beskrivarblogg

Tisdag vid femtiden på eftermiddagen sitter jag på altanen med min middag framför mig – sallad igen. Jag läser, skriver lite, dricker en Dry Martini i små klunkar som räcker länge. Lägger något ord i wordfeud till min syster som leder, som vanligt. Det är nu verkligen halvklart, molnen täcker himlen – och det är varmt i vinden som ökar. Behöver inget parasoll nu, skugga när solen gömmer sig i moln och träd.

Min middagssallad var god även idag. Nu har jag bara lite gurka, babyspenat och tomater kvar. Feta-ost förstås, alltid i kylen, liksom mozzarella numera. Halloumi står jag över, grillar aldrig.

Läser Dottern i Paris av Kristin Harmel. Bra. Lånebok från utmärkta Norrtälje stadsbibliotek.

Med magen full och en halv Dry Martini innanför västen går jag inte ner och badar igen idag. Två dopp får räcka.

Funderar över hur mina föräldrar, och deras, antagligen satt som jag numera, och tänkte ”jag förstår mig inte på världen idag”. Jag vet att jag inte gör det. En värld där de som kallas influencers får unga människor att acceptera snart sagt vad som helst, bara det liknar förebilden. Skönhetsingrepp (ja, det heter ju så, även om den flesta just inte blir skönare, unga eller gamla), skönhetsmedel för barn sålt av en svensk prinsessa, gängkriminalitet, mord begångna av barn för ekonomisk ersättning, robotar som skriver och skapar bilder. Det är nog ungefär som när telefonen uppfanns en gång för mycket länge sedan… Kanske kan det kallas utveckling, kanske något annat som jag inte hittar ordet för.

Halv sju går jag inomhus, diskar middagsdisken (eller snarare disken för hela dagen), bäddar till sängen och drar ner rullgardinen nästan helt. Vill ha in lite luft genom det öppna fönstret. Himlen är ljust molnig. Jag går kanske och lägger mig snart, sådär pensionärsmässigt (fast med annan stavning) om jag såg att en vän på FB skrev häromdagen. Gillade nog inte uttrycket, det var lite väl raljerande, men är ganska så sant. Vi, panschisar, går och lägger oss tidigt. De av oss som inte sitter hela kvällen och ser på (snällare uttryck än glor) teve.

Natten var för varm trots enbart påslakan över mig, och öppet fönster, korsdrag i huset. Kanske har det kommit en regnskur i natt utan att jag märkte det, altangolvet är vått från dropp ur stuprännan, den utan ”slutstycke”. Morgonen är lite molnig, mobilen visar på 22 grader klockan åtta. Jag sitter på altanen med min frukost.

Läser intressant artikel i Expressen om blufföretag på nätet, ofta med svenska namn och ibland beklagande ”tyvärr måste vi nu lägga ner…, priset nersatt med 50 procent”, bilder på produkter som inte stämmer med det kunden får, och Klarna som förtroendeingivande betalningsförmedlare. Många sådana på Facebook. Klarna medger inte att de medverkar i sammanhanget. Men de gör det. Är därmed i mina ögon lika suspekt som de produktsäljande bedrägliga internetbutikerna, med varor som skickas från Kina. Drop-shipping kallas det här.

Bekräftar en Bokbörsen-beställning, och skriver ut faktura och adresslapp. Praktiskt, enkelt.

Kvart i tio har jag varit ner till sjön och fått ett morgondopp. Varken såg eller hörde några fåglar. Molnigt och varmt. Sägs inte bli något regn. Nu fika på altanen. Löser ultrasvårt sudoku, och wordle på tredje försöket.

Tänker inte åka någonstans idag, Bokbörsen-boken får vänta till på fredag när jag ändå ska in och hämta sonen och hans vän. Jag har det jag behöver i kyl och frys. Skalar några potatisar – de kallas färskpotatis – till dagens middag, kalvsylta, kokt potatis och rödbetor.

Halv två sitter jag inne en stund, det känns för varmt ute, 28 grader och halvklart enligt mobilen. Kanske dags för ännu en sväng ner till sjön. Har läst ut boken jag började på igår, den höll.

Hur kommer det sig att getingar och flugor med flera, hittar in – men inte ut? En nattfjäril har valt att sätta sig på det avstängda elementet i toarummet. Jag vet att jag tar död på den om jag försöker flytta den. Dörren får stå öppen, den sitter kvar.

Vid femtiden har jag ätit min middag – Scans kalvsylta (okej, men inte jämförbar med mormors), rödbetor och kokt potatis. Både mätt och belåten. Önskar att jag hade haft vett att fråga mormor om recept, men det hade jag inte.

Lyckades idag i alla fall undvika att svälja en geting som var väldigt intresserad av maten. Jag är möjligen överdrivet ängslig runt getingar, efter incidenten för ett par somrar sedan. Då fick jag åka in till akuten efter att ha svimmat (för första gången i livet) omedelbart efter ett getingstick. Som tur var hade jag vänner i huset och en snäll förvaltare som körde mig in till Norrtälje. Jag fick stanna där några timmar, och vännen Gunilla höll mig i handen. Det behövdes.

Det var ingen allergisk chock, ”bara” en kraftig allergisk reaktion. Fick ingen sån där spruta, som kunde vara bra att ha. Om inte annat så för sinnesfridens skull.

Jag tog dagens andra dopp före middagen. Lika skönt som det första. Vore kul att veta vilken temperatur det är i vattnet. Har tyvärr ingen lämplig termometer.

Vinden tilltar, men parasollet står ännu där det ska. Ett av de föregående släppte ur foten och for iväg över altanräcket. Inte kul. Har kvar foten i ett hörn här på altanen – enbart eftersom jag inte kan rubba den. För tung. Om någon behöver en så välkommen att hämta. Fäller ihop parasollet för säkerhets skull.

Tappade mobilen i backen häromdagen, med liten skada på skärmen längst ner i höger hörn som följd. Idag när jag var på väg ner till sjön, släppte hela framsidan (jag höll i öglan jag har på baksidan) och hamnade på vägen. Jag dammade av, fick ihop delarna, men ser ju att det är en liten glipa nertill. Vad göra? Den fungerar, men verkar lite känslig. Vill inte behöva köpa en ny. Måste ha en som är pålitlig.

Har ställt ut både julstjärna och kaktus på altanen. Kaktusen ser väldigt klen ut, den andra är åtminstone grön och med många blad, om än spretig. Får se om de överlever flytten ut i det fria. Om inte, så blir förmodligen min sonhustru glad, hon har fått ta hand om dem när jag varit borta. Hos henne ser de betydligt livskraftigare ut än härhemma.

Har just begripit att sonen och vännen kommer på söndag kväll, han jobbar i helgen. Jag hade inte tänkt på det.

Sonen försåg mig med två påsar Polly original – och de är nästan som de där små bilarna. Lätt att bara äta och äta, med en skillnad: Polly fastnar lättare i tänderna. Nu längtar jag efter tandborsten. Har lagt påsen på fönsterbrädan bakom mig, svårare att nå.

Sitter fortfarande ute, har inte diskat, bara sköljt av. Tänker sitta här så länge det är skönt.

