Gick till sängs, somnade inte. Kändes som om jag låg vaken i timmar, och det gjorde jag kanske inte. Men det var ingen skön natt, snurrade i sängen så att sängkläderna är skrynkliga idag.

Minns att jag låg och skapade ord med bokstaven ”y” som andra eller tredje bokstav. Maniskt, fick ta till mitt mantra för att få hjärnan att lägga av. Ordet ”dygöl” skulle jag lägga i syrrans och mitt spel när det var dags, göl fanns redan. Vaknade ordentligt vid niotiden, kollade wordfeud, och petade in mitt ord. ”Finns inte i vår ordlista.” Så var det med detta utomordentliga ord.

19 grader och halvklart. Pratat med yngste sonen, på väg till ny arbetsplats på Lidingö, lång resväg och lätt oro inför att möta nya människor, nya krav. Han är modig.

Har ätit frukost, efter dusch och hårtvätt. Håret är nu hyfsat torrt, jag längtar efter min cortado, men får vänta tills skrivkursens timme är avklarad. Börjar om tjugo minuter.

Bra timme, kul att prata med en annan författare, som samskriver med person i Gnosjö, bor själv i Stockholm och skriver historisk spänningsroman. Tips om följebrev, skicka till flera – men rätt sorts, och även de stora – förlag, fånga din ambition med din bok, beskriv den, nyfikenhet skapar läslust också hos förlag (i följebrevet). Svara på frågan varför – vem är läsaren?

Behöver läsare veta det här för att förstå? Fråga till dig själv när du redigerar.

Om testläsare, ställ några frågor som gör att de läser mera på ”allvar”, inte bara får sin nyfikenhet stillad, inte bara kan säga ”bra” – för vad ska du göra med det?

Dramaturgin i manus – när kraschar huvudpersonen? När kommer vändpunkten, ställ dina frågor till din karaktär. Inser att dramaturgin nog är frånvarande i det här manuset.

Nu är klockan drygt tolv här, ska gå ut och låta hjärnan ta igen sig. Bokstavligt.

Jag gick några vändor i stan, fick min cortado, och hittade idag den sista hojaldro con manzanas på kondiset. Betyder kanske att de börjat med dem igen. 4 000 steg, jag är enligt stegmätaren i Sydney, nästa mål är Perth, och dit är det 199 km…

Ena glasögonskalmen har släppt fästet, så jag försöker hålla brillorna på plats genom att sitta stilla. De höll ungefär en månad, kostade en hundralapp. Får hitta billigare nästa gång.

78 534 ord.

Det får bli tunnpannkakor till middag idag, klarar nog att grädda även utan min pannkakslagg. Och det blir vinbärssylt eller körsbärsmarmelad till. Eftersom jag inte gillar att dricka den UHT-behandlade (hållbarhets-) mjölken får det bli vatten till.

Gör Duolingo för dagen.

Det verkar som om många drar en lättnadens suck när nu T sagt att han inte ska ta till ”strenght” – tolkas som ”inget militärt angrepp” – när det gäller Grönland (som han dessutom tydligen verkade blanda ihop med Island ett par gånger i sitt tal i Davos). Frågan är väl hur pålitlig den mannen är, han som hela tiden gör vad som faller honom in, oavsett konsekvenser. Än ska nog ingen ropa ”hej” (över den där bäcken är vi inte än).

Mitt te är slut, kakbiten uppäten. Jag kör en vända till på samma tepåse. En mandarin väntar på soffbordet. Klockan är snart halv fyra, jag ska nog göra i ordning pannkakssmeten så den är som den ska vid sextiden. Får blanda i en kastrull, i brist på bättre skål.

Nu gick den andra glasögonskalmen också av – därmed sitter inte brillorna där de ska. Får ta fram de jag kasserat tidigare, ett par som sitter hårt och har en skada på ena ”glaset” (plast). Har gjort pannkakssmeten och det gick bra. Öppnade en stor flaska med bubbelvatten, för att göra mig en ”drink”. Tappar taget och den far i golv, så nu har jag torkat köksgolvet med bubbelvatten, hängt upp min blöta rock på en galge, och har diverse blöta trasor och handdukar att tvätta. Ska jag nog göra idag. Nu. När jag bytt kläder. Tacksam att det inte var pannkakssmet som for ut över golvet.

Ibland är livet äventyrligare än jag önskar. Nyss skrev jag om att dramatiken saknas i det här manuset. Jag hoppas mitt liv inte blir mera dramatiskt än så här. Det räcker för min del.

Är det möjligen klokare att gå in till en optiker och köpa läsglasögon? Rejält dyrare säkert, men kanske också bättre kvalitet? Får kolla i morgon, när jag lämnat elva utlästa böcker på Röda Korsets loppis. Hinner kanske bli tolv.

Tror jag fortsätter skriva utan att försöka hålla mig till någon modell, och struntar i någon dramatisk kurva, konflikt si och så, krasch och vändpunkt. Det får bli enklaste varianten – början, mitten, slut. Kanske är det dags att förbereda slutet redan nu när januari snart går över i februari? Eller ska jag fortsätta skriva hela tiden här – och göra slut när jag är hemma? Kan ju börja redigera sista februari som planerat, även om jag fortsätter skriva de fyra veckorna i mars. Åker hem den 28 mars.

Behöver skriva varje dag, skulle behöva skriva här och dessutom blogga (annat) – men klarar inte av att hålla isär det jag kallar manus och bloggen. Kanske inte ens behöver göra det, vad spelar det för roll om det ena är som det andra? Alltihop är ju mitt, jag tror mig inte om att kunna fantisera och använda bara en del av mig i det jag skriver. Pratade om detta idag med kompisen i gruppsamtalet på skrivkursen.

Jag är rigid när det handlar om att blanda min verklighet med fantasier. Eller så är jag bara oförmögen att göra det.

”Feelgood för äldre” med hyreshuset och de som bor där, värden och stambytet, kanske renovering, alla frågetecken och all oro – där kan jag fantisera, även om jag finns där också. Det är jag som skriver och berättar om vad som händer och vad som behöver hända.

Kanske var det den större friheten som fick mig att tycka det var så roligt att skapa de här människorna?

Här behöver jag nog inte ge mig själv större utrymme än att vara ”hon som skriver och bor på två trappor, bredvid den där äldre, välklädde herr Fallström (har glömt förnamnet och det är genant att fråga igen) och Hans som tagit över lägenheten efter sin till Spanien flyttade far, och nu bor där med sin relativt nya partner”.

Två skrivprojekt på gång, ett som jag ägnat mycket tid åt, och börjar tveka om. Ett nyss påbörjat, som jag inte har någon synopsis till eller någon klar idé om vart det ska ta vägen. Möjligen dags att låta bli att skriva alls några dagar? Det känns konstigt, och vad ska jag göra i stället?

När jag tar en klunk av det som återstår av det nya bubbelvattnet, inser jag att det inte smakar bra, citronsmaken känns märklig ihop med det som kanske är en naturlig liten sälta. Jag ska nog vara glad att mycket hamnade på golvet, jag behöver inte prova den sorten igen. Kanske ska torka en annan del av golvet med resten. Handdukar etc hänger nu på tork utanför fönstret.

Igår, och idag