blir 3 000 ord på fredagen. Första kapitlet i min bok. Jag får redigera kundmanus på morgonen och ta en havspromenad därefter, innan jag börjat mitt eget skrivande. Förmodligen finns det också möten i skrivgruppen under veckan, men det har jag inte kollat ännu. Ibland känner jag mig nästan som om jag fortfarande är anställd och har möten och saker att göra, ofta. Samtidigt är det kul, det får igång mig, väcker mig ur den letargi som ibland tar för stort utrymme. Och jag bestämmer själv hur jag använder min tid.

Än kan jag fatta mina egna beslut, än är jag så oberoende som jag vill vara länge till. Samtidigt som min hjärna påminner mig om att det kan bli annorlunda, fort. Oväntat kanske, eller mera som en konsekvens av ”normalt” åldrande. Ingen vet när och hur, och det är nog bra.

Kontrasterna är stora…