Är less på ålderstecken, de är många och sällan vackra – nu har jag ett stort blårött blåmärke ovanpå höger hand, ett strax ovanför handleden samma sida, och ett på vänster underarm. Det behövs inga våldsamma smällar, bara att jag kanske försöker mota upp dörren på fel sätt, eller råkar klämma till handen lite lätt. Vips!

Behöver smörja in mig ordentligt i kväll efter dagens alla bad. Gjorde det, och sov så småningom gott, efter disken.

Vaknar till en molnig och solig tisdag, ljum vind. Vid halv tiotiden är jag i sjön igen, och det är så skönt. Går hem till fika och en stunds läsning på altanen, har parasollet uppe, men vinden tar i emellanåt. Ska kanske ta in det lite.

En man vinkar när han går förbi på vägen. Trevligt. Ett annat par log glatt när de passerade mig längs vägen från sjön.

Grågås, tornseglare, ladusvala och blåmes noterades av Merlin nere vid sjön. Sen fick jag stänga av mobilen för att ladda den därhemma. Vet inte varför jag har med mig den till sjön. Skulle jag drabbas av något i sjön kan jag ju inte larma någon, men okej – om jag bryter ett ben på land kanske jag kan. Jag är nog för gammal för att någonsin bli en som alltid självklart bär med sig mobilen, fulladdad och på. Jag måste ha den med mig när jag far härifrån, för att öppna vägbommen. Brukar komma ihåg det.

När jag tröttnar på att sitta här ska jag in till Norrtälje och lämna beställd bok. Gjorde så, och kom hem svettig och varm. Ombyte till tunna morgonrocken, in med det jag handlat och ner till sjön, igen. Tacksam för svalkan. Sitter nu vid syrrans gamla träbord på baksidan av huset, i skön skugga och lagom vind. Kan inte ha parasollet uppe, och solen blir för varm. Klockan är kvart i tre.

Handlade till pensionärsrabatt idag, bl a lammentrêcote till helgen när ”ungarna” kommer (Anders och hans vän). Rabatten gäller tisdag-onsdag. Bra att storhandla då. Mycket folk, stressigt och varmt. Skönt att slippa några dagar.

Egentligen är det här en perfekt skrivplats, med datorn i lagom höjd på bordet. Har inte tänkt på det förrän idag – ett tecken på hur lätt det är att fastna i det gamla och vana, även om det är obekvämt. Stolen jag sitter på är inte så skön, men fungerar med min sittdyna på och är lätt att flyttad.

Sallad till middag även idag. Senare. Nu har jag precis fikat med citronrån till, i påse som skulle kunna återförslutas. Det kunde den inte. Förpackningar är ofta irriterande, om man låter dem. Antingen går de inte att öppna utan farligt, vasst våld, eller är informationen om att öppna si och så inte korrekt. Sonen skulle ta sig in i en förpackning med rakhyvel när han var här – det var inte enkelt.

Mobilen säger halvklart och 26 grader, och det halvklara börjar stämma. Molnen blir flera, men de är än så länge inte hotfulla. Och inget regn på intågande under hela veckan, alla varningar i media till trots. Mina blommor får stå där de står, så länge det inte vräker ner regn.

Det här stackars huset har inte fått något underhåll på mycket länge. När jag sitter här ser jag hur den sk panelen är bortruttnad nertill, kvisthål och ibland hål som ser mera hackspettiga ut lite överallt. Men är verkar altangolvet hålla, det är förmodligen av senare datum än resten av huset. En del av stängslet hänger löst, förvaltaren är medveten om det. Antar att det inte ska kostas på någonting på det här huset. Vet att vår son Mats snickrade stängsel och golv på gaveldelen av altanen, innan nuvarande ägaren tog över gården. Länge sedan. Tycker mig minnas någon historia om att ett träd fallit över altanen, och det kom in försäkringspengar till dåvarande ägarna. Kan vara sant, kan vara en skröna.

Eftersom huset kallas ”mjölnarns” så bodde här kanske en mjölnare en gång. En gammal stor kvarnsten fanns nedanför huset, nu är den ett ornament uppe vid nygamla magasinet. Och det som nu är någon sorts möteshus vid ån, och var en ruin när jag kom hit, det var kanske en kvarn en gång. Vattenståndet i ån är annorlunda numera, efter allt som gjordes när mycket renoverades av den nya ägaren. Kanske var det tillräckligt för en kvarn, förr.

Ett hus som detta har ingen registrerad historia. Några förbipasserande för ett par år sedan kunde berätta om besök i barndomen (som nog låg sådär 50-60 år bakåt i tiden) hos mormor och morfar i det här huset. De var inte några mjölnare, men arbetade på gården som då hade mjölkkor. Kanske är huset ett sånt där hus som dateras till ”1909”, vilket många hus gör när man inte vet något annat. Det är nog om- och tillbyggt i omgångar, kanske är det till och med äldre än 1909.

Jag trivs, även om det är anskrämligt dåligt omhändertaget (inte mitt ansvar, jag hyr) och urdåligt isolerat. Vintertid med blåst är inte skönt. Och möss överallt i väggarna när de behöver skydd mot väder och vind.

Längtar redan ner till sjön igen…

Krolliljan har vissnat, den enda jag har, den som står precis nedanför trappen. Och lavendeln ser maläten ut, visserligen har jag klippt bort vissna blommor, och det kommer nya, väldigt anspråkslösa i stället. Men den vissnar också sakta. Smällglimmen likaså. Det är mitt i sommaren och jag ser höst. Lommen i sjön. Mognande säd på fälten längs vägen. Inga kvigor längre innanför stängslet till huset en bit bort, vid bondgården där det också finns mjölkkor fortfarande. Två kvigor brukar få beta där, men idag såg jag att gräset var klippt, inte betat.

Min potatisodling har jag inte vågat mig på att kolla, men kanske finns det några flera potatisar där nu. När jag testade för ett par veckor sedan fanns det en enda, tämligen liten en, under den höga och kraftiga plantan. Någon svamp har jag inte letat efter. Ännu. Hoppas komma ut i skog åtminstone någon gång i år. Längtar efter Karl Johan och kantareller. Trattisar har jag torkade så det räcker ett par år. Svart trumpetsvamp är slut, så den hittar jag också gärna. Får nog åka ut till Djurö, mitt gamla ”land” där jag hittar i skogen. Höst.

Klockan är snart nio på kvällen, jag sitter fortfarande ute och det är skönt. Datorns batteri har ioitre timmar kvar, men så länge tänker jag nog inte vara här.

Jag satt tills klockan var nästan tio. Nu är klockan snart nio på måndagsmorgonen, solen lyser och jag äter frukost på altanen. Har inte riktigt lyckats flytta parasollet så att det står bra, men det fungerar. Problematiskt när parasollfoten måste vara tung för att stå stadigt, men då blir för tung för mig att flytta, hur jag än försöker rulla i stället för lyfta och dra.

Smörgåspåläggets italienska skinka lämnar spår på datorns tangenter. Rengöring när jag går tillbaka in. Den mindre haren tittar in när han stannar till utanför altanen, men bestämmer sig för att gräset är grönare annanstans.

