beskrivarblogg

Jag vann wordfeud med syrran!! ”Du börjar bli riktigt farlig”, jag citerar min kära syster – tack för de orden. Jag bjuder in till ny match, mycket ovanligt.

Har diskat efter surströmmingsmiddagen. Plockat fram rena lakan till Anders och Lotta, men bädda får de numera göra själva. Nu ska jag bara hitta ett överkast till den ena sängen också, har gjort mig av med de blå som mössen knaprat på. Tror jag har två likadana, och hoppas att det ena är det som nu ligger över ena sängen. Hittade ett annat som får duga så länge.

Mobilen säger ”stormar kommer”, ”oväder sannolikt” onsdag kväll. Det lär märkas, om. Och det är ett dygn kvar till dess. Ett ögonblick trodde jag att det var onsdag idag. Tjugo minuter i åtta tyckte min solenergilampa att det var mörkt nog. Nu lyser den upp mitt köksfönster, samtidigt som jag tänder ljusen i andra änden av mitt stora köksbord.

En varken tjock eller tät, men dock dimma smyger sig fram borta mot skogen. Jag tänder även lampan över diskbänken, bakom min rygg.

Nan Östmans bok Ett slags sällskap var så fin, så välskriven, så ömsint i tonen – önskar att hon hade skrivit många flera böcker för vuxna, önskar att hon kunde fortsätta skriva. Kanske gör hon det i gott sällskap i en himlavärld. Jag njöt av hennes ord några timmar idag.

Onsdagsmorgonen börjar tidigt, vaknar kvart över sex och gör artrosövningarna, i stället för att somna om. Fixar frukost och äter den i lugn och ro, kroppen behövde sprattla lite för att komma igång. Tyvärr märker jag att jag fuskat, dvs inte gjort mina övningar lika ofta som tidigare. Det må bli bättring.

Vädret är fint, även om himlen är molnig. Har fått betalt för Bokbörsen-beställningen, slår in och lämnar böckerna senare idag. Lagerkvists Barabbas och Shakespeare´s Hamlet, intressant blandning.

Har tagit mitt piller. Gjort wordle och sudoku, och lagt ett 30 p ord i wordfeud som syrran och jag just påbörjat. Solen tar sig fram. 16 grader. Drar fram soptunnorna till i morgon, medan jag kommer ihåg det.

Har inte fått någon respons från Miguel, mäklare på Teneriffa. Han hör väl av sig när/om han har något att förmedla, men jag tycker inte om att bara vänta. Annonserna från Idealista är få, med höga hyror. Och mitt i stan.

Klockan är bara halv nio, Mischa klipper gräset på andra sidan vägen. Jag fikar med de sista skorporna.

Fick svar från Miguel, ”I have nothing”. Han fortsätter ha ögonen öppna.

Har någon som läser min blogg någon kompis som hyr ut på Teneriffa? Måste inte vara i Puerto, men på norra sidan. Lägenhet, inte enbart rum, gärna nära havet, maxhyra 900 Euro per månad (inkl internet, el/gas), helst inte höghus.

Just nu mår jag förträffligt, har badat hastigt i sval sjö. Kanske blir det både blött och blåsigt till kvällen och i morgon, men någon storm pratar mobilen inte om idag. Blåser lite redan, och blir allt molnigare.

Plötsligt vid fyratiden kan jag inte komma åt mina mejl. Har Telia problem, eller är det enbart jag? Hänger förmodligen ihop med uppdatering av Windows idag, har nu återställt till före den uppdateringen, men e-posten fungerar ändå inte. Allt annat verkar okej. Har stängt av automatisk uppdatering…

Har badat idag också, även om bilden togs häromdagen

Tisdag, somnade om och vaknade först halv nio. Då är det lite svårt att orientera sig i världen, en stund, innan frukosten landat och jag börjar tro att jag är vaken. De där sista timmarna tung sömn är inte välgörande. Borde ha stigit upp kvart över sex, gjorde det inte.

Solen lyser, dimman har försvunnit – den var tät i morse, inte tjock. Nu har jag ätit tre rostade brödskivor med god ost, druckit en stor mugg te, tagit mitt piller. Ska till och med klä på mig idag, och åka in med en bok samt besöka biblioteket. Behöver läspåfyllning.

Hittar bland annat i omloppshyllan en bok av Nan Östman, Ett slags sällskap. Så bra. Googlar och lär mig att författaren dog för ett tiotal år sedan, 92 år gammal och har skrivit många barn- och ungdomsböcker, och ett par för vuxna läsare. Den här boken är fin, och jag läser snart ut den. Rekommenderas.

