Jag läser recension av boken om Sven Lindqvists och Agneta Starks brev och kärlek – och jag vill läsa den boken, Nöj dig aldrig, skrev du. Vill också läsa Durian Sukegawa Sweet Bean Paste. Och Yeon Somin (Korea) The Healing Season of Pottery.

Navalnyj som dog för två år sedan hade spår av gift från en sydamerikansk groda i sig, gift som också kan framställas kemiskt. Ingen är väl förvånad, men det är ändå otäckt att få misstankarna bekräftade, om rysk inblandning i hans död i ryskt fängelse. Putin och Trump har mycket gemensamt, men kanske lite olika sätt att döda meningsmotståndare. Ryssland förnekar inblandning.

Jag förstår inte hur vi faktiskt verkar kunna vänja oss vid att världen och dess makthavande ledare idag är som de är, och gör som de gör. Vi protesterar inte längre, vi demonstrerar inte som när USA var i Vietnam. ”Man vänjer sig” – den förfärliga sången dyker upp i mitt huvud hela tiden. Kjell Höglunds text återges här, han har definitivt upphovsmannarätten:

[Vers 1]
Man vaknar varje morgon med en hemskhet i sitt bröst
Kan inte äta, dricker kaffe, åker buss till jobbet
Där är långa, trista timmar, meningslösa klyschor
Ingen öppnar sig, man stirrar bara tomt
Och pratar strunt och skrattar till

[Refräng]
Men man vänjer sig
Man vänjer sig

[Vers 2]
Och jobbet som man gör, det har man ingenting för
Det är nån annan som drar nytta av det
Ingen aning vem
Man bara flyttar sina papper, drar i sina spakar
Hämtar sina pengar
Det känns dumt och idiotiskt

[Refräng]
Men man vänjer sig
Man vänjer sig

[Vers 3]
När man kommer hem på kvällen
Har man glömt att stänga fönstret
Det är sot och smuts på fönsterkarmen, avgaser i rummet
Man har glömt att köpa mat
Fast inte har man just nån matlust, pressar i sig några mackor

[Refräng]
Man vänjer sig
Man får vänja sig

[Vers 4]
Man tar magnecyl mot huvudvärken, dåsar framför tv:n
Grannen går på toaletten och det brusar i rören
Man är trött och går och lägger sig
Och grannen grälar med sin fru, trafiken är oändlig
Det är omöjligt att sova

[Refräng]
Men man vänjer sig
Man måste vänja sig

[Vers 5]
Lakanen snor sig och blir fuktiga av svett
Och nattens timmar är som gummiband
I väntan på glömskans sömn
Så ringer väckarklockan
Herrejävlar, denna pina, man orkar inte tvätta sig
Dricker kallnat kaffe från igår
Och ute är det kallt och mörkt och ruggigt och dimma

[Refräng]
Men man vänjer sig
Man vänjer sig

[Vers 5]
Så blir det fredag alla fall, man super lite håglöst
Och på lördan går man ut i parken, unnar sig en pizza
Och på kvällen kommer gråten
Det är skönt att våga bli förtvivlad
Känna sig verklig
Man köper lite porr i en tidningsautomat
/66Och går hem och onanerar
Det är outsägligt torftigt

[Refräng]
Men man vänjer sig
Man får lov att vänja sig.

Kanske är det det vi gör idag igen, här och överallt – vänjer oss. Hoppas jag har fel.

Vi vande oss vid Hitler och Nazi-Tyskland. Nu vänjer vi oss vid diktatorer i tidigare demokratiska länder, vid galna presidenter och grymma makthavare som krigar och fortsätter kriga – för vad? Makt, ära och berömmelse, pengar.

Och jag vänjer mig långsamt vid att det här är jag i min sköna rock, i soffan, här, för några dagar sedan