Onsdag vaknar vid halv åtta och går upp, Frukost etcetera. Pratar länge med Karin i Danmark, går så småningom ut. Uppför långa backen, och visst är det lite loppis däruppe, men inga läsglasögon. Behöver inte gå dit på onsdagar igen. Ner, till strandcaféet och Martti. Jag kommer för sent för ännu en cortado, och vill inte ha någon öl. Lär mig att efter klockan ett serveras inget kaffe. Sitter en stund, småpratar, men är mest tysta och ser på vågorna. En helikopter (rött kors) har hovrat i nära en timma över havet här utanför. Såg den i hamnen och undrade vad som hände. Senare får jag klart för mig att en tysk paraglider landade i vattnet, skärmen har bärgats, men jag tror mannen försvann.

Den här gången var det inga våghalsiga turister som råkat illa ut för att de struntat i varningar. Det hjälper tydligen inte att spärra av stränderna när monstervågorna kan komma. Nyligen var det några dumma turister som var nära att dras med lite längre norrut. De klarade sig. Minns inte att det var så många larm som nu, förra gången jag var här.

När jag kollar stegräknaren har jag gått drygt 8 000 steg. Det känns. Jag var ändå lite klok, vände när jag slängt soporna och gick ”hem” och tog en paracetamol innan jag gick ut igen. Det var nog bra, nu ska jag sitta stilla. Middagen är klar sedan igår och väntar i kylen. Nu en shandy och lite chips i soffan.

Och kanske lite läsning på tyska. På en bänk längs vägen låg en trave böcker som någon lämnat. Jag hittade en av Haruki Murakami, Die Pilgerjahre des farblosen Herrn Tazaki. Började läsa lite när jag satte mig på bänken, språket fascinerar mig ”fast” det är översatt från japanska till tyska. Jag har länge velat läsa den på engelska, nu gör jag ett försök med tyskan. Visst är det ord jag inte förstår, men jag gör som jag brukar, drar slutsatser av sammanhanget och tror att jag begriper. Om det blir för konstigt kollar jag. Ibland är jag på rätt spår, ibland åt häcklefjäll.

Pilgerjahre betyder vallfärdsår, pilgrimsår. Det kunde jag kanske inte exakt gissa mig till, men nu vet jag. ”Översatte” det i huvudet med något slags samlande, år av samlande. Inte alldeles fel, även om långt ifrån rätt. Det lär väl visa sig hur långt min gamla skoltyska räcker. Aldrig ett av mina favoritspråk, men kanske i den här tappningen, med Murakamis sätt att använda sitt språk.

Just nu minns jag att jag nyligen drömde/undrade halvvaken var ordet häcklefjäll kommer från. Gissar att det kanske är Hekla, som väl är ett fjäll på Island? Det här måste jag nog kontrollera. Det stämmer, isländska och vulkaniska Heklufjall handlar det om, ”ingången till helvetet eller själarnas pinorum”. Inget bra ställe. Varifrån kommer min osäkra kunskap? Kanske från studierna i isländska en gång innan jag fick våra barn, och som jag glömt det allra mesta av.

Roas ibland av alla konstigheter som ryms i min hjärna – och som bara är borta när jag dör. Att allt försvinner är sorgligt, så mycket kunskaper och erfarenheter av alla de slag, som finns (även om allt inte används särskilt ofta) medan en människa lever. Jag kan bara hoppas att något av det jag lärt mig i och av livet också har förmedlats till de mina. Om, så har det nog skett väldigt omedvetet från min sida.

I wordfeud leder jag med 21 poäng, något som syrran förmodligen lätt kan förändra.

Är rejält trött på att tjat om Epstein och vilka kändisar som frotterat sig med honom, bott på hans ö, ärvt pengar eller på andra sätt fått sin ekonomi förstärkt – och nu antingen ber om ursäkt (Bill Gates, och, tror jag, norska Mette Marit) eller drar tillbaka bilder på sig själv och Gates (Ebba B, som en snabb konsekvens av G´s numera dåliga rykte), eller bara säger upp sig från sina uppdrag (engelsk f d minister med flera). Var svenska hovet står i det här har jag inte uppfattat. Och Trump fortsätter göra vad han kan för att inte helt bli av med sina ”kejserliga kläder”.

En soppa som är allvarlig nog, men jag vill faktiskt inte ha flera osmakliga detaljer presenterade så fort jag kollar Facebook eller en tidning. Hur står de här fil-läsande journalisterna ut med sitt jobb? Och varför kan inte lagliga instanser i USA se till att någon sorts slutledning dras, t ex om Trumps kontakter med E. Så att de som ska dömas lagligt, tvingas ta konsekvenserna av sitt beteende. Epstein är död, och hans rykte kan knappast bli sämre. Men resten?

Funderar. Portugal – hur är klimatet där vintertid? Har för mig att det är betydligt svalare än på Teneriffa. Kan ha fel. Ethel, om du läser, påminn mig igen om var ni brukade bo, och hur vädret var där.

Grekland? Känns kallt och till och med ibland snöigt. Har bara varit på Kreta, så jag är väldigt okunnig.

Ett bekymmer i sammanhanget är att jag inte vill sitta MÅNGA timmar i ett flygplan för att komma fram. Tre-fyra timmar är tillräckligt, kan antagligen klara upp till sex timmar. Var hamnar jag då? Var i Europa är det tillräckligt (som på Teneriffa) varmt för mig? USA och Asien är otänkbara av många skäl. Afrika likaså.

Frå fundera lite till och ställa några frågor till Jeeves.

Slår på Rapport, och försätts tillbaka till masskjutningen på Risbergska i Örebro – om jag mår fysiskt illa (och genast stänger av) när jag ser det här igen, hur ska inte de må som överlevde och nu upplever det igen? Eller för den delen, mördarens anhöriga. För en vecka sedan avslöjade pressen att och var han begravdes. Även en död mördare har rätt till någon minimal hänsyn. Skit, så realistisk och publikfriande behöver inte ett nyhetsprogram vara. Blir riktigt illa berörd av den brist på inlevelseförmåga och empati jag upplever hos media. Förstärker mitt beslut att inte titta mera på Rapport.

och min middag