Lördagsfynd

Lördag, vaknar tidigt och går ut efter frukost, 17-18 grader och blåst, men inte som igår. Hittar till Taoro och loppisen utanför kyrkan. Där finns engelska böcker, 3 för 1 Euro – så jag bar hem tre tunga böcker. Två av Moyes, en av Ahern, har förmodligen läst dem tidigare, men det brukar inte spela någon stor roll med den sortens förströelselitteratur.

Nöjd, fick mig en cortado efter vägen ner, och så småningom en caña vid hamnen. Hejade på camareran från hamnkaféet, hon känner igen mig nu. Kanske bor hon däruppe, och var på väg till jobbet.

8 100 steg, de flesta trappsteg, uppåt. Taoro ligger högt uppe ovanför Puerto. Mera ”åt vänster” från Charco räknat, än jag riktigt hade klart för mig. När jag inte hittat har jag gått för långt ”åt höger”. (Vet inte väderstrecken.)

Behöver inte promenera mera idag, klockan är visserligen bara halv ett – men jag är nöjd att vila knän och resten nu. 21 grader, halvklart. Dis över havet, som jag bara såg däruppifrån.

Tar en paracetamol, har ont i knäna. Länge sedan de kändes så ansträngda – förmodligen därför att det är länge sedan de behövde anstränga sig så i trappor uppför, och backar nerför. Undvek trapporna när jag gick ner från Taoro, men det hjälper inte stort, knäna gillar inte att gå i nerförsbackar.

Pratar med yngste sonen, hans fotled känns bättre, och han jobbar igen på måndag. Skönt att han har helgen att ta det lugnt.

Fixar Duolingo, wordle och sudoku.

Nu ska jag äta en mandarin, och läsa en stund. Duschade och tvättade håret också, och satte på en tvättmaskin med ljus tvätt, några kökshanddukar och mina linnebrallor. Nu sitter jag i soffan och väntar på att håret ska torka. Här finns hårtork, men jag har inte tålamod att torka håret helt torrt. Har tagit fram en tysk korv ur frysen, och en burk vita bönor till middag, plus en avocado som nog börjar bli bra.

Läser lite I The last letter from your lover av Jojo Moyes. Den har jag nog inte läst tidigare, och den känns seg. So far. Har sett två gröna papegojor i frihet idag. Och en fet råtta, som fick bråttom när jag gick förbi. Den första råttan här, har bara sett en mus tidigare.

Tror tvätten får plats på ställningen utanför fönstret. Mina knän vill inte gå i trappen upp till taket. Byxorna kan torka på en galge härinne.

Syrran snodde nyss ”min” plats för ett bra ord i wordfeud, omgången är snart slut och hon vinner igen, men med lite färre poäng än vanligt. Det är en skillnad. Jag lär mig att hennes strategi är att utnyttja det jag kunde ha använt (när hon har rätt bokstäver) – jag behöver bli bättre på samma sak. Om jag lever tio år till kanske jag blir lika duktig som hon på det här! Men, som 94-åring får jag nog vara glad om jag minns vad wordfeud var.

Tänder mitt gravljus, som brinner fint.

Ser på nätet att Kanarieöarna är ”no-go-zone” för någon reseexpert – för många turister, för lite fungerande infrastruktur som avlopp, bostäder för den lokala befolkningen, med mera. Och ingen förändring till det bättre verkar vara på gång. Kan tyvärr bara hålla med om den beskrivningen. Att det är tillåtet att bada (om inte vågorna är farligt höga) törs jag inte ta som ett tecken på att vattnets kvalitet är bättre nu, än för något drygt halvår sedan då myndigheterna avrådde från bad. Och turister som badade ändå, blev sjuka.

Fortfarande går avlopp ut i Atlanten. Fortfarande har de som är infödda här svårt att hitta boende, eftersom turister med pengar köper lägenheter, eller – som jag, utan förmögenhet – hyr till kostnader som ingen infödd har råd med. De jobb som turismen skapar ger inte några höga löner.

Kanske är det dags att fundera över ett annat resmål, till i höst och nästa vinter. Förutsätter än så länge både att jag har råd, och att jag är frisk. Vägrar att ha tänkbart elände i åtanke, förrän det är manifest, vare sig det är personligt eller omfattar hela världen.

Tvätten hänger på tork. Jag gör mig en Dry Martini, äter en After Eight. Oliverna avstår jag ifrån idag, fuet likaså. Klockan är halv fem, men det är inte mörkt än. Inser precis nu att jag lyckats stänga av eldosan på golvet – nu är den på igen och laddar laptopen (och förser kylen med el). Det kan inte vara någon lång stund, förmodligen när jag nyss drog ur hårtorkens sladd. Tur att jag såg det.

I morgon får jag köra igenom artrosprogrammet igen. Jag och mina knäleder mår bättre om jag gör det åtminstone tre gånger per vecka. Gärna varannan dag.

Ser på nätet att man i Sälen lär ha kört samma facklor som i Schweiz, efter den katastrofala branden där. Hur dum får man vara? Taken i Sälen var av trä, möjligen aningen svårare att antända, men ändå. Galet.

Glad att jag tror att ingen av de mina befinner sig i sådana lokaler eller sammanhang.

Syrran vann förstås wordfeud. Nu börjar vi om. Och hon startar med ett ord för 64 poäng…

Men vad pågår i Venezuela? Vad har USA där att göra? Makt och pengar igen. Vet för lite om den regim som nu verkar störtas, men blir rädd för Trump´s och USA´s självsvåldiga agerande både här och där. Över hela världen. Wordfeud och världsherravälde – samtidigt, min värld.

I kväll är jag lätt hispig, läser än i den ena boken, än i den andra, stänger av och slår på min dator, skriver några ord, hämtar vatten, äter en After Eight till, diskar en sked som sluppit undan tidigare. Upp och ner, fram och tillbaka, ingen rast, ingen ro. Inte för att jag gör något viktigt, något som behöver ske. Jag bara skvätter hit och dit.

Kroppen är fortfarande trött efter alla trappstegen upp till Tauro, och backarna ner. Jag har dragit ner de rullgardiner som fungerar, en – här i vardagsrummet, går inte att rubba. Bekymrar mig lite om jag får någon gäst som ska sova i soffan, den är mitt för det fönstret ut mot trappen. Ett senare problem.