Lördag, kvar vid frukostbordet efter att ha läst nyheter och annat på nätet. Trump fortsätter, trots alla negativa konsekvenser över hela världen. Iran avrättar unga människor som sägs ha dödat poliser i demonstrationerna tidigare, Putin försäkrar Iran om sitt stöd, just ingenting positivt annat än att det idag är vår i Sverige. Det sägs gå över.

Just nu är det sol här, 19-20 grader, varnas för regn till eftermiddagen. Jag ska klä på mig och gå ut, köpa yoghurt och något till middag. Kanske blir det långa backen och Mercado municipal, loppis och cortado med ostkaka.

Ändrade mig, drack kaffe i hamnen och gick sedan till havet, för ytterligare en liten kopp kaffe. Hemåt, sakta, på trötta ben. 4 000 steg fick räcka idag, gick in på Alteza och köpte Findus fiskpinnar till middag idag (med sallad och avocado, remoladsås och kokt potatis). Tror jag just nu. Klockan är bara ett.

Har en lång eftermiddag framför mig. En där jag skulle kunna skriva mycket, om jag bara visste var jag skulle hämta orden. De tryter, är trötta på mig, gömmer sig, vill inte.

Stoppar tillfälligt mitt sparande på börsen och flyttar de pengarna till banken i stället. Använder en stund till nätet. Ser att min blogg hade ovanligt många ”views” igår, utan något nytt inlägg. Utöver ett 70-tal svenska, drygt 30 från Nederländerna, flera från USA, ett tjugotal från Irland och en titt från Kina. Vad gör vad? Önskar jag visste. Kul ändå. Många tittade på den senaste texten, men även gamla texter hittade läsare (om det inte enbart var ett klickande på rubriken). 70 besökare, och nästan dubbelt så många ”tittar”.

Lite wordfeud-skryt. Jag vann över min syster med ungefär 60 poäng (har redan glömt) – vi startar en ny omgång.

Yngste sonen och hans Lotta är i Nynäshamn över helgen, på spa. De har varit där flera gånger och tycker om stället. Hoppas de har en skön veckända, och att han har nya krafter för arbetsveckan på tvätteriet. Äldste sonen och hans Lotta är såvitt jag begriper ännu i Sevilla, tillbaka hemma i morgon. Hoppas de haft hyfsat väder och gillar stan. Jag har aldrig varit där, och jag tror det var första gången för dem. En kortsemester mitt i jobb, ”barn” och barnbarn. Blir fint att träffa dem allihop när jag är hemma igen, kanske direkt på söndagen, kanske senare.

En vän skrev nyligen att ”jag är så trött numera” – och det fick mig att stanna upp. Jag är också ofta ”så trött”, men har aldrig tänkt på det som ”numera”. Trots att det är en annan sorts trötthet än förr. Då var den legitim och orsakad av diverse som var för mycket i mitt liv. Nu är just ingenting för mycket, tvärtom. Kanske blir jag trött av ”tvärtom” – det vill säga ”för lite” omkring mig? För lite som krävs av mig, att jag behövs för lite?

Är ganska klar över att jag behövde skriva ”demensboken” medan Jan var sjuk och efter hans död. Att jag alls var tillbaka i det som varit vårt gemensamma hem, handlade både om att han behövde mig, men också om att jag behövde vara behövd. Ulf var död, han behövde mig definitivt inte. Jan levde fortfarande. Jag behövdes.

När även Jan dog efter fem års sjukdom, behövde jag mig. Jag tog hand om mig igen. Började resa över vintern till varmare klimat, och har fortsatt med det. Än kan jag, även om jag rör mig allt långsammare, glömmer och är så där lite åldrat orolig över sådant jag inte kan kontrollera. Som att få med mig allt på bussen till flyget om en nätt vecka. Martti hjälper mig om jag knackar på.

Tapas hemma, med alkoholfritt alltför fruktigt vitt vin, Pellegrino och vatten.