När jag kom hem från Norrtälje plockade jag bara undan och gick ner till sjön. Två dopp på samma vända, det kändes lite kallare än igår, men var skönt. Jag piggnade till, känner mig annars trött idag. Lär kunna vara en biverkning av blodtrycksmedicinen – jag har bara ätit den i två veckor än. Kroppen har nog inte vant sig.

Eftersom varken Anders eller Lotta vill ha surströmming, så öppnar jag burken (utomhus, med stängda fönster) idag. Har mjukt tunnbröd, finhackad rödlök, alkoholfri öl och ingen nubbe. De jag har får stå kvar i kylen idag. Kokt, egen potatis, gräddfil om jag vill ha det. Blir middag ute på altanen vid halv fem.

Och, jodå det går att äta surströmmingsklämma ensam, utan nubbe – men det var nog både första och sista gången jag gjorde det. Godare i sällskap, som ostron. Mätt blev jag i alla fall och de filéer som blev över spolade jag ner i toaletten. Burken är ordentligt diskad, och hamnar i ”metallförpackningar” i morgon. Ingen otrevlig lukt någonstans inomhus, och inte så otrevlig ute heller. Minns doften som betydligt mera påträngande.

Måndag 8 september 2025. Morgondimman börjar lättna. I natt lyste fullmånen nästan aggressivt starkt, efter blodmånen. Förstår inte hur det hänger ihop, men jag såg båda.

11 grader när jag steg upp vid sjutiden, nu ett par timmar senare runt 15 grader. Mischa körde just förbi med ett lass hö gömt i vita plastrullar. Jag har ätit frukost och plockat undan. Tagit mitt piller.

Läser lite, kollar nätet, börsen när den öppnar. Ingetdera särdeles fängslande.

Har förstått att ”fästremmar” (som jag fick med Zeeksack´en) är remmar att fästa ryggan vid resväska. Tacksam för väldigt instruktivt mejl från företaget om att packa sin ”organizer” med de 8 kg som är tillåtna i kabin på SAS. (Ni ser att jag fortfarande ”är på väg”.)

Har tvättat fönstren, en del både ute och inne. Nu sitter också en nerramlad fuskspröjs där den (inte) ska – den sitter lite lägre än den på fönstret bredvid. Men det får vara så, den sitter hyfsat rakt i alla fall. Fönstren i vardagsrum och gästrum kommer jag inte åt utomhus, utan att klättra och klänga. Det får vänta till en annan dag.

Fika, klockan är ju kvart över tio. Skorporna är snart slut. Ställer ut en kasse med DVD-filmer att tas med till återbruk på sopstationen nästa gång, eller släng. Inte värt besväret att försöka sälja dem, har kollat på Tradera.

Det körs inplastat hö för vinterförvaring hela förmiddagen. Ibland en kub i taget, ibland hela långa lasset. Borde vara slut där borta nu. En till. Och en till. Ibland tror jag att jag ser dubbelt, men det finns nog två traktorer som ser likadana ut på gården.

Har ont i mitt högra krokiga pekfinger, artros? Jag behöver alla mina fingrar, om inte för annat så för att kunna skriva.

Gör en köttfärssås, med krossade tomater, hackad färsk röd paprika, lök och vitlök. Persilja. Och koreansk chilipasta – tog lite väl mycket sådan. Så nu har jag spätt grytan med vatten, och lagt till sköljda kidneybönor, för att om möjligt mjuka upp det alltför kryddheta. Har kikärter på lut också, om det skulle behövas. Hade helst haft i stora vita bönor, men dem har jag tydligen ätit upp. Lägger i ett par nävar torkade trattkantareller i stället. Det här blir gott. Med nudlar/pasta till kanske en bra middag på fredag när A&L kommer. Plus sallad.

Gör slut på sådant i frys och skafferi, som inte ska stå kvar och tappa bf-datum medan jag är borta i vinter. Gillar att laga mat som utvecklas medan man lagar den, kommer på att det eller det kanske kan passa, och testar.

Ibland läser jag matrecept – cheesecake med mascarpone är ett exempel – men ofta gör jag det jag gjort förr, med lite variation. Gillar ost av alla sorter i maten, eller ovanpå. Numera inte så ofta rött kött, men det händer. Och tyvärr för det mesta djupfryst fisk, den färska är för dyr om jag ska laga till flera än mig själv.

Får besked från 1177 att tiden för läkarbesök på lördag stämmer.

Har provätit min gryta, med äggnudlar som väl inte är någon favorit – men det smakade bra.

