Tacksam för Marttis hjälp i morse, det hade blivit jobbigt att klara alltihop själv. Vi hoppades båda att vi ses igen, till hösten.

Nu är jag alltså på väg hem, efter fem månader borta. Kommer nog att kännas konstigt några dagar. Men det blir lite av rivstart hemma, med två skrivseminarier på flera dagar efter varandra, lite krock på sista dagen för den ena som nog är första dagen för den andra.

Och Anders och Lotta kommer på skärtorsdagen, dessförinnan ska jag ha gjort en del. Skickat beställda böcker t ex och handlat efter att ha bestämt vad jag ska göra för mat, och vad som ö h t saknas därhemma.

Nu har jag ätit en inte särskilt god pizzabit – den enda ”mat” som fanns kvar när personalen kom fram till mig. Hade tänkt en toast, som kanske var smakligare, men icke. Nog borde någon SAS-logistiker kunna räkna ut ungefär vad som kan tänkas gå åt – när man dragit av de förbeställda måltiderna? En Carlsberg till, ville bställa den Ale som fanns i broschyren, men ”Annika” började ropa på ginger ale – vilket inte fanns och jag inte ville ha. Fick te och ett glas vatten gratis, i övrigt kostade ”kalaset” 133 kronor. Dåligt.

Nu har vi varit på toa alla tre i raden. Bra, och skönt, behöver kanske inte flytta på mig mera innan det är dags att  kliva av.

 Många ser ut att ha varit länge på ön, är knallbruna. Det är inte jag, ens efter 5 månader, kanske kan förklaras av att jag bara är utomhus halva dagarna, och aldrig direkt solar. Insmord med 50 solskydd i ansiktet. Resten exponeras just inte, inget strandhäng för min del.

Jag uppfattar inte vad som sägs, kaptenens babbel i början är en fars, och tjejerna är just inte bättre. Tror inte det handlar om mina dåliga öron. Ett av batterierna annonserar just nu att det är på väg att lägga av. Struntar i att byta tills jag är ute ur planet, tror jag – men kommer så på att jag ju har batterier i väskan. Så var det gjort.

Inser att jag behöver glasögonen, trixar fram dem ur väskan som jag har liggande i knät. Usch vad det är krångligt att flyta, trångt och obekvämt och tar en jäkla tid. Klockan i datorn är snart fem, jag har varit igång sedan halv sju. Och är inte hemma än på några timmar. Vet inte vilken tid som gäller var.

De små barnen börjar bli övertrötta, eller mätta på godis – de skriker otroligt högt och genomträngande. Är antagligen härligt att bara öppna munnen och testa hur högt man kan skrika. Gjorde jag det också? Det finns ingen som kan berätta.

Landade, fick ut bagaget, hittade Erik och fick skjuts – och te och smörgåsar när vi väl var hemma hos Lotta. Pratade en stund, men så gick jag till sängs. Och sov till halv tio på söndagsmorgonen. 4 100 steg under lördagen, så less på att flyga och sitta stilla i en flygstol. Krångligt och stökigt, för många stressade människor, inklusive jag själv. Nu mår jag bra efter rejäl frukost, Erik meckar med en bil, Lotta dammsuger min. Som är nytvättad och fin, besiktigad, godkänd. Erik har bytt bromsar och bromsolja, och fixat det som behövde fixas. Tacksam, jag får inte ens betala – ”vi har ju använt bilen medan vår var på verkstad”.

Telefonen går inte att ringa med, inget händer när jag försöker. Jag kan skicka och ta emot SMS. Får kolla upp i morgon hos Kjell&Co. Behövdes inte, när Simon och Cissi kom så fixade Simon mobilen – genom att ta ut simkortet och sätta i det igen. Det jag trodde var sim-kort var något annat.

Vi åt god lunch, Anders fick åka med Simon och hans kvinna. Och det var fint att ses igen. Så småningom – efter fika och god kaka som Lotta bakat – sa jag adjö och åkte hem. Handlade i Rimbo, for hem med allt pick och pack. Väl hemma började jag packa upp, efter att ha stoppat undan det jag handlat. Jag plockade fram de böcker som beställts på Bokbörsen, skrev ut fakturor och fraktsedlar, förpackar i morgon.

Nu är klockan nio, tror det är korrekt eftersom datorn säger så. Jag är trött, räkorna jag skalade blir pålägg i morgon till frukosten. Väskor och ryggsäck är undanställda, tvätt ligger både i maskinen till i morgon och i tvättkorgen. Jag undrar fortfarande var jag stoppat undan dynan till fåtöljen i sovrummet (för att möss inte skulle tugga i sig den). Hittar den nog i morgon, eller någon annan dag. Mössen har hållt sig borta i vinter, åtminstone har jag hittills sett få spår av dem. Tacksam. Har inte heller hittat omvandlaren som behövs för att jag ska kunna ha min i England inköpta bordslampa inkopplad. Den lilla pinalen ligger säkert på ett väldigt bra ställe. Den satt i väggen, där den skulle sitta, det var bara jag som glömt att det var där jag kopplade in den… Nu har jag lyse även vid sängen.

En bordslampa utan skärm, som lyser väldigt mycket på bänken. Men, taklampan lyser ännu mera, så det får vara så tills jag kan göra det annorlunda. Två batteriljus i fönstret är lugnare. Släcker den skärmlösa. Hittar en glasvas (högst uppe på kylen) och testar, den passar bra, glaset är lätt tonat och ljuset blir uthärdligt. Heja mig.

Vildsvinen har bökat upp även min gräsmatta i vinter, och precis bredvid parkeringsplatsen. Inte kul, men inte förfärligt heller. Bara trist.

Härligt, och ovant, konstigt, att kunna spola vatten i kranen och dricka det. Sverige är bra. Trött, har fått hyfsad ordning på allt, ska städa och torka golv etc i morgon, kanske. Köpa medikamenter till koloscopin (stavas det så?) i morgon, skicka böcker. Plocka lite flera nerfallna vintergrenar utanför huset, om vädret tillåter. Kanske besöka biblioteket, länge sedan. Kolla om badstegen ligger i sjön. Inte för att det riktigt känns som att jag vill bada, men kanske.

Tvätta och duscha. Kanske mitt hår kan bli lite vitare nu med hemmavatten. I Puerto misstänker jag att det renade vattnet i duschen är starkt klorerat och kanske innehåller metaller och annat som gör håret gult. Män med långt och gammalt skägg har gult sådant, där. Och syster min undrade om jag blonderat håret, det har jag inte.

En förfallen faktura med påminnelseavgift i posthögen, som förvaltaren lagt på stolen i hallen. Får tankemässigt kvitta den med böckerna jag köpte billigt på Röda Korset i Puerto och kan sälja här i Sverige. Inga otrevligheter annars, en extralott i Postkodlotteriet, kan vara bra. Erbjudanden om besiktning av bilen, sonen har fixat det. Och gratis kort och böner om pengar från diverse organisationer. Det blev en kasse med pappersskräp att slänga i morgon på sopstationen.

Har hällt mitt nyköpta lösa te i en vacker blå glasburk. Makaronerna som jag hade stoppat i burken fick flytta på sig till en tom äppelmosburk (Icas, den är fin i formen). Teburken står framme, makaronburken står i skafferiet.

Och så har jag just köpt en Zeeksack till, en på 20 liter, den jag har är 30 liter och känns lite väl stor (även om jag lätt fyller den). Eller jag känns lite väl liten.

Det är skönt att vara hemma.

När jag packat…