Nu har jag både ätit och diskat, är mätt och belåten. Soppan var god, och mackan med mogen brie-ost var perfekt till! Och det är husmanskostens dag idag, enligt de som håller reda på sådant.

Pratar med yngste sonen som varit på minnesstund efter en tidigare, omtyckt chef. Anders var glad att han tog sig till Skogskyrkogården och träffade anhöriga, som han även tidigare mött. Fint tycker jag.

Tror att det kanske blixtrade nyss, om det också åskar så slipper jag höra det utan apparater i öronen. Nu har jag dragit ner persiennerna så jag slipper se också.

Jag läser lite, skriver lite, kollar nätet. Det blir inget tillfälligt stopp för tonårsutvisningar medan någon jobbar med en bättre, permanent lösning. Vår statsminister säger att man inte kan plocka ut enskilda fall och göra konstiga undantag – ungefär. Så nu tittar man på hur bestämmelserna kan formuleras så att det inte blir lika galet som nu – förhoppningsvis. Tittar gör man hur som helst, men det lär inte hjälpa en förtvivlad människa som fallit mellan regeringens migrationsstolar. Jag är – har kanske sagt det förut – less på svensk politik idag, alla schatteringar. Av moderater och SD kan jag vänta mig det vi har i den här frågan och andra – men att socialdemokraterna är så fegt mesiga och otydliga är jag riktigt besviken över. Just i det här sammanhanget ville S och övriga oppositionspartier få ett tillfälligt stopp – men Tidö-gänget sa nej.

Den intelligensbefriade utvisningen av integrerade, arbetande, skattebetalande människor som behövs inom sina respektive professioner, den fortsätter parallellt.

Det spelar ingen roll vilka kunniga och insiktsfulla instanser som protesterar och påtalar konsekvenserna för äldrevård, sjukvård ö h t, och många andra yrken. Forskare kan berätta att Sverige inte längre är attraktivt för utländska forskare, vi tappar många ungdomar som kunde ha utvecklats till framstående professionella här i Sverige. Nu får de hitta sina liv annanstans, och tar med sig den kompetens de hunnit få här. Så absolut vansinnigt obegåvat och korkat, av alla möjliga skäl. Nationalekonomiskt och mänskligt.

Vem ska sköta om mig och mina kompisar i 1940-talets numera allt mer vårdkrävande barnkullar? Vi var många, och många av oss kommer att leva längre än många hittills gjort – och vi kommer att behöva människor omkring oss. Resurser av det slag som regeringen med SDs blåslampa i baken nu gör sig av med.

Fredag, jag går ut för min cortado och inser att jag glömt kassen med Röda Korset-böcker hemma. Dricker ändå mitt kaffe i hamnen och ser en stund på ett brutalt och bråkigt hav. Det blåser just inte, men ändå är havet vilt. Mobilen varnar för hårt väder. Så hem via Alteza för att handla tre Pellegrino, bra att göra sådant när jag inte bär något annat. Och ut igen till Röda Korset, där jag bara lämnade böckerna, köpte inga fler.

Gick till Dino förbi busstationen, och så småningom hem igen. Nu är klockan två, jag har gått drygt 4 000 steg idag och det räcker. En tvättmaskin går bakom min rygg, jag ska duscha och tvätta håret när den är klar och hängd uppe på taket. Inget regn idag, tror jag. Sol och 22 grader nu säger mobilen. Högt UV-index. På söndag kommer Sofia! Jag är glad.