Mobilen hävdar att det nu är ”tjock dimma” – jag är benägen att hålla med, även om jag kanske inte kallar dimman för tjock. Vad säger ni? Ogenomtränglig (krångligt ord), tät? Kanske är den tjock ändå, hittar inte rätt ord just nu.

Nu har dimman krupit närmare, klockan är strax halv åtta och det mesta utanför mina (tvättade) fönster är dimmigt. Och mjukt vackert.

Jag försöker mig på att kolla Rapport på SVTplay – men stänger av jäms med reportaget om kyrkovalet. Vet inte vad som gör mig så ovillig att orientera mig bland det som kallas nyheter – kanske det faktum att något som Netanyahus uppmaning i kväll till alla i Gaza att lämna omedelbart, enbart rabblas upp utan någon som helst upprördhet. Orkar inte med så kallad journalistik som tror att opartiskhet uppnås genom att nollställa allt vad känslor och moral heter. Tror Göran Rosenberg alldeles nyligen sade något om att journalister inte kan vara opartiska, men att de bör hålla sig till sanningen. Kan ha blandat ihop saker och ting.

Vill inte släppa in världen av idag i mig, det räcker med det som ändå sipprar in.

Min lilla solenergilampa lyser i köksfönstret, jag har tänt mina ljus på bordet. Jag finns i en bubbla av mörker, dimma och ljus – långt borta från världens krig och svält. Och jag sörjer att vi som är vuxna/gamla nu, har skapat den värld som är – med de makthungriga framför allt män som krigar som om det skulle göra slut på alla krig.

Om det ändrade något skulle jag skämmas, över det jag bidragit till genom mitt icke-politiska långa liv. Bidragit genom att inte bidra. Jag kan inte ändra min egen livshistoria, och jag fortsätter blunda genom att inte ens vilja se eller höra vad som pågår i ett svenskt nyhetsprogram. Jag vill inte ens föreställa mig vad den här världen gör för de mina, barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Ett enda palestinskt barn som fördes till Italien från Gaza väger nu fem kilo, och är kanske lika gammal. Hon överlever för ögonblicket. Det är många som inte gör det. Och N… lägger skulden för deras död på de föräldrar som inte överger Gaza, de som inte ”lämnar omedelbart”. Kvällens attack i Jerusalem fick flera minuters uppmärksamhet i Rapport. N´s uppmaning – och vad den står för – fick bara den tid det tog att säga orden. Kanske kom något mera senare i Rapport, jag stängde av.

Kollar via mejl till vårdcentralen om det verkligen stämmer att jag ska träffa min läkare på lördag. Blir tveksam trots kallelse.

Halv sex är jag inomhus för den här dagen. En skön söndag med två bad och svampplockning, god pyttipanna med egenodlad stekt potatis och lök och blandad svamp. Bacon till, men det kunde jag ha hoppat över. En clementin (tror jag, ganska sur) och några alltför stora björnbär till efterrätt (glad att de är slut, ska inte köpa igen). Spar den bit av cheesecake´n som ligger i frysen tills A&L kommer hit på fredag. Har diskat.

Jag borde ha en ”handla-inte-igen”-lista med mig i matbutiken. Som björnbären ovan, ”fel” kaviar nyligen, de små plommontomaterna, annat som jag just nu inte minns. Sådant som jag inte vill stoppa i mig igen, och sådant som jag redan har i kyl/frys/skafferi. Ibland minns jag att något är på väg att ta slut, men kommer inte ihåg att jag redan köpt ersättning.

Det blir så kallad blodmåne i kväll, månen är röd för att så småningom bli helt mörk. Får se om jag håller mig vaken tills det blir dags. Än är klockan bara sex på kvällen, solen är fortfarande uppe även om det också är lite molnigt. Efter klockan åtta och framåt lär det handla om.

I morgon ska jag nog tvätta fönstren i köket. Får använda ”målarpinnen” som torkförlängare, når inte annars och vill inte längre klättra upp och ner på köksbänken vid fönstret eller hänga ut genom fönstret för att nå det andra fönstret. När solen lyser på fönstren, som nu, ser jag inte bara hur smutsiga rutorna är, jag ser också hur slitna de är. Det får bli tvätt inifrån och utifrån, tror att jag som vanligt struntar i emellan (om det inte visar sig att fönstren är smutsigast där).

Nu har det mörknat så pass att solenergilampan i köksfönstret lyser. Och jag har tänt ljusen på köksbordet. Men någon blodmåne ser jag förstås inte ännu. Vet ju att jag inte brukar se månen här utanför förrän bra mycket senare än nu. Jag lär inte hålla mig vaken tillräckligt länge.

Funderar över hur jag ska packa (max 8 kg i kabin SAS, det får bli Zeeksack´en), vad jag ska ha på mig när jag åker (de tyngsta kläderna och skorna, hörlurarna runt halsen), checkar in den lilla blå väskan, även om jag inte tänkt jag skulle göra det. Fortfarande har jag ingenstans att bo på Teneriffa. Än vägrar jag att misströsta, men nog skulle jag gärna vilja hitta något lämpligt boende snart… Ska kolla med Miguel i morgon igen, han lär bli trött på mig.

När jag tittar ut en gång till så ser jag den, långt borta. Tar bilder, tror man kan ana sig till den röda tonen. God natt.

Söndag morgon, vad det är för temperatur ute vet jag inte. Visaren tycks ha gett upp, trots nya batterier nyligen. Sol är det, ingen vind och känns lagom höstsvalt när jag öppnar ytterdörren. Mobilen säger 15 grader när klockan är kvart över åtta. Lite lägre än igår, strålande sol mitt på dagen.

Har tagit mitt piller. En stor rovfågel går ner på samma ställe ett par gånger, en bit bort, men flyger så mot skogen. Tomhänt.

Har sovit bra, och hostar inte längre som tidigare. Börjar känna igen mig. Duolingo klart för idag. Och wordle och sudoku. Wordfeud väntar, syrran har annat för sig.

Gör övningarna i artrosprogrammet, det känns i kroppen att jag inte gjort det på en dryg vecka. Något som ser ut som små fjällskivlingar växer i backen nära komposten. De får stå. Tror jag ska gå ner till sjön när jag ändå är på gång.

Nu, kvart i tio, har jag badat. Doppat mig och tagit några simtag är en riktigare beskrivning. Svalt och skönt. Hemma igen, på altanen med fika, mobil, dator (!), en bok, ett glas vatten (un vaso de agua), skorpor och en rulle hushållspapper. Om jag skulle känna mig snuvig. Gick dessutom ner till sjön, igår tog jag bilen.

Altanen skuggas ännu av den stora asken (kollar för säkerhets skull att det är en ask, lär mig att den förr hamlades för djurföda). Jag är dålig på att skilja på olika träd, men google hjälper mig. Har en app för växter, men använder den just aldrig. Och när jag tänker på appen, kommer jag ihåg att jag borde ha laddat mobilen innan jag gick ut… Inte för att det är någon kö bland de som ringer.

Jag är priviligierad (många ”i”, ett för mycket) privilegierad. Tror det blev rätt nu. Vad jag vill säga är att jag har det bra, min energi är på väg att återkomma, jag är tillräckligt frisk för att vilja fortsätta med det. Fortsätta leva, vara glad(are) ofta(re). Jag är inte deprimerad, är inte ledsen. Men jag är lite för ensam för att tycka att det är kul, samtidigt som jag inte vill ha sällskap alltid. Knepigt att få det att bli bra – vill och vill inte. Strunt samma, just nu är jag nöjd och stillsamt glad. En sketen förkylning kan få mig att gå i däck, men inte stanna där.

Nu har jag glömt kaffet tillräckligt länge för att det ska vara ljummet och drickbart. Doppar min skorpa, varför var det ”fult” att doppa? Fint folk doppade inte, åtminstone inte hemma hos mormor.

Jag ”hoppas från hatt till galosch” som mannen min skulle sagt. Tankarna far från högt till lågt, ingen påtaglig struktur i funderandet eller skrivandet. När jag gjorde artrosprogrammet i morse fastnade ögonen på några böcker i bokhyllan vid sängen.

Leva sin dröm, en antologi där jag finns med. Min text handlar (såvitt jag minns, har inte kollat) om att skriva, kanske till och med få betalt för att skriva. Och jag inser att jag lever den drömmen (minus få betalt). Jag skriver för det mesta varje dag, jag är inte någon berömd eller välkänd författare, men jag är en skrivande människa (för att använda Bodil Malmstens ord).

Boken står bredvid Free Spin, och det är nog dags att inse att jag inte mäktar översätta den till engelska. Min substack får omfatta andra ord på engelska, kanske korta dagsnotiser. I bokhyllan står också en antologi Älska noveller. Mina ord i den boken är skrivna till och om vår son Mats, som är död.

På bloggen har jag enligt statistiken skrivit 3 312 inlägg, sedan jag började för ungefär femton år sedan. Så nog lever jag min dröm om att skriva. Att bli läst är en annan fråga.

Tar bilen och åker ut mot skogen, stannar lite här och där och plockar svamp. Karl-Johan, små och knubbiga, tegelsopp, liten blodriska, kantareller, små och fina. Har en stav med för stöd när jag måste överkomma diken. En svamptur med minimal gång i skogen, perfekt för mina opålitliga knän. Nu har jag rensat alltsammans och förvällt – sparar en del till helgen då Anders och Lotta kommer hit. Men jag ska äta en del i kväll, tillsammans med stekt potatis, och dito lök. Knaprig bacon vid sidan av.

2 500 steg idag, känns som flera. Är väldigt otränad. Klockan är två, jag har hunnit med mycket idag. Ska nog i sjön en gång till idag, känns som om det behövs efter skogen. Annars får jag duscha, så att inga kryp följer med mig. Jag tog ett dopp igen, per bil. Ben och fötter vill inte gå mycket mera idag.

Nu hänger ett stort mörkt moln ovanför mig. Kanske blir det regn.

Olika stadier

Lördag morgon, efter en natt som antingen var för varm (nytt täcke) eller för sval (inte tillräckligt varm filt). Måste leta fram ett annat täcke ur skrubben. Gick upp vid halv sju, duschade och tvättade håret. Den lätta huvudvärk jag vaknade med försvann efter frukosten. Tagit mitt piller.

Biblioteket öppnar klockan elva på lördagar, jag ska dit.

Fortfarande dimma borta mot skogen, ingen sol. Mobilen hävdar ”mestadels klart”, och 16 grader på morgonen. Regn kan komma.

Läser om ett skådespelarpars sexbiografi, och mannens sjukt många otroheter under tio år, hennes förlåtelse. Mannen hänvisar till efternamn som tydligen behöver levas upp till. Låter mest som behov av uppmärksamhet från båda parter, då och nu. Kommer förmodligen att sälja bra, om inte annat så för den lilla hälsningen från ”kuken” på omslaget. En recensent ”slukar” boken och vill kräkas. Jag tänker varken läsa eller kräkas.

Dimman kryper närmare, omger mig. Vackert, och skönt att vara inomhus.

Byter täcke till det som sonen brukar använda när han är här. Kanske gillar han det nya.

Inga lägenhetserbjudanden från Teneriffa. Gör Duolingo-lektionerna. Och åker in till Norrtälje för diverse ärenden. Hem mitt i en kraftig regnskur, men solen har kommit tillbaka. Lite tveksamt, men får mig ändå att längta efter ett bad, det är för länge sedan.

Någon sättvitlök fick jag inte – kommer om någon vecka – men övrigt fungerade. Har nu fikat med en prinsessbakelse minus det gröna marsipanskalet. Kan nog kallas lunch. Klockan är kvart över ett. Färska räkor till middag, ska koka ett par ägg och göra en riktigt god räkmacka så småningom.

Nu har jag badat, ett snabbt dopp i sjön, som vanligt utan att veta vilken temperatur det är. Svalt och skönt, jag är nog frisk igen. Hoppas Anders är det också. Sitter ute, disigt/molnigt, men just nu inget regn. Kommer det så har jag nära in. En skål med björnbär (onormalt stora, odlade) och ett glas vatten på bordet, Raban´s bok Coasting. En bok som får mig att längta efter att vara ”på sjön”, att segla eller ligga stilla. Smaken på de här björnbären påminner inte alls om de jag plockat vilda på västkusten i Sverige, eller på en hed i England.

När jag googlar författarens namn får jag veta att han dog, i komplikationer efter en allvarlig stroke, för tre år sedan. 80 år. Postumt utgavs Father and Son, som inte finns på svenska. En produktiv författare. En koll på Bokbörsen visar att jag har två ex av Coasting inlagda. Vet att jag läst den tidigare, men kom inte ihåg att jag har två exemplar… Låter det ena inaktiveras ett tag.

Jonathan Raban och Julian Barnes är två författare som jag återvänder till. Barnes´ Känslan av ett slut ligger inom räckhåll från sängen.

Pratar med Anders, som känner sig bättre och skulle gå ut en vända. Jobb igen måndag.

Solen tar sig fram genom molnen, lite försiktigt och inte helt utan att skymmas. Men så pass att det blir varmt och skönt, och får mig att vara tacksam att jag smort in näsan med solskydd. Efter en stund blir det för varmt, jag går in i köket och diskar. Laddar mobilen och laptopen. Äter en ”citrus”, mandarin/clementin/??

Gör två läckra räksmörgåsar med hårdkokt skivat ägg, färsk gurka och gul paprika. Botten är runda tunna rågkakor, den ena med lite överbliven hovmästarsås (egen) och den andra med ett tunt lager majonnäs. Och så färska räkor. Mums, nu skulle jag ha haft ett gott vitt vin till – men det får vänta några veckor.

Stora frysta räkor är nog bra om de är Icas lösviktsräkor – men färska slår dem alla gånger. Gillar dock inte riktigt att färska räkor numera är så små. Gott var det i alla fall, och mätt blev jag.

”Onormala” björnbär

Middag

Har gjort spanskan. Demasiado, bolígrafo, cinturón – kollar. Rödmarkerade är rätt. Vad felaktigheter håller sig kvar… Orden betyder alltför, penna, bälte. På´t igen i morgon.

Tror trots allt att min hjärna har behållit mera av gymnasiets spanska än jag hittills trott. Är lite förvånad över att Duolingo låter mig säga Yo/jag, i stället för att enbart låta verbets ändelse tala om att det är ”jag” som pratar. Minns inte att vi lärde oss så. Eftersom det är några år sedan (65 närmare bestämt), så kanske jag minns fel. Eller så är diverse kunskaper så gamla att de finns kvar därför. Disculpe har jag lärt mig nu, och lo siento – ursäkta respektive jag är ledsen. Kan vara praktiskt att komma ihåg. Och perdón, om jag bokstavligt trampat någon på tårna.

Tacksam att jag kommer ihåg något alls, också när det gäller annat än spanska.

Åt lite cheesecake till efterrätt, har ett par mindre burkar kvar i frysen. Inte vackra nog att servera någon annan än mig själv och kanske sonen. Vi orkade inte äta hela i helgen. Aptiten börjar komma tillbaka efter förkylningen.

Letar efter mina glasögon, har dem inte på näsan, de ligger inte i toarummet, inte i sovrummet – flyttar på stolen här vid köksbordet, de ligger på golvet. Genast infinner sig frågan – vad heter golv på spanska? El piso visar en snabb googlekoll. Och glasögon? Först får jag svaret anteojos/framför ögonen, men så hittar jag gafas, som jag tror är lämpligare. Så, las gafas están en el piso. Koll talar om att det ska vara están och inte son som jag skrev först. Det är kul med spanska.

Fredagsmorgonen är dimmig, och vacker. Ingen sol ännu när klockan är sju. Jag dricker mitt te och försätts i ett närmast meditativt tillstånd när jag ser ut över fälten från mitt fönster. En stund senare börjar dimman lätta, men inte för att solen dykt upp. Enligt mobilen kommer solen vid tolvtiden. Jag tar mitt blodtryckspiller.

Drömde nästan på spanska i natt, åtminstone surrade spanska ord i mitt halvvakna huvud. Har sovit hyfsat, förkylningen är snart ett otrevligt minne blott.

Idag har jag ingenting jag ”måste” göra, kan såsa omkring i morgonrocken hela dagen om jag vill. Jag ska hänga den tvätt som snart är klar, jag ska kanske städa lite smått, möjligen kolla om några av DVD-filmerna som Anders inte ville ha, går att sälja på Tradera. Stuva lite spenat till middagens varmrökta laxbit med de potatisar som blev över igår. Göra spanskan och kanske även artrosprogrammet. Gå ner till sjön och åtminstone doppa tårna i vattnet.

Än känns det som en lugn och fin fredag. Dimman var dagg på mina fötter när jag hängde tvätten. Nu fika. Med skorpor. Har klätt på mig.

Fram på eftermiddagen har jag gjort Duolingo-övningarna, tagit in torr tvätt, ätit lättstuvad spenat med laxbit utan potatisar (blev tillräckligt mättande ändå). Inte städat, inte varit ner till sjön, inte gjort artrosprogrammet. Men hostat mera än jag trodde tidigt i morse. Druckit houngsvatten, lika äckligt som när jag var barn. Inte gått igenom några DVD-filmer. Har läst ut en bok som ska tillbaka till biblioteket i morgon. Suttit ute med parasollet uppe för solen, medan jag läste och åt.

Sitter fortfarande ute, men har fällt ihop parasollet, solen har dragit runt knuten.

Hittade tre nummer av tidningen Skriva på omloppshyllan i biblioteket häromsistens. Trodde jag skulle vilja läsa dem, och kanske lära mig något. Det ville jag inte, nu åker de tillbaka i morgon. Behöver tydligen inte/vill inte ha den sortens läsande längre. Tror mig möjligen vara fullärd när det gäller att skriva, på mitt sätt, som inte är andras eller experters.

Himlen har blivit molnigare, men det ser inte ut som regnmoln. 24 grader klockan halv fem, regn möjligt i morgon bitti enligt mobilen. ”Märkbart lägre temperatur än idag.” Var ner till sjön och doppade fötterna i vattnet – det var så skönt att jag ville bada, men hade ingen handduk med mig… Jag fick fart på fasanerna när jag gick förbi dem, på andra sidan ån. Undrar om de flaxar över ån eller om de går runt över bron? Har aldrig sett dem på väg till eller från andra sidan. Minns en nattlig promenad på Djurgården, och vi plötsligt blev medvetna om att träden runt Nordiska museet var fulla med fasaner. Hade då aldrig sett en fasan i ett träd heller.

Äter lite cheesecake innan jag ringer äldste sonen och vi pratar en stund. Talar om att jag vid tillfälle behöver hjälp med att sätta upp en rullgardin i köket.

Kvällen är vacker, med solbelysta moln, som utspridda tussar och ibland helveckade sjok av bomull.

Varken mina fötter eller min sjö, men ser skönt ut ändå

Torsdag är det visst idag, har varit in till Norrtälje och lämnat Bokbörsen-böcker. Är snuvigare än jag trodde i morse, men förkylningen backar. Pratat kort med Anders, han är hemma från jobbet över helgen. Och det är bra, hoppas hans hosta är borta till måndag.

Sol, lätt vind, 21 grader när klockan är halv tolv. Tog mitt piller i morse, men kroppen vill inte köra igenom något artrosprogram eller ta någon promenad. Vill försöka låta bli att sova i eftermiddag, det kostar nattsömn.

Handlade snabbt, lätt gjort när jag är förkyld, inget lockar. Bara mjölk och diskmedel. Tar upp ett kok (och lite till) potatis ur odlingen i pallen, nu bara ett par stånd kvar. Nykokta och färska plus något ur frysen får bli middag idag.

Någon potatisodlare är jag inte. Ska gräva igenom jord och löv ordentligt när potatisen är borta. När jag piggnar till ska jag i stället köpa sättvitlök och peta ner.

Tänker på Punta Brava – när jag inte längre kan hyra där förlorar jag inte enbart mitt boende. Jag tappar bort den hemkänsla som växt till sig, människorna (Palmyra framför allt), caféet där jag serveras min cortado utan att behöva beställa. Själva lägenheten var okej, men den kommer jag inte att sakna annat än som boende. Resten kan jag sörja, innan jag ens vet hur det kommer att bli.

Middagen med mina egna potatisar blev bra, en köttbit i lite champinjonsås från frysen till. Sallad.

Pratar med vännen Karin i Danmark, vi ses när jag åker ner i slutet av månaden för att fira hennes nyligen begångna födelsedag. Blir fint.

Syrran vann wordfeud.

Tisdagskväll, båda hararna är på plats i grönskan på andra sidan vägen. Som vanligt med stort avstånd mellan varandra.

Miguel, mäklaren på Teneriffa, har mejlat två förslag som verkar intressanta. Lite dyrare än tidigare, mitt i ”smeten” på Calle de la Hoya i Puerto, nära den gamla fiskehamnen. Första respektive andra våningen, hur är ljudnivån från gatan? Ingen krog med matos under vad jag förstår, bara en butik med smycken. Har skickat lite frågor till honom, får se vad han svarar.

Pratar med syster K som fått träningsprogram av sjukgymnast för ”ont i höfterna”. Hoppas det hjälper. Hon hade hoppats att hon inte skulle få samma besvär som både syster B och jag haft, vi har opererat, syrran (tror jag) båda höfterna, jag den ena. Vore skönt om hon kan slippa det.

Onsdag, kraftigt regn. 16 grader. Räcker så. Får svar från Miguel, lägenheterna ligger på en ”commercial street with pubs and restaurants, and noise”… Not for me then. Jag tackar nej och hoppas att han hittar alternativ. Gör mina duolingo-övningar – bolígrafo är penna, t ex. Demasiado är ett ord jag har svårt att komma ihåg, betyder alltför. Cinturón betyder bälte, om jag nu skulle behöva veta det. När jag skriver missar jag nästan alltid accenterna, något att träna på. Och så är jag glad för uppmuntran från Jeanette Niemi, när jag varit duktig.

Det har slutat regna. Jag bäddar rent i sängen. Tar det i omgångar. Ingen tvätt idag, kan inte hänga något ute och har just bara lakan att tvätta. Ändrar mig när det ljusnar på himlen, kör en maskin med lakan. De får väl hänga tills de blir tillräckligt torra för att ta in i huset. Jäklar, vad det är jobbigt att få in täcke i påslakan utan ”hål” upptill. Nu har jag större förståelse för min kära svärmor, som ville ha hjälp att bädda…

Borde åka in och lämna böcker i Norrtälje idag, men väntar till i morgon. Tar fram ett par Frankfurter-korvar ur frysen (korven måste kläs av, skinnet är oätligt) att lägga i Icas ”tomatsoppa med krämig färskost” (gåva häromveckan). Blir min middag idag. Påminner mig om den första tiden Jan och jag bodde tillsammans, och ingen av oss kunde laga mat. Campbell´s tomatsoppa med prinskorv var vanligt som middagsmat. Jag har lärt mig en del, åtminstone om matlagning, under de sextiosex år som gått, ett helt liv.

Åt soppan med en Falu rutbröd vid halv två. Sover igen på eftermiddagen, en biverkning av blodtrycksmedicinen lär kunna vara att man blir trött. Känns som om jag aldrig varit så här trött, förkylningen gör kanske sitt till.

Tvätten var torr nog att ta in.

Torsdag morgon trodde jag att förkylningen var på tillbakagång. Hostade vidare efter frukosten, är möjligen en aning vaknare än igår. Har fått påminnelse om boken som måste skickas idag – så jag får undvika kontakt med de jag möter vid postdisken på Ica. Snabbt dit och snabbt därifrån, struntar i biblioteket.

Det är söndag förmiddag, klockan är snart tio. Sonen sover fortfarande (eller ligger och läser eller något, hans dörr är stängd). Jag har fortfarande svalt te i min mugg. Nyss påminde mig ”Lily” om lektionen i Duolingo-spanskan. Cartero – portmonnä/plånbok, caro – dyr, cinturón – bälte, demasiado – alltför. Tror jag. Mitt minne är kortare än det varit. Kommer ihåg att ta mitt piller.

Många kråkor far över gräset på andra sidan vägen, försvinner när ett äldre par promenerar förbi.

Möjligen visar sig solen någonstans, det ljusnar i alla fall lite. Sätter mig ute en stund, men så kommer ett sånt där mikroregn och får mig inomhus igen. Sonen har vaknat och ätit sin ”brunch”, vill inte åka hem förrän lite senare idag. Jag fikar med cheesecake.

Vid fyra på eftermiddagen äter Anders sin middag, jag väntar. Lasagnen från igår dög fint även idag, med sallad till och cheesecake med jordgubbar som efterrätt. Jag väntar, är inte hungrig eftersom jag fikade med skorpor för någon timme sedan.

Vi åkte in till bussen strax efter fem, Anders fick nog vänta en kvart, eftersom vi såg en buss som precis åkte ut när vi kom. Jag lämnade böcker på biblioteket och på Flygfyren (Bokbörsen). Hemma igen, nu utan hörapparaterna, i ett tyst och stilla hus. Middagsdisken borta innan vi åkte, jag skippar middag idag. Är fortfarande mätt.

På måndagen är jag seg, sover en vända på dagen och det är ovanligt. Pratar med Anders som hostar och är hemma från jobbet. Har sålt en VHS om indiska tigrar, på e-bay, till person i USA, klar förlustaffär. Av någon anledning tycks jag ha kryssat i att jag inte vill sälja i Sverige… Nåja, jag lär mig kanske något. I morgon ska jag kolla vad portot går på.

Åt crèpes som var kvar efter helgen till lunch/middag idag, dricker te nu när klockan är halv åtta. Har sålt ännu en av sonens böcker, hoppas det får honom att inse att han kan ta hit böcker som jag lägger in på Bokbörsen.

Två stiliga fasantuppar och en höna knallar omkring nära utanför mitt fönster. Men de uppfattar snabbt att jag rör mig i köket, och försvinner in i buskaget. Och nu sprang haren över fältet och in i ett annat buskage, vid ån. Hare nummer två kutar också runt därute. Har inte bestämt mig för om de där två hör ihop, eller inte. Är inte bekant med harars vanor.

Jag tänder mina ljus på köksbordet. Har gått igenom spanskan för dagen, och kommit ihåg att ta pillret för blodtrycket. Funderar på om det är den lilla tabletten som jagade upp mig fem gånger i natt, varannan timme, för att gå på toa. ”Ökad urinering” lär vara en biverkan. Det är förmodligen därför jag är så seg idag, att inte få sova ordentligt är inte bra. Hoppas mönstret inte upprepas i natt. Behöver hålla mig uppe ett tag till, eftersom jag sov en stund tidigare. I morgon behöver jag göra artrosprogrammet, nu är det lite för många dagar sedan sist.

Kanske ska jag också se efter om det finns några potatisar under den vissnande blasten i pallen därute. Och, om jag kommer ihåg, köpa sättvitlök. Bättre utdelning.