Jag försöker få hjärnan att vakna med wordle (klarar ordet på sista försöket) och sudoku, ultrasvårt, men lättare. Syrran wordfeudar inte ännu, för tidigt. Nattens nyheter är mest deprimerande.

På Facebook vill någon sälja det som gör att allt det skrivna till slut blir färdigt. Det som fattas är struktur, och det kan han lära ut. Har inte kollat hur eller pris. Men beskrivningen av att vissa av oss ”skriver, sparar, redigerar, sparar, skriver…” känns träffande (möjligen minus redigeringen). Det mesta jag skriver sparas, men redigeras inte förrän jag emellanåt får för mig att det kanske ”är något”. Sen ligger det fortfarande där i datorns djup. Och eftersom jag har vanan att för det mesta rubricera med dagens datum, har jag ingen aning om vad alla orden vill säga. Så, brist på struktur är nog en bra beskrivning, det också.

Halv tio, tror jag ska ner till sjön för ett morgondopp. Gjorde jag, och det var skönt. Känner mig fräsch och osvettig, en stund. 27 grader, och en skön ljum lätt vind. Nu har solen flyttat på sig så att parasollet står rätt. Fikar med mina kladdiga kanelbullar, utan serviett… Vinkar åt förvaltaren, som är den enda som jobbar nu i juli.

En bil for från platsen utanför badhuset, inga badande, kanske gäster i huset som ligger på andra sidan ån. Det var nog den bilen jag såg igår också.

Sommarmoln och svalor, blå himmel. Hoppas sommaren håller i sig under sonens semester, framför allt under den vecka de hyrt en mycket liten stuga på Resarö. Samma som i fjol, de trivdes med både hus och värdinna.

Även idag har jag en lätt huvudvärk, utan ”anledning”. En liten Dry Martini under kvällen igår, ger mig ingen baksmälla.

Jag översätter några sidor ur Free Spin för min Substack – och inser att jag blir alldeles svettig. Handlar inte enbart om att språket gör det knepigt… Tar en paus igen, men ska inte låta den bli så lång som den senaste (tre veckor). Duschar.

Snart dags för ännu ett dopp. Klockan är bara kvart över tolv, det här är en rastlös dag. Sitter nog en stund till här på altanen. Tror att jag bestämt mig för middag – den gravade laxen som är kvar efter helgen, och en omelett, sallad. Någon lunch känner jag inte för. Hänger gårdagens två svettiga, nu rena klänningar på tork.

Mina pelargoner prunkar, det är verkligen rätt ord för flera av dem. En har elva blommor eller knoppar.

Den här dagen är en som jag skulle vilja tillbringa ute vid havet någonstans, på en lagom bekväm klippa, med badmöjlighet nära, sol och vind. En sån där dag som jag fått många i livet, de flesta i skärgården utanför Stockholm. Idag är det ”min” insjö som gäller, Addarn. Och den är bra nog.

Kollade lite försiktigt under potatisblasten igår kväll. Det verkar vara mest blast. Nu får alltihop vila ytterligare några veckor. Ska nog ge mig på att odla vitlök nästa gång, det gav åtminstone en acceptabel skörd. Får komma ihåg det senare i höst (som om hösten redan vore här).

Bekräftar en Bokbörsen-beställning. Önskar att jag varit smart nog att komma på något som Bokbörsen, där varje beställning medför att sajten tjänar en slant, liksom säljaren. Så smart har jag aldrig varit, lär inte bli heller. Men visst vore det fint med ”passiv inkomst”, det vill säga ha något som skapar intäkter utan att någon behöver göra något utöver det som redan gjorts. Avgiften för ett bokpris på 20 kronor är drygt 6 kronor (inkl moms), plus att jag ger en krona per beställning till läsprojekt i utvecklingsländer. Frakten betalar jag när jag skickar, och får betalt för av beställaren. Bokbörsen gör mig inte rik, men jag gillar idén och att ha något att göra emellanåt.

Ett moln skymmer solen, och det är skönt, också under parasollet. Någonstans har jag klivit ur mina flipflops, kanske utanför duschen. Behöver hitta dem, om jag ska ner till sjön igen. Per fot eller per bil.

Flinar åt mig själv, jag tar bilnycklarna, men går ner till sjön. Kan för skams skulle inte köra bil den lilla sträckan. Inte idag i alla fall. Har nu badat igen, flyttat en stol till den lilla skugga som finns vid badhuset. Ser att det jag trodde var skäggdopping nog är lommen från igår, plus en. Den jag inte såg igår. Typisk lomprofil.

Någon ror långt ute på sjön. Falken som jag inte vet namnet på, flyger över träden vid vasskanten. Jag har flyttat till ett annat hörn, det fläktar skönt och solen drar nog om en stund bort runt huset. Jag är ensam här, borta vid tomtområdets badplats dyker ungdomar från badflotten, kajkar runt på diverse flytetyg. Sommarlov som det ska vara.

Jag gillar sol, men inte att sola. Snart får jag bättre skugga. Det ser nog ganska roligt ut där jag sitter i hörnet av badhusdäcket, med ryggen åt grinden. Utan hörapparater hör jag inte heller om någon kommer. Jag är ganska lugn i att det inte händer, stora huset är tomt och jag har inte sett tecken på att någon är i torpet just nu. Tror dessutom att förvaltaren skulle berättat det för mig när vi vinkade åt varandra i morse, han brukar förvarna.

Mitt liv är ganska ensamt, med avbrott emellanåt av sonens besök, min danska väninna, syrror – även om det oftast är jag som åker till dem. Den ena vill absolut inte sova borta. Jag telefonpratar med några få, är inte förtjust i att ringa eller bli uppringd. Skyller på hörseln, kanske är det sant. Mejlar hellre, eller kommenterar i blogg och Facebook. För det mesta är jag nöjd med min eensamhet, inser att det nog vore svårt att åter anpassa mig till en konstant närvaro av en annan människa. Men ibland…

Det är trist att inte kunna dela sina upplevelser med någon. Hur små de än må vara. Jag gör det ju via bloggen, men att fysiskt laga mat tillsammans, prata om något som kanske intresserar båda parter, kanske inte, röra vid en annan människa, bli rörd vid. Det saknar jag. Minnen är inte nog.

När det blir för tomt förflyttar jag mig via någon bok. Som när jag var liten, som genom hela livet. Har alltid haft och har flera böcker på gång samtidigt. En del kanske påbörjas och får vänta länge på att läsas igen, men en vacker dag passar det mig att fortsätta. Eller bestämma mig för att inte läsa ut, och i stället annonsera boken på Bokbörsen. Slänger böcker gör jag inte. Ännu.

En mycket ung man paddlar på en bräda in till vassen alldeles invid badhuset. Och där kommer en hund och en tjej emot honom, hunden simmar lyckligt ut en bit. På stranden står en äldre man och ett litet barn. Skönt att jag har badat det jag vill för ögonblicket. Nu paddlar killen bort till tomtområdets badplats igen. Resten av sällskapet har också gått vidare.

Jag har det skönt i skuggan med min tunna morgonrock på. Det var faktiskt för kyligt att sitta i bara en ganska blöt badhandduk direkt efter det senaste doppet. Klockan är drygt halv tre, jag är hungrig. Men här är för skönt för att redan gå tillbaka.

Glömmer hela tiden att jag inte har internet i datorn här nere. Än räcker batteriet.

¨Stim av småfisk, löjor?, snappar luft runt badhuset. Vet sedan sönerna fiskat här förr att det finns både stora abborrar och gös i sjön, och förstås annat. Kräftor finns förmodligen också fortfarande, men inga kräftskivor.

Stolen jag sitter på är tillräckligt obekväm för att få mig att ta ett sista dopp, innan jag går hem. Om en liten stund.

Badade igen och gick hem. Gör kaffe, och hårdkokar ett par ägg till middagens sallad med resten av den gravade laxen, tomater och gurka. Jag kan använda det lilla som är kvar av hovmästarsåsen som salladssås, lite fetaost också kanske. Just nu kan jag inte riktigt tänka på lagad mat.

Har tacksamt badat fem gånger idag (tror jag).

Vid halv sex har jag ätit en formidabelt god sallad, enligt ovan. Har kvar till lunch i morgon också. Men behöver köpa sallad, tomater, paprika så att jag har till resten av veckan. I morgon. Då ska jag ändå lämna en Bokbörsen-bok.

Nu är jag mätt, jag har en Dry Martini på altanbordet framför mig, och en fantasybok att läsa, Wooing the Witch Queen, av Stephanie Burgis. Det lilla jag hittills läst lovar gott, lite ovanlig ingång och intrig.

Parasollet är hoptaget, jag sitter i skön skugga. Tänker inte gå ner till sjön mera idag, men förhoppningsvis även i morgon. Har inte förstått när och var det beramade regnet kommer.

Dagens middag

Söndag morgon, sonen sover fortfarande, jag har ätit frukost och klockan har hunnit bli kvart i åtta. Ännu en varm dag väntar, det är redan 21 grader. Jag sitter på altanen. Har lyckats rädda (?) en liten svart gräshoppa ut genom köksfönstret, jag skrämde den upp i gardinen och kunde så skaka ut den. Försökte igår också, men då hoppade den raskt undan och försvann.

Har redan lätt värmehuvudvärk. Igår var jag helt slut efter vår lilla utflykt. Skönt att ha sjön nära. Känner mig nästan som en människa efter ett dopp. Snart igen. Jag är förmodligen inte ensam om att ha svårt att sova när det är varmt. Fönstret är öppet, sovtröjan åker av, täcket likaså – ändå är det knepigt. Vaknade slutligt vid halv sju, och insåg att det inte skulle bli mera sömn.

Idag lär jag inte klä mig i annat än min tunna morgonrock förrän det är dags att köra sonen till bussen i Norrtälje. Han stannar hela dagen idag, vill nog bada igen.

Han tar en lätt frukost, vaknade nyss. Och går ner till sjön. Vi äter något vid tvåtiden, så får han några timmar vid badet. Jag gick ner mot badhuset (jag badar bara där stegen finns), men där stod en bil, så jag vände. Vet inte vilken bil, kollar senare om där är tomt. Nu fika på altanen i stället.

Skönt i skuggan under parasollet. Har hörapparaterna i öronen för att kunna prata med sonen. Och då hör jag även svalornas svirrande läte när de flyger förbi. 27 grader klockan elva enligt mobilen.

Kollade bloggens statistik, 3 337 inlägg sedan starten i mars 2009, före kraschen. Varierande längd förstås, många av texterna har jag inte läst sedan de lades ut. En massa ord, en del med någon sorts mening åtminstone för mig själv. Ibland undrar jag om jag behöver katastrofer, elände eller annat sorgligt för att skriva så att det når in i andra människors hjärtan. Hoppas det inte är så.

Vill inte ha mera av det ledsamma. Vill fortsätta glädjas t ex åt ett bi som just hittar in i en pelargonblomma. Hoppas biet hittar det det söker. Glädjas åt svensk sommar, också när jag suckar över värmen. Glädjas åt att ha en vuxen son som gillar att umgås med sin gamla morsa, åt att få bo som jag gör mitt i naturen med en badvänlig sjö nära. Att numera ha en ekonomi som tillåter mig att lämna snö och vinter och fara till behagligare klimat, så länge jag och min kropp pallar. Att faktiskt inte bekymra mig över hövan (konstigt uttryck, ska googla) om min allt närmare förestående död. Än är den inte akut, än kan jag en hel del av det jag kunnat sedan jag blev någotsånär vuxen. Namn glömmer jag lätt, men de brukar dyka upp under natten. Häromsistens var det Sven Delblanc som gömde sig, apropå ett samtal med sonen om Hedeby-borna respektive Hemsö-borna.

Googlar – hövan är fornnordiskt, relaterat till hov, höft – och betyder det som passar eller behövs. Över hövan – alltför mycket, över måttet. Och här kommer jag på ordet övermåttan, ovir mato (fornsv.), över måttet, i högsta grad. En släkting. Ord är kul.

Sammantaget, livet är en gåva att uppskatta och leva så gott man kan så länge som möjligt. Här, just nu, känns det möjligt.

Himlen blir lite molnigare, men inte regnmolnig. Jag går och kollar om bilen vid badhuset är borta. Två dopp vid tomt badhus, så skönt. Sonen vandrade vidare bort till stranden. Där kan han ligga och läsa och bada som han vill, utan morsa.

Han kom tillbaka och vi delade på en stor pizza, med sallad och extra mozzarella på pizzan, som hade ovanligt god botten, krispig. Nu har jag glömt vilket märke det var men har en till i frysen, så jag kan kolla. Någon gång.

Så småningom rakade sonen av sig skägget, duschade och tvättade sitt färggranna hår. Och ännu mera småningom hade jag diskat och han packat, och vi for in till Norrtälje. Jag var hemma igen strax före sju, svettig. In och bytte om till min tunna morgonrock, tog en handduk och for ner till sjön, orkade inte gå.

Där var lommen, första gången jag såg den i år, hörde inte för hörapparaterna åkte ur därhemma. På något melankoliskt sätt förknippar jag lommen med höst, antagligen för att den låter som den gör. Badet var ljuvligt, jag plaskade runt och fick lommen att dra ännu längre ut på sjön, skäggdoppingarna höll sig lite lagom långt borta. De har kanske vant sig. Det har sädesärlorna absolut gjort, de flyttar knappt på sig när jag kommer.

Sitter nu på altanen, känner mig fräsch, har lagt klänningen i tvättkorgen och hängt lakanstvätten, som var klar när jag kom hem. Två paraguayos och ett glas vatten, och en Dry Martini på bordet framför mig. Har faktiskt varit återhållsam när sonen varit här, men nu ville jag ha min drink. Syrran vann förstås wordfeud, vi har börjat en ny omgång. Efter två drag leder jag med några poäng, fem eller så!

Livet är gott!

Fredag, Anders berättar att Lotta hostar och stannar hemma. Men han kommer, jag hämtar.

Jag tar tillbaka mina sura negativa förväntningar på Jumpspeak – idag fick jag kreditering av det belopp jag betalade för något jag inte ville ha… Det var både snabbt och bra, och bättre än jag trodde efter negativa omdömen på nätet. Tacksam att min slarviga snabbhet inte kostade mera än några kronor i valutaförlust.

Sitter på altanen i skugga och lätt vind. 27 grader klockan elva. Vid sjutiden var det bara 14. Värmen påverkar mig, dricker mycket vatten, men är ändå seg och har lätt huvudvärk.

Marinerar en ytterfläskfilé till dagens middag med sonen. Tänker låta den bli färdig långsamt i ugnen, på 125 grader. Potatis och sallad till. I morgon kanske det blir gravad lax med min hovmästarsås, rostat bröd och sallad. I kylen har jag också en stor förpackning Frankfurter-korv. Vad jag inte såg/läste inte på etiketten är att korven är inrymd i oätligt hölje, den måste alltså kläs av. Testade två igår till middag (med Heinz´ vita bönor) och de gick an, men bökigt med ”skinnet”. Behöver hur som helst förflytta dem till frysen, i lagom portioner. Tänker inte köpa igen.

Börsen är sommarointressant, i alla fall för min del.

På altanbordet står en kallnande kaffekopp. Jag är ingen kaffemänniska, men tror ändå att jag vill ha en kopp vid tiotiden. Så jag gör en, med snabbkaffe, och dricker ett par munnar. Sedan läser jag eller skriver och glömmer bort kaffet.

Tänker gå ner och ta ett dopp om en stund. Det gjorde jag, och det var förstås skönt. Nu ska jag åka in och hämta sonen, och lämna böcker. Köpa Falu rutbröd, det jag har räcker nog inte över helgen.

Gjorde ovanstående, och så småningom åt vi en god middag, fläskytterfiléen hade stått i ugnen medan jag var borta, så det var bara potatis och sallad som skulle ”lagas”. Hemgjord rabarberchutney till, den gillade han.

Vi pratade och satt ute, han ritade sina fantastiska figurer och vi läste, båda två. Vid niotiden var jag färdig för sängen, han betydligt senare.

Lördag morgon lika soligt och varmt. Vi for in till biblioteket, det var stängt i går när sonen kom. Gick en kort promenad ner till glasståndet vid ån, åt varsin bägare med varierande kulor, gick tillbaka till bilen. Han var in på Ica för att köpa rakhyvel – fanns inte där. Vi for till Flygfyren och där hittade han det han behövde. Därefter till Stadsmissionen, jag satt på en stol och flämtade, han hittade fyra böcker à 20 kronor…

Nu är vi hemma, ska gå ner till sjön och ta ett dopp när hans telefon är fulladdad (vad nu det har med badandet att göra). Ingen i stora huset, så vi får förhoppningsvis vara ostörda. Klockan är halv tre, och jag dricker vatten.

Har badat, sonen går ensam till den offentliga badstranden en bit bort. Det förklarar telefonladdandet. Mera vatten, altanen i skuggan, en bok.

Nu är jag ute i solen på altanen och ser just inte vad som hamnar på skärmen. Har lite te i min mugg fortfarande, glasögon på näsan. Solglasögonen får ligga på bordet, skymmer sikten. Om en liten stund kommer solen att hamna bakom det stora trädets grenar, men än värmer den mig. Har bestämt mig för att det är onsdag idag, ska dra fram soptunnorna senare idag. Tömning i morgon.

Har klippt bort vissna lavendelblommor, nya små kommer. De vita pelargonerna har bara två blommor, de rosa sex-sju, någon till och med nio.

Sov dåligt i natt, beroende på lågtryck eller vad, vet jag inte. Det kändes som om jag låg vaken mest hela natten – och det gjorde jag nog inte. Men tiden gick långsamt, jag mantrade så mycket jag orkade för att skuffa undan ångesten som är lättväckt vid sömnlöshet. Gick hyfsat. Men utan mitt mantra surrar hjärnan av tankar och minnen, en del fina och önskvärda, andra inte.

Det får bli ett bad idag, kanske flera. Inget annat på ”programmet” (har inget program över huvud taget). Borde översätta några sidor igen, borde korra färdigt A-Lotts och min skröna om Anna-Lisa och Gunvor. Men tror jag struntar i ”bordena” idag, de finns kvar. Solen försvinner plötsligt in i några moln österut. Kanske det där regnet kommer ändå. En stund senare är det rejält molnigt. Dags att åtminstone lägga in datorn.

Ett bi hittar något i pelargonerna. Jag går in för att fixa fika. Temuggen är tom.

Nu, klockan elva, har jag badat. Ingen snok idag. Men några vackra vita näckrosor, och gula som inte är lika vackra. Fåglar längs vägen till sjön, fiskmås, fisktärna, fasan, grönfink, ladusvala, tornseglare och grönsiska. Bekräftar en Bokbörsen-beställning.

Solen är framme igen, behöver fälla upp parasollet. Tacksam att jag inte längre har vare sig hund eller katt, vännen i Arboga är orolig för sin gamla bästa vän, Bamse. Och så är det ju, kärlek av vilken sort det vara må, skapar också rädsla att förlora.

Varmt, enligt mobilen 27 grader. Tror det är så, jag vill redan ner i sjön igen. Värmen ser ut att hålla i sig hela veckan. På Teneriffa verkar det vara runt 40 grader, kanske mer. Skönt att jag inte är där nu. Nära 1 100 personer har avlidit på grund av värmen, i år, i Spanien. Jämfört med ca 200 i fjol… Mest äldre, förmodligen också mest turister.

Jag dricker mycket vatten, sitter under parasollet och har smort in mig. Lätta morgonrocken på. Barfota, flipflops´en ligger på golvet bredvid fötterna. Sprattlar med tårna emellanåt, bara för att tala om för mig att jag kan. Skön, lätt vind. I kväll får jag vattna blommorna på altanen. Har varken gin eller vermouth hemma, så det blir ingen Dry Martini. Middagsmat har jag inte ens tänkt på ännu.

Syrran wordfeudar inte idag, kanske spelar hon bridge, eller pluggar arabiska. Jag får nöja mig med wordle (fyra försök) och ultrasvårt sudoku, klarat. Tror jag ska gå ner till sjön igen, och ta med vattenflaska och dator. Kan ju sitta där vid bordet vid badhuset, tror mig ha förstått att ingen är hemma i ”stora huset” (om, så går jag nämligen inte ner till sjön).

Nybadad. Datorn känner inte igen mig iklädd badhandduk. Har flyttat en stol till skuggan av badhuset, vid bordet ligger solen på. Någon är ute i sjön med ett flytetyg av något slag, bensinmotorer är inte tillåtna. Och vid bad-/båtbryggan på tomtområdet är idag flera människor än annars. Hoppas yngste sonen hittar något bad också, han är ledig idag.

Och jag har förstås inget internet här nere. Min lilla router når inte hit.

Skäggdoppingen med familj är ute och simmar i sjön, två ungar mellan föräldrarna, kanske bara en unge, nej, där kommer en till snabbt simmande mot sin familj. Ordningen återställd. Och svalorna svishar förbi. Lämnade hörapparaterna hemma (vill inte tappa dem i eller nära sjön), så jag hör inga fåglar. Vet, och ser ibland, att de finns.

Har böcker i ryggsäcken, men behöver dem inte just nu. Nu räcker det med skuggan, vinden, vattnet. Och tystnaden. Min välsignade (och ibland förbannade) tystnad, utan hjälpmedel

En falk (okänt vilken sort) ryttlar ovanför fältet nära sjön. Och en broms försöker ta en tugga av mitt ben, den första jag sett i år. Den försvann en stund, men håller sig i närheten. Försökte förgäves ta död på den – jag är grym mot getingar, myggor och bromsar. Övrigt djurliv får hållas (utom möss inomhus när jag är hemma och kan tömma fällorna). Nu är bromsen ett minne blott. Den var dum nog att komma tillbaka.

Ytterligare en vända ner i sjön, och ännu en innan jag makar mig hemåt. Badhuset bjuder ingen skugga sent på eftermiddagen, och solen är för het. Två gäss, tror Canada-, landar nära stenen i vasskanten. Tar sig upp på stenen och putsar fjäderdräkten. 

Klockan är halv tre när jag är hemma, kan nog sitta i skugga på altanen nu. Det var skönt, och där satt jag även när jag åt min middag, pasta med champinjoner och köttbullar. Nu är klockan halv sju, och det är fortfarande 27 grader varmt. Tacksam för vinden. Har inte bråttom in till disken. Blommorna har fått vatten, jag ett glas rödvin som räcker länge. Lat 42, rioja.

På fredag kommer yngste sonen och hans vän hit, jag hämtar i Norrtälje. De är båda lediga över helgen. Jag behöver räkna ut vad som ska handlas. Tre Bokbörsen-beställningar idag, de ska skickas i morgon. Syrran leder förstås wordfeud, fick just nu 29 poäng för ordet plyte…

25 grader när klockan är kvart över åtta. Jag sitter ute och funderar över mat till helgen. Läser emellanåt i Emily Henry´s bok, Funny Story. Faktiskt ganska rolig, välskriven. I morgon måste jag till biblioteket igen, det här är den sista låneboken som inte är utläst. Den räcker nog i morgon, men inte hela helgen. (Även om jag har annat att läsa.)

Gläds åt svalornas snabba svirr över himlen, de ser ut att ha roligt. Men hur de kan få i sig tillräckligt med energi för att kunna flyga så länge och så snabbt begriper jag inte. Förstår inte heller hur de kan hinna se någon liten insekt där de far fram, flyger de med munnen öppen? Lite senare inser jag att de nu slutat jaga mat, och flugit hem till sitt för kvällen.

Vinden mojnar. Konstigt ord. Google säger att ordet är släkt med lågtyskans moje och holländskans mooi, som båda betyder lugn, vacker.

I alla fall en…

Halv åtta på kvällen är jag inne i köket igen. Skrämde fasantuppen när jag reste mig för att gå in. Solen lyser och himlen är bara lätt molnig. Har diskat middagsdisken och läst ut en bok, en till. En lättläst feelgood, med många karaktärer och lite lagom mystiska sammanhang. Låt mig berätta allt, av Caroline Säfstrand. Välskriven. Del 1 i en serie, som det nog ska vara numera.

Är böcker numera litteratur? Sådär som böcker var förr (för 50-60 år sedan)?  Typ Bo Bergman, Hjalmar Bergman, Lars Forsell? Kerstin Ekman är en av de gamla som fortfarande läses, och skriver. Senast jag läste en bok, en ”riktig” bok, var Tina Harnesks Folk som sår i snö.

Idag finns en uppsjö av lättlästa böcker, kalla dem romance eller feelgood, eller thrillers, deckare. Som väl säljer eftersom de ges ut. Framgångsrika författare får agenter som säljer böckerna utomlands. Hoppas många tjänar tillräckligt på sitt skrivande för att leva på det. Att författa idag är så mycket mera än bokskrivandet. De ska närvara i ”sociala medier” (vilket nog kan vara en sysselsättning på heltid). Och de ska dra till sig fans i tusental, som gillar och kommenterar författarlivet. De får jobba för pengarna.

Är jag avundsjuk? Ja, på förmågan att kunna skriva även sådant jag kallar ”lättläst”. Det kan jag inte. Är säkert både för gammal och för antikverad på andra sätt. Har dessutom också alltför dåligt självförtroende. Min blogg får fortsätta att vara andningshålet. Jag behöver den inte av samma anledning som i början – och det är jag innerligt tacksam för. Men jag behöver den fortfarande för att emellanåt få mig att tro att jag pratar med någon levande människa som läser det jag skriver. Även om jag för det mesta inte vet vem.

Beställer nytt bankkort, eftersom det jag använder mest går ut i mars 2026, då jag förhoppningsvis är i Puerto de la Cruz.

Mina nyinköpta paraguayos är stenhårda. Får ligga till sig. Har en grapefrukt och två citroner i fruktkorgen på bänken. Ingendera lockar. Och i frysen har jag en citron, undrar vad som fick mig att lägga den där? Kanske hade jag läst något om att riva citronskalet… Den åker nog ner i kompostpåsen.

Samtidigt ser jag på Facebook hur någon ”dumpstrar” mängder med fullt ätbar mat. Lass av ost, och annat med utgånget datum – och de flesta av oss vet ju att det inte är detsamma som oduglig människoföda. Vilket slöseri. Glad att någon vet var det slösas mest, och kan ta hand om något av överflödet. Flygfyren i Norrtälje säljer varor med ”kort” datum, det betyder oftast att datum går ut i morgon, och priset är inte tillräckligt lågt för att locka till köp. Oxfilé för halva priset, gravad lax detsamma – då handlar jag. Och lägger i frysen.

Efter helgen brukar köttdisken i Flygfyren ha ”nu är jag som mörast”. Letar alltid efter lamm, som är för dyrt idag – finns just aldrig. Krabba fanns till halva priset igår, men om jag inte vet att jag kommer att äta den samma kväll, så blir det inget köp. Lägger inte en krabba i frysen.

Snart får jag börja tömma frysen inför årets resa till Teneriffa. Även om jag inte åker förrän första november i år. Bra att sonen och hans vän kommer hit om några veckor, de kan bistå med att minska på innehållet i frysen.

Onsdagsmorgonen, sol, några moln, ingen vind. Resten av frukostens te på altanen. Klockan är nu kvart över åtta. Kanske passerar de där skyfallen som SMHI varnar för längre söderut.

Slorosor odlades på ett fält längs vägen här i fjol, tyvärr inte i år

Just nu, måndagskväll, kommer jag inte in på vare sig mejl eller blogg. Eller annat internet. Det tar en evighet, och ändå händer inget till slut. Vilket får mig att undra – en vän beskrev liknande problem, lång tid, svårt att komma in. Jag har Avast som bör duga som skydd mot diverse. Tog bort Avast Track…, provprenumeration,  den har ställt till det förr.

Efter en stund, en timme, för länge – tog jag mig in igen i bloggen och i mejlen, i Avanza. Men det fungerar inte som det ska, inte lika snabbt. Vet inte vad jag gjorde för att få till det. Vet inte vad som behövs.

Nu kan jag i alla fall skriva, även om jag inte kan lägga ut texten på bloggen. Hoppas min kommentar nådde min vän i Arboga. Hennes dator spökar ju också.

Det är kväll. Mulet, men inget regn. Min middag var utsökt, potatisen med ost, krossad, i ugnen och oxfilé, perfekt stekt, därtill. Bearnaisen kan jag nog vara utan (Lohmanders). Jag är mätt och belåten.

Har pratat med yngste sonen, som nog tyckte det varit jobbigt att jobba idag – ungefär som jag tyckte det var jobbigt, utan att jobba. Han är nu tydligen ledig onsdagar, inte tisdagar som hittills. Hostar fortfarande och har därmed svårt att använda masken för apnéerna om nätterna. Han behöver apparaten för att inte bli så trött… Om två veckor har han semester, kanske kommer han och hans vän hit första veckan, därefter har de hyrt samma ställe som i fjol på Resarö, en vecka. Jag skjutsar dit, Lotta lovar att hon hittar, jag är som alltid geografiskt osäker.

Om de vill är de välkomna hit igen därefter. Jag har inga planer. Vi fungerar bra ihop, och kan anpassa oss efter varandra. Och vi ryms i huset.

Jag tänder ljusen i stakarna på bordet. Inte för att de behövs för att lysa upp, bara för att jag behöver dem. Tre ljus i gamla stakar. Jag har ännu inte bestämt vilka stakar jag ska ta med mig till Teneriffa, men vet att två batteriljus får följa med. Står på min lista.

Tisdag morgon fungerar min dator igen som den ska. Mulet, runt 17 grader, ingen vind. Blir nog regn längre fram på dagen. Försöker tömma den laptop jag inte använder, och det är inte lätt. Synkronisering gör det inte enklare…

Åt de jordgubbar som var kvar till frukosten, några hamnade i frysen. Sitter nu ute under en molnig himmel, det lär ska regna senare idag.

Less på mejl som vill att jag ska förnya prenumerationer, senast från något som kallar sig Cloud och har fräckheten att tacka för att jag litar på dem. Det gör jag inte, har det lagringsutrymme jag behöver och vill ha. Bluff och båg, många måste sysselsätta sig med att skapa de här mejlen. Hur påverkas man av att veta att hela ens ”yrkesmässiga” existens handlar om att bedra och lura andra människor?

Jag är seg idag, skyller på vädret. Lågtryck är inte bra för humör och energi. Det blir enkel middag idag, resten av de krossade potatisarna, nu med skivad Mozzarella ovanpå (in i ugnen en sväng igen) och en av Lidls tjocka grillkorvar. Äter inte korv särskilt ofta, men de här är bra. Och en räcker för mig.

Fick för mig att plocka ihop och lägga in det jag kunde genom sovrumsfönstret. Jag och sittdynan gick runt och in. Då började det regna. En lätt skur. Nu stannar jag inne. Läser och skriver, torkar kanske köksgolvet. Kanske. Släpper ut en fluga. Kokar ett par ägg till lunch, med Falu rutbröd och kaviar.

Klockan är två, jag har inte gjort ett smack idag. Jo, sopat köksgolvet runt trasmattorna – eftersom jag är för lat att ta ut mattorna, ruska dem och halkunderläggen, lägga tillbaka det hela. Det blev ingen golvtorkning.

22-23 grader säger mobilen, skurar i närheten, sannolikhet för åskväder. ”Ta med ett paraply! Stormväder upphör ca kl 14.45.” Här stormar det inte, regnar inte heller just nu. Men halvklart är det, det stämmer. Jag satte mig någon timme till på altanen.

Googlar ”ung snok” och tycker mig förstå att den där lilla slanka svarta utan gula fläckar nere vid badhuset nog är en snok. Tydligen kan fläckarna saknas. De andra därnere hade sina fläckar.

Det blir en matbild i stället – ser kanske inte så gott ut, men blir det

Söndag, det har regnat, altanen är blöt. 17 grader, känns svalt även inomhus. Sockorna på fötterna.

Längre fram på dagen är det nästan kvalmigt varmt ute, kanske kommer åska? Sitter mesta delen av dagen ute, ibland med tröja på, ibland med parasoll uppe, ibland utan vare sig det ena eller det andra. Middag idag blir Keldas thaisoppa, med torsk och räkor. Än är klockan bara kvart i fem, så om en stund.

Har läst ut mina tjocka fantasyböcker, återbördas till biblioteket i morgon, när jag också lämnar Bokbörsen-böcker. Plus en = sex böcker sedan jag lämnade senast. Eftersom jag förmodligen gjort en dålig affär med ett språkprogram på nätet för spanska, så är betalningarna välkomna. Hade för bråttom, kollade vad andra sagt om programmet först när jag betalat – och försöker nu få ”refund” från Jumpspeak. Har sagt upp prenumerationen. Tror inte mycket på att få några pengar tillbaka, verkar vara lurendrejeri hela vägen… Så, gå inte på Jumpspeak´s annonser på Facebook. Ibland kostar det att slarva med nätköpen. (Har måndag morgon fått mejl från Jumpspeak om att de skickar tillbaka pengarna. Den som lever får se.)

Trist också att inte kunna stoppa en betalning på Bank Norwegian, när den väl är reserverad. Och hopplöst att göra en reklamation där, eftersom den betalning som reserverats inte syns på listan, och behöver bifogas reklamationen… Ibland/alltför ofta blir jag galen på bristen på levande människor i de här sammanhangen.

Thai-soppan visade sig vara skärgårdssoppa, gick bra det också, med räkor och torsk. Gott och jag blev mätt.

Någonting mjukt och lätt snuddade vid min nacke. Såg inget, men gick och öppnade ytterdörren. En geting hittade ut, tacksam. Stängde snabbt sovrumsfönstret. Och dörren.

Äldste sonen ringer, syster K gör detsamma – eller? Jag kan inte svara, hör inget. Får SMS om att ett okänt telefonnummer hör mig. När jag kollar numret, finns det ingen info. Har SMS´at son och syster. Börjar tröttna på alla spöken på nätet, men vad kan jag göra? Lägga ner både telefonerande och internetkoll? Sonen skickar meddelande och säger ”kolla inställningar och ljud” – jag svarar ”ljudet är på”…

Syrran ringde sonen eftersom hon blev orolig, hoppas båda nu åtminstone vet att jag mår bra. Och det är bra med människor som bryr sig och kollar att allt är som det ska. Pratar med sonen och det går bra. Har pratat med syrran också nu, allt fungerade plötsligt.

Diskar. Klockan är kvart över sju.

Sol i kväll. Inget regn.

Det kom under natten och morgonen. Liksom vildsvinen, som bökat på fältet på andra sidan vägen. Jag var upp vid tretiden, och då hade de varit där. Nu spankulerar fasantuppen omkring där, stor och grann. Det ser verkligen ut som om han visar upp sig. Klockan är kvart över åtta här på landet. Och haren är där – stor den också, men inte lika grann som tuppen.

Fikar innan jag åker in till Norrtälje. Klockan tolv är jag tillbaka hemma, efter att ha lämnat och lånat böcker, handlat bl a jordgubbar för 25 kr. Jag gick bara in och stoppade undan det jag handlat, bytte till tunn morgonrock och drog ner till sjön. Ett skönt dopp denna bastukvalmiga dag. 21 grader, regn i morgon bitti, säger mobilen. Det känns som åska i luften.

