Martti satt på strandcaféet när jag kom dit. Han mår bra, och blev lite generad över att han varit ”för lat” för att hämta sin tvätt. Min oro var ogrundad, oro är ibland sådan. Nu är jag lugn.

Just nu är klockan lite efter sex, och jag har diskat middagsdisken. Sitter i soffan, skriver ord som bara är just det, ord. Utan särskild mening, utan syfte.

Ser lite till på Netflix om de brasilianska gamla männen – orkar bara lite, innan jag stänger av. Lär ta upp de här gubbarna igen, om inte för annat så för spanskan.  Det är något i deras kamp för fortsatt värde som levande människor, som får mig att vilja se mera, alternativt inte se alls. Netflix Främlingar i parken.

Vill inte bli påmind om ålderdom och demens, om liv som inte blev som de kunde ha blivit. Om drömmar som fortfarande lever., trots att möjligheterna försvunnit.

På Facebook lär jag mig att fåglarna vi såg förra veckan, Sofia och jag, är Barbary Partridge, ”the type (subspecies) on the Canary Islands is unique to the islands and a small area of North West Morocco”.

Photo Mike Jordan

Kul att veta vilken fågel det var, jag har försökt googla men inte hittat någon begriplig information. Nu fick jag den i gruppen Puerto de la Cruz på Facebook.

Det är tisdagsmorgon, eller förmiddag, jag har avslutat min frukost. Artrostränade i sängen och märkte tydligt att jag inte gjort det mer än en gång förra veckan. Nu får jag köra varannan dag, för att få igång knän och höfter.