Tisdagsmorgonen är sval, 18 grader och molnigt, inga regnvarningar. Min frukost och wordle, sudoku är avklarat vid 10-tiden. Nu ska jag bara klä på mig, därefter ut och bort till brödbutiken för inköp av valnötsbröd.

Gick till El Panadero, men inte hade de något valnötsbröd, det fick bli annat. Informationen där haltar. Hem med brödet, efter en cortado vid hamnen. Gick så vidare till havet och satt med Martti en stund, ytterligare en cortado. Han hade paraply med sig, jag hade det inte – och jag gick hemåt efter en stund. Hann till Calle el Lomo och massagestället, innan det började regna. Nu har jag bokat en tid för massage i morgon klockan 10. Vidare till Alteza, och Pellegrino och ett par skivor kokt skinka, tänker göra Croque Monsieur i kväll. Medan jag var inne i butiken kom en rejäl skur, när jag kom ut hade regnet upphört.

Nu klockan två är jag hemma, men poncho över axlarna. Mats gamla chinos passade mig idag, och det var skönt med långbyxor ute. Att inte dricka alkohol i någon form har sina fördelar, magen minskar i omfång och brallorna känns åter bekväma. De har hängt i garderoben sedan jag kom hit.

17 grader och ”några få skurar”, mobilväder.

Jag går inte ut mera idag, antalet steg blev 7 200, stjärnorna faller ymnigt.

Duolingo. Och en stunds internet i olika skepnader. Ingen direkt uppmuntrande. Men, jag sitter bra i soffan, jag ska just nu göra mig en Pellegrino-drink med citron. Idag hade nämligen Alteza fått in Pellegrino igen.

Fick just poäng för engelskt ord i svenska wordfeud, upphör inte att förundra mig. Syrran lärde mig häromdagen att hon alltid provar, även om hon inte tror att ordet ska fungera. Så det gjorde jag – och det gick hem. Bara 8 poäng, men lade mig i vägen för syster min.

River ost till kvällens middag, tar fram smör så att det går att bre. Resten får vänta. Om en timme är det skrivkurs, tema ”komma igång”, frågor och svar – tänker lyssna och kanske lära. Har inte några frågor jag behöver ställa.

Det var ett bra möte, utan att jag är särskilt aktiv – några tankar: Vad är syftet med min bok, vad vill jag säga, vilken känsla vill jag att läsaren ska få, vid läsningen av det hela, men kanske framför allt av det sista kapitlet i boken (frågan ställdes utifrån ett sista kapite). Vilken känsla vill jag skapa, och varför är jag den som kan det?

Tror frågeställaren också pratade om döden (hörde dåligt) – vad vill jag med att prata om ålderdom och död, om att kunna, vilja, orka eller inte orka? Friktionen där, nu pratar Jeeves med mig, angående det andra manuset – men det passar in här också.

Vad tror jag att läsaren känner inför döden, generellt? Och personligt? Den egna döden, den som gänget i huset inte så gärna pratar om. Den som kanske kunde vara ett tema där, enligt Jeeves.

Vad känner jag inför min egen död? Sorg – över allt som aldrig blev, över det som nästan blev, också över det som blev – och ”blev” är ett dåligt ord i sammanhanget. Inget ”blir” – jag har skapat mitt liv, i samspel med andra och utan det samspelet, skapat det ändå. Utan skuld(er), utan skam – numera, det tog några år att göra mig av med skammen efter spelmissbruket. Och de ekonomiska skulderna, likaväl som de emotionella – framför allt till min sambo, som blev särbo, och som ändå fanns kvar, om än påverkad av mitt svek. Han är död sedan snart tio år, jag kan inte förändra nånting i den relationen.

Och jag var vid min ex-makes sida under hans sista år, när hans demens tilltog och han också dog. Där känner jag mig inte längre skyldig nånting – tror att jag längre tyckte att jag skulle ha skuldkänslor över att jag ville skiljas efter många år. Han ville inte och han blev ensam. Försöker se hans ensamhet som hans val. Kan inte göra nånting åt det heller. Båda mina män är historia.

Snart är jag det också, eller snart – vem vet, jag kanske lever till 120. I så fall har jag drygt 35 år kvar, tror inte jag vill det. Men några till, snälla…

Tack till kompisarna i skrivkursen och till Jeanette, som jobbar och stretar på med att få igång oss.

Nu ska jag laga mat. Och det blev gott. Läste också ut Moyes´s bok The last letter from your lover – som visade sig vara bättre än jag trodde först. Kom inte i säng förrän vid elvatiden.

Bilden har absolut ingenting med texten att göra – men, jag längtar efter min frysta cheesecake. Jag kanske kan göra en liten variant, men då måste jag tömma frysfacket först…