Köpte oxfilé till halva priset, liksom gravad lax i bit. Korta datum förstås, men det gör inget när jag stoppar varorna i frysen. Fast det får nog bli en bit oxfilé i kväll, kanske till smashad potatis (kokt först, så hoptryckt, penslad med olja, riven ”Parmesan”-ost ovanpå och in en stund i ugnen). Köttet brynt och rött inuti. Bearnaise till.

Lunch efter badet – lite Keso och mycket skivade jordgubbar.

Just nu tar sig solen fram, samtidigt som himlen mörknar längre bort. Fälten där man hann slå allt gräset i helgen, var idag fulla av gäss, tror både Canada-gäss och grågäss. Och på vägen ner till badhuset låg den där lilla helsvarta ”snoken”/ormen idag igen. När jag gick in genom grinden till badhuset försvann den, när jag gick tillbaka brydde den sig inte om mig, utan låg kvar vid sidan av vägen.

Fredag, klockan är åtta, frukost och internet. Minister Forssell är fortfarande aktuell, vill sitta kvar på sin post. Övriga nyheter är mest våldsamma. Fransk cyklist vid namn Lennart gripen i Iran – förmodligen för att användas som gisslan. Liksom andra européer.

Tagit bort en liten fästing på foten, ditkommen från gräset utanför. Den hade inte hunnit göra stor skada (hoppas jag, vaccinerad mot TBE, och borrelia är hanterligt, ifall att). Nummer två i sommar.

18 grader, kraftig vind, sol och lätta moln.

Idag blir det Norrtälje igen, skicka böcker och hämta/lämna böcker på biblioteket. Så småningom, än är det lång och långsam frukost. Inomhus idag, men nu tar jag temuggen med mig och går ut på altanen. Kan fixa lä mellan båda rutorna i sovrumsfönstret. Hyfsat lä känner jag när jag väl är där. Sitter en stund ändå. Äter en paraguayo, låter nästan mordiskt. Söt, saftig och god.

Solen kryper igenom trädets lövverk ett ögonblick. Molnen kommer ifatt, och blåser bort i den byiga vinden, rörelse hela tiden. Löser wordle på tre försök, och klarar ultrasvårt sudoku. I wordfeud leder syrran med många poäng.

Jag for in till Norrtälje och tillbaka, köpte två franska tvålar, en lavendel och en oliv. Satt så en stund på altanen med fika, läste lite och gick in när solen försvann helt. Det blåser mycket kraftigt. En gren hänger lös i det träd som förlorade en kraftig gren för någon vecka sedan, innanför elstängslet. Om grenen faller ner, kanske den hamnar på min vedbod… Behöver inte gå dit idag. Och något bad blir det inte.

Bilen är parkerad borta vid magasinet, inte under något träd. Träden här på gården är gamla, många har döda grenar. Och en del faller ner när det blåser som idag.

Middagen blir pasta med salsa och flapsteak i tärningar, mozzarella därtill. Jag blir nog mätt och nöjd. Svärmor hävdade att ingen var mätt – det var inte okej – alla var nöjda, eller möjligen belåtna. Göteborgskt… Tror jag, som är född i Dalarna.

Blåsandet fortsätter, någon (arrenderande bonden? förvaltaren?) kör inplastad höskörd till förvar här på gården. Såg i morse att allt var slaget. Bra att det kommer undan regnet som kanske kommer. Klockan är halv fem. Och jag har nu ätit min middag, diskat och plockat undan. Vinden är lurig, just nu ingen alls, syrenhäcken är alldeles stilla. Så börjar den röra sig sakta, och plötsligt våldsamt svajande.

”Skönt att vi inte är på sjön”, som Jan skulle ha sagt, de här vindarna är inte roliga när man/vi seglar/seglade. Det blev många snedstreck, svårt att hitta rätt tempus. Seglar gör vi ju inte numera, ingen av oss, den ena död, den andra gammal och utan båt. Men hon längtar fortfarande efter att få somna i en båt, väl förankrad i land, till vågornas vaggande. Men inte i den här opålitliga vinden.

Har nu skickat den bok som Schenker inte lyckades förlänga hämtningstiden på. Köparen ville ha den. Hoppas allt fungerar den här gången, att någon kan hämta, om den måste hämtas.

Blå postpåse den här gången. Jag hoppas på en bok av författaren i gengäld, han fick min, den rymdes med den beställda boken i en påse. Det är lite kul att tro sig veta vem köparen är, och så få det bekräftat via ”kan skicka en bok jag skrivit”. Jag tackade förstås ja.

Har nu sålt ännu en bok på Bokbörsen, men den får vänta på leverans till måndag. Gillar att hålla på med böckerna och ibland sälja en bok. Skulle förstås behöva sälja många fler, om sonen ska slippa göra bokbål när jag är död. Inte mitt bekymmer.

Ännu ett lass med inplastat hö far förbi. Glad att det slipper regnet som kanske kommer. Och ett till.

Nu, vid sjutiden, är vinden lugnare. Syrenhäcken vilar, bara trädet ovanför låter sina grenar svaja lite.

Och jag sitter vid köksbordet och skriver. Läser. Bestämmer mig för att det fortfarande är fredag, och därmed i morgon lördag. Behöver inte handla någonting, borde kanske skicka den beställda Bokbörsen-boken, men den kan vänta.

Än regnar det inte. Jag väntar med att köra tvättmaskinen med kulörtvätt tills jag tror på uppehåll. Kanske i morgon.

Lördag morgon kör jag en tvättmaskin, solen lyser, traktorn far förbi med ännu ett lass plastat hö. En hare äter av grönskan på ena sidan huset, en annan bakom huset. Jag inne i huset, frukostgröt, inte grönska. Ytterligare fem böcker beställda på Bokbörsen. Hänger tvätten. Och tar in den att torka färdigt inomhus, det känns som om det ska börja regna när klockan är runt ett.

Jag har suttit ute efter frukosten tills nu. Artrostränat, inomhus på sängen. Och vid köksbordet, med det gröna gummibandet, plus på trappen. Går ut igen, och läser fantasy.

Jag höll mig ute så länge det inte regnade, åt min middag (samma som igår), diskade. Vid sjutiden på kvällen regnar det ordentligt. Jag läser min tjocka fantasybok, A court of silver flames, av Sarah J Maas. Sista delen i den serien. Glad att jag tog in tvätten.

På fötterna har jag sköna vackra sockor, stickade av syster min. Jag skäms, men minns faktiskt inte vem av dem som stickat. Och de är så fina, så sköna, så bra på fötterna när flipflops´en inte riktigt är rätt. Det är inte otacksamhet som inte minns, bara en trött hjärna. Jag har två systrar som stickar, och stickar bra.

Berätta vem av er som gjort dessa. Jag hoppas jag var tacksam när jag fick dem, även om jag nu inte minns vem av er som skapat dem…

Syster B har just berättat att hon sytt färdigt min klänning, och fållar upp den också. När hon och en vän kommer till Norrtälje tar hon den med sig, vi får ses i stan. Det är ju ingen brådska, kanske om ett par veckor. Tror inte det undgått någon att jag är tacksam att jag har mina systrar. Alltid.