Manikyr, pedikyr och lördag

In medias res – pang på rödbetan. Hur skulle det se ut för det jag skriver här? Rakt in i mina försök att inte dricka alkohol alls? För ett makligt dagboksskrivande är inte särdeles dramatiskt, har svårt att hitta ett starkt driv – eller

just nu lyssnar jag med öron som fortfarande har hörapparaterna kvar (glömde ta ur dem när jag kom hem) och hör alltför väl hur någon kommer eller går utanför min dörr. Kanske den unga killen som igår bodde mitt emot, kanske den man jag inbillat mig är ryss eller liknande, i andra lägenheten på mitt plan. Nu har vem det än var tydligen antingen tagit hissen ner (eller upp), eller gått in i sin lägenhet. Det är tyst igen.  

Klockan är kvart i sju, det är mörkt ute och jag har tänt både lampa och ljus. Och batteriet i ena hörapparaten talar om att det behöver bytas. 17 grader och halvklart, enligt mobilen.

Just nu struntar jag i alla lärdomar från kloka författarcoacher. Ids inte försöka omsätta allt i mitt skrivande. Det riskerar att självdö om jag faktiskt förstår hur mycket jag inte kan, inte begriper eller förmår att ta till mig. Så den där in medias res får ta igen sig annanstans. Jag byter batteri, och dryck. Men hörapparaterna får vila.

Jag tittar på mina fingrar, naglarna är nu så kortklippta att de ser avbitna ut. Det ändrar sig fort.

Skickar hälften av texten kring ”feelgood för oss gamla” till ChatGPT – och får fina tankar tillbaka. Jag behöver låta dem landa, men är fascinerad av hur mycket som verkar användbart. Och hur kul det känns!! Jag kunde till och med spara min chatassistents tankar, efter fråga om hur göra.

Lördag, vaknade sju och somnade om halvt om halvt, men kom ur sängen kvart i nio. Frukost, wordle och sudoku som gick bra, ut. Med sopor och därefter mot långa backen upp mot loppis. Hittade två böcker, bl a Wodehouse´s Thank you, Jeeves, för 1 Euro, en nyutgåva av den första Jeeves-boken. Läser att Wodehouse blev adlad vid 93 års ålder, och dog 45 dagar senare.

Drack en cortado och åt en bit ostkaka, som just inte smakade någonting idag. Satt vid samma bord som en man från Berlin, vars hustru gick runt och shoppade. Fyra mandariner hos frukt och grönsaker däruppe.

Och marmeladgodis på Sabor Español nära Charco, medan jag tog mig hem längs havet. Satt där en stund, liksom i den lilla parken vid kyrkan. Pratade med Anders som mådde bra. Gick hem. Mötte Martti på väg ut, i porten. Nu är klockan två på eftermiddagen. Drygt 7 000 steg idag, stjärnfall. Har gjort Duolingo.

Syrran vinner wordfeud med åtminstone 143 poäng! Hennes tur. Hon vann med 128 p (om jag räknat rätt).

Jag förbereder tonfiskröra till middagen. Finhackad snäll lök, hackad grön paprika, dill från burken i frysen, tonfisk i vatten, majonnäs, färskost med örter, kapris, syltlök och kryddor. Gott, kokar kanske ett par små potatisar till, annars bara sallad. Nu får röran stå till sig i kylen. Gör min Pellegrino-drink när jag ändå är i köket.

Nu till soffan och lite läsning. Att läsa Wodehouse blir en skön kontrast till all galenskap i världen. Media av alla slag är fyllda av avsky för mordet på en kvinna i USA, vicepresidenten hävdar att ICE-mördaren sköt i självförsvar – han försvarade sig mot en kvinna som just talade om för honom att hon inte var arg på honom. Då sköt han, i huvudet med flera skott, och kallade henne ”fucking bitch”. Män mördar kvinnor.

Jag tar paus. Efter att ha läst ett tag skalade jag potatis och kokade. Åt min middag, lade till en härlig avocado till tonfiskröran. Nu är jag mätt.

Kollar Facebook, som kokar av kommentarer till mordet på Renée Nicole Good i USA – och maktens företrädare som beskriver det hela som en rättfärdig handling. De ljuger trots att filmer, bland andra mördarens egen, visar något helt annat än en kvinna som försökte köra undan en man med vapen. Parallellt har ytterligare människor dödats av ICE, Trump´s legitimerade mördare.

Jag förtvivlar, men tror och hoppas samtidigt att något ändå till slut händer i USA. Att människor får upp ögonen för det som pågår – att ha en galen president gynnar inte någon.

Stänger av för idag. Vill inte få i mig mera av T´s olagliga interventioner, genomförda eller planera

Ett hörn i mitt kök

Profilbild för Okänd

About beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar