Som vanligt har jag inga idéer om vad jag ska skriva. Och nya intryck, av människor och utemiljö, blir det inte idag om jag tillbringar mesta tiden i soffan. Då blir det glimtar ur den inre monologen, i den mån den förekommer. Det gör den hela tiden, men allt går inte att urskilja, ofta är det en enda sörja av ord och tankefragment, känslor.

Undrar om det alls går att få tyst på det där ”babblet” i hjärnan? Meditation och mantra är sätt som jag använder ibland när jag behöver. Hypnos kan nog också fungera. KBT. Ge hjärnan något annat att ägna sig åt, försöka styra bort från det vanliga till något kanske oväntat. Just nu stör mig inte min monolog, den är inte särskilt aktiv eller högljudd.

Jag ska mejla Alejandra (mäklare) om att en av ”rullgardinerna” inte går att rubba, den sitter fast upptill. Och om någon ska sova i soffan är det inte bra, ljuset från trappen faller in i rummet. Skickar mejl, och har lärt mig att persiana kanske är det ord jag inte kunde. Passade på att klaga över kylen samtidigt, och beskrev hur jag får ställa mig på knä på golvet för att se vad som gömmer sig längst ner.

Hittade ett uttryck på nätet, som fastnade. Handlade om att sluta dricka alkohol, utan att bekänna sig till AA´s möjligen rigida etikett ”alkoholist” – han hade ”practised drinking drinks, wine, beer”, nu tränade han på att dricka vatten i stället. Gillade synsättet – och tränar på att dricka Pellegrino med citron, när jag tidigare gjorde mig en drink eller tog ett glas vin.

Klockan är tolv, och jag börjar redan tröttna på att vara inomhus. Sticker ut armen utanför ett fönster och kollar om det regnar. Det verkar det inte göra, så jag går ut, med paraply och sopor.

Slängde sopor och tomma vattenflaskor, gick bort mot havet, fullt vid borden på caféet och inga parasoll uppe. Var tacksam att det var fullt, det började regna när jag gick hemåt. Och ingen lätt eller kort skur, det vräkte ner, trottoarerna blev som sjöar, glad att jag hade mina svarta plastiga flipflops på fötterna. Paraplyet var bra att ha, skyddade hyfsat mot blötan.

När jag var vid hamnkaféet hade det slutat regna, så jag lade min Alteza-kasse på en stol och fick min cortado. När jag gick därifrån låg kassen kvar på stolen. Nåja, någon annan kanske kan slippa bli blöt om baken, jag har en sån kasse till. 5 100 steg, inga stjärnor idag. Men skönt att jag ändå gick ut.

Väl hemma bytte jag kläder, det mesta var om inte vått, så fuktigt. Köpte vatten på Alteza, och en stor palmerita, halva går åt nu till en kopp te, igen. Köpte också några stora potatisar, vill göra mos till middag.

Gör Duolingo. Och wordfeudar, leder med femton poäng, inte mycket att ha när man spelar med min kära syster.

Nu ska jag läsa. En bok på svenska, Cecelia Ahern (igen), Gåvan. Känns umbärlig. Och därför har jag nu sett alla tillgängliga avsnitt av Maries och Bills renovering av sitt palazzo Cirillo på Sicilien – härlig inredning, vackert, mycket arbete och mycket pengar. Ett fint program.

Så gör jag färdigt middagen, kör bacon i mikron på hushållspapper (mindre matos), kokar potatisen och mosar den med gaffel, värmer en liten skvätt mjölk och lägger i en klick irländskt smör, kryddar. Två stekta ägg till blir nästan för mycket – och jag har förstås gjort för mycket potatismos också, så det blir potatisbullar någon dag. Inga lingon tyvärr.

Diskat. Kvart i sju. Sitter nu i soffan och är mätt och varm. Det regnar lätt fortfarande eller igen, vet inte vilket, 17 grader. Möjligen lite regn även i morgon. Laddar hörlurarna och kollar småningom Rapport – som hade lite tekniska problem.

Större problem är det att dömda för att till exempel ha rekryterat unga till brott, får avtjäna sitt straff i föreningar och sammanhang där det just finns många barn och ungdomar. En rappare fanns i den miljön i ett halvår, frivården ”försöker göra allt vi kan för att undvika…” – lyckas uppenbarligen inte. Rapparen är nu dömd till fängelse för nya brott. Där är än så länge barn utom räckhåll. Regeringen tillsätter nu en utredning.

Det var intressant att höra en svensk student som för något halvår sedan protesterade mot Trump´s begränsningar av yttrandefrihet vid Harvard University i USA. Den här killen studerar nu i Kina, där det inte finns någon yttrandefrihet alls – ”världen förändras mycket snabbt”, och så är det. Han betraktar Kinas högste ledare, Trump och Putin som ”maktmän” allihop. Så är det också.

De största partiernas ungdomsförbund är oroade över valet i höst. Varken Moderaterna eller Socialdemokraterna ligger högt bland de partier unga människor kan tänkas rösta på. SD har en ung kvinna som ordförande i ungdomsförbundet, och hon finns flitigt på nätet – eftersom hon vet att det är där man når unga, kanske förstagångsröstande. Och dagens unga människor har (tror jag) dåliga kunskaper om politik och historia, köper antagligen fort och lätt det som verkar ”bra”, i videos och inlägg på Instagram eller TikTok (eller vad det nu heter, säger den här gamla, okunniga människan). Det skrämmer mig.

Behöver inte flera nyheter idag.

Tittade på en av Netflix´ miniserier, koreansk, om en söt liten kvinnlig kock och en dryg rikemansson. Trevlig. Vacker mat. Såg flera avsnitt. Kom inte i säng förrän vid elvatiden.

Måndag, börsen faller efter Trump´s hot om tullar. Han har för stor makt över världen. Någon spekulerar i att T när han inte fick Nobels fredspris blev så besviken att han numera ger f-n i alla konsekvenser av sina beslut.

16 grader och övervägande molnigt, blåsigt, säger mobilen. I morgon kanske det blir sol igen. Det känns inomhus att det är svalt ute. Ponchon gör tjänst. Ska väl klä på mig och gå ut om en stund. Och ta med paraplyet. Har just diskat frukostdisken. Och klarat av Duolingo, wordle och sudoku.

Börjar tröttna på det här dokumentet, kanske är det dags att avsluta – eller åtminstone låta det vila ett tag. Alldeles strax blir det 75 000 ord, alldeles för många, med vardagliga notiser om mat och antal steg, väder och vind. Dricka alkohol, inte dricka alkohol. Träna på att dricka bubbelvatten i stället. Sömn, och inte. Wordfeud, wordle, sudoku. Drömmar. Politik. Sorg. Saknad.

Död. Verkar alltid vara fängslande, lockar alltid läsare, oavsett form. Intressant tycker jag. Har jag med ordet död i rubriken i min blogg så får jag flera läsare, eller åtminstone besökare. Min erfarenhet är att de flesta av oss inte gärna pratar om döden, kanske är det lättare att läsa om den, då är den ju oftast någon annans. Inte min egen. ”Det är alltid inte du” skrev Bodil Malmsten om en älskad död människa. Ibland tror jag också, nej fel. Ibland ser jag någon som liknar dig, Ulf – men det är alltid inte du. Förstås. Du är ju död.

Jag går ut och får min cortado inomhus i caféet vid hamnen. Det regnar. Så jag går in på Alteza och köper de två Pellegrino-flaskor som finns i hyllan (varför alltid en eller två, aldrig många) och ett par alkoholfria öl. Går hem och gör en kopp te, och äter upp den halva palmeritan från igår.

Bara 1 200 steg idag. Blir flera när vädret blir bättre.

Nu sätter jag mig i soffan med filten runt knäna, och temuggen på soffbordet. Mobil och laptop är laddade, behöver alltså inga sladdar i närheten. Har kollat nätet och blir less. Kommer just ihåg att jag ju ska göra potatisbullar till middag, av moset som blev kvar igår. Köpte svartvinbärssylt (tysk) på Alteza, lingon fanns inte.

Skrivhive i morgon. Fulskriva, flödesskriva, låta fingrarna löpa över tangenterna utan medvetna tankar. Det går ibland, och ibland blir det bara stopp. Men då gäller det att fortsätta i alla fall, ändå. Dubbelt upp av meningslösa ord som ändå just aldrig är utan någon sorts mening. De skulle inte hamna i dokumentet om de inte hade någon plats där, någon avsikt eller något syfte. Inte vet jag vilket eller varför, jag bara ser att jag skrivit dem.

Undrar ofta varifrån de kommer, orden. Min interna monolog är inte alltid ”hörbar” ens i mitt huvud, kanske stammar de därifrån. Från det som är så tyst att jag inte uppfattar det, det som kanske kan kallas min undermedvetna, eller är det mitt omedvetna?

Omedvetet är så absolut, så oåterkalleligt, så inte. Undermedvetet finns, om än gömt och oklart, otydligt – tills det gör sig medvetet. Vem är det som gör det? Jag? Min själ (som jag såg rubriker om nyss, där den påstås finnas kvar också efter döden)? Jag är inte ens säker på att den finns före döden, i livet.

Jag äter en Snickers, och säger mig igen att jag nog inte är särskilt förtjust i dem. Fastnar i tänderna gör de dessutom. Men det är svårt att hitta godis som jag gillar här. Marmeladbitarna jag köpte för någon vecka sedan är så sockrigt söta att det räcker att ta en per dag. Minns inte historien bakom Snickers, var det inte en gubbe som ”uppfann” praktiska snickarbyxor för yrkesmän? Och därefter kom godiset? Hör hemma bland ”oviktigt vetande”, bryr mig inte om att kolla.

Såg en anka i lördags. I den långa backen upp till loppisen finns en portöppning med några lite spännande figurer (keramik?) på hyllan ovanför. Har inte sett att någon bor där, men där är också en låst dörr intill, så kanske. I alla fall fanns en vit och lite svart anka innanför den dörr som fattades. Vet att jag vid tidigare besök här har sett höns där. Nedanför går den djupa ravinen, kanske en gång en flod?

Jag går ut i köket och fixar med smeten till potatisbullarna i stället, den kan behöva stå till sig lite. Mosar ner ett ägg, en aning vetemjöl och lite mozzarella i moset. Hoppas det håller ihop att steka. Klockan är bara kvart i fem, jag väntar ett tag. Smakar på vinbärssylten, söt. Inte den där lite starka vinbärssmaken jag vill ha.

Ska jag ha med mig lingonsylt också, nästa resa? Kalles kaviar och rutbröd har jag redan skrivit upp, men sylt?

Har ätit ännu en god middag. Mozzarellan gjorde nog de här potatisbullarna mera intressanta än de annars skulle varit, och de höll ihop. Får försöka komma ihåg mozzarella nästa gång. Vinbärssylten var definitivt inte lik den jag brukar göra hemma, när jag har tillgång till svarta vinbär, efter Hirams recept. Godaste sylten, den här gick ner. Var tvungen att kolla att det verkligen var svarta vinbär – på tyska Scwartze Johannisbeeren, och det var det. Nåja, jag blev mätt, och potatismoset är uppätet. Disken diskad. Kvart i sju.

Nu har jag sett tillräckligt av Rapport, Guldbaggegalan intresserar mig inte. Att kossor kan använda redskap, t ex klia sig där det behövs med en långskaftad borste, det var lite kul. Annars var det Trump, hans lögner om det mesta, och aggressiva utfall mot allt och alla, senast norska regeringen för att han inte fick Nobels fredspris. Regeringen har inte med utnämningen av pristagare att göra, det är Nobelstiftelsen som bestämmer. Men nu anser sig T inte behöva bry sig om fred längre…

Mannen tycks ha noll impulskontroll, och låter sig dra iväg när han får för sig nånting, det mesta fel. Folket omkring honom tycks inte kunna hålla honom i styr, eller kanske vill de inte. Motståndet sägs öka i USA, blad både republikaner och demokrater. Än har det inte tagit sig några kraftfulla uttryck. T kan fortfarande beordra militära insatser, kortvarigt, utan kongressens stöd. Blir det frågan om längre tid och större kostnader krävs tillstånd från kongressen. Venezuela gick ju fort, vad som sker där framöver vet kanske ingen. Grönland kan möjligen utsättas för samma attack, varför begriper jag inte. USA har redan den tillgång till Grönland som de säger sig behöva. Men logik är ingenting för USA´s nuvarande president.

Överallt försöker man förutse konsekvenserna av höjda USA-tullar. Och vad EU enigt kan sätta emot, stort möte i Bryssel i slutet av veckan. Det är ännu några dagar kvar tills tullarna ska börja, den 1 februari. Och därefter hot om ytterligare en kraftigare höjning till sommaren. Vi lär få höra mera om detta.

Undrar vad som kommer att hända med USA´s baser i Sverige, avtal ingångna i en annan tid, även om det är ganska nyligen. Idag skulle det nog inte bli sådana överenskommelser – men vad ska Sverige göra nu, vad kan Sverige göra nu?

Har precis fått hjälp av Jeeves med att formulera hyresvärdens brev till alla hyresgäster i ”gamlingarnas” hus, angående stambyte – får snabb respons med brev som har en vad jag kan se korrekt formulering och antydan om tänkbara renoveringar samtidigt, när huset ändå ska tömmas under viss period. Toppen, det hade jag fått leta länge för att hitta på egen hand. Nu får det ligga där det ligger och vänta på att jag ska få skrivlust själv. Det här brevet kan nog sätta fart på gänget i huset.

Gör en kopp roiboos-te. Och väntar på att min syster ska vilja lägga ett ord i wordfeud, så att jag kanske får fler vokaler att jobba med, har bara en. Det är kväll, klockan är halv nio. Och i morgon kanske det inte regnar.

Inte mina fötter, jag hade flipflops på – i övrigt var det som det ser ut på bilden