Lyssnar till Hauser som spelar Bach. Det blir för gnissligt. Musiken får vänta tills jag är hemma.

Tar fram det som återstår av fläskfilén och låter stå i kylen, har lite av grönsakerna kvar också – det blir en bra middag i morgon. Inget rödvin dock, men kanske en öl. Behöver göra slut på de jag har. Äter en sådan där god liten banan. Klockan är nio. Syrran och jag wordfeudar, hon leder med 24 p när det är hennes tur. Det är med andra ord som vanligt igen.

Skrivkurs klockan fyra på tisdag eftermiddag. Nu är klockan kvart över tio denna lördagskväll, jag säger god natt.

Och god morgon en söndag med 20 grader och halvklart. Klockan är kvart i elva. Jag sitter fortfarande vid frukostbordet, men ännu en kopp te. Har just gratulerat Stina på födelsedagen, och ringer Meta senare. Hon var upptagen av annat när jag ringde.

Drömde när jag somnade om vid halv sju, om Ulf som satt och knöt sin sko, jag bara sjönk in i hans famn, han skulle äta frukost och jag hade redan ätit. Vi var på något hotell, min väska var i samma rum som Stina, Meta och Bengt – och jag visste inte vilket nummer. Skulle just ringa och fråga, när jag insåg att även mobilen var i väskan i det rummet. Vilsen. Vaknade med ett leende ändå, och min nyköpta väska hänger på kroken här i rummet.

Ska klä på mig om en stund och gå ut. Vill om inte annat ha min cortado även idag. Det blåste även idag, så jag gick förbi hamnen och hittade ett ställe i lä. Satt en stund och gick så vidare, uppför backen till kaféet där det ibland finns hojaldres. Det small till rejält alldeles bakom mig, och när jag vände mig om såg jag en kvinna som höll sig om ena benet, och en ung man som tafatt försökte stödja henne. Optikfirmans stora och tunga skylt i två delar hade ramlat ner, och träffat henne. Hon kunde varit jag. Jag blev nog chockad när jag insåg det. Gick hemåt.

Lite längre fram bar en man en stor och synbart tung del av en palm över gatan och ställde den vid en soptunna. Vinden hade blåst ner en bit av blasten. Jag höll mig på andra sidan, går inte under några skyltar eller palmer längre. Skrämmande. 4 100 steg bara, det får räcka. Nu stannar jag hemma.

Byter från klänning till min tunna rock, poncho över axlarna. Tänker på hur lätt något alldeles oväntat kan inträffa. Tur (tror jag) att kvinnan inte fick skyltdelarna i huvudet, hon stod upp och kunde förflytta sig till en sittplats alldeles nära. Gick därifrån när folk samlades för att glo. Jag behövde ta igen mig och satt en stund i parken vid kyrkan. Tackade försynen i brist på gudatro. Det var inte min tur.

Tror jag behöver läsa något för att få igång mig igen. Stars in an Italian Sky av Jill Santopolo är förhoppningsvis tillräckligt distraherande, har tidigare läst en del av den och minns ingenting.

Nyklippt hos Rosa på Sal´n 72